Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 15 - Marinen, av Ivar Oldenburg, Sigurd Lagerman m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 8. Marinens
nya helikopter
av typ Vertol.
A tomkraft maskinerier
Behovet av atommaskinerier i svenska flottan
är mindre påtagligt än i stormaktsmarinerna,
där den oerhört stora aktionsradien kan
utnyttjas. Emellertid kan även för svenska flottan
vissa egenskaper, såsom t.ex. att högsta fart
kan hållas på längre aktionsradier och att —
för ubåtar — man är oberoende av tillgång på
syre, göra atomdriften aktuell när tillräckliga
insatser i pengar och personal kan göras.
Anrikat bränsle, t.ex. uran 235 eller plutonium
239, är ännu ej tillgängligt i Sverige. En
fartygsreaktor, och speciellt en för örlogsfartyg,
måste innehålla dylikt bränsle för att få
acceptabla dimensioner och vikter. När svenska
industriella reaktorer varit i drift några år ocli
plutoniumseparationsanläggningar byggts finns
möjlighet att marinen kan få disponera
plutonium som fartygsbränsle. Tillräcklig erfarenhet
föreligger dock ännu ej vare sig i Sverige eller
utomlands om plutoniums alla egenskaper för
att man skall kunna bedöma vilka problem som
kan uppkomma vid hanteringen därav eller vid
konstruktionen och byggandet av
plutoniumreaktorer.
Förbränningsmotorer och gasturbiner
Marinen har under de senaste åren i första
hand sökt utnyttja de kommersiella motortyper,
som utvecklats inom landet, varigenom
drifterfarenheter från ett mycket stort
användningsområde stått till förfogande.
I vissa avseenden ställer dock den
örlogsmarina användningen alldeles speciella krav, t.ex.
fordran på stötsäkerhet, dvs. förmåga att utan
driftstörningar motstå verkan av i närheten
detonerade minor, sprängladdningar o. dyl.
Särskild provapparatur har utvecklats för
stöt-prov med motorer och deras byggnadsdelar.
Proven kompletteras genom ingående
beräkningar av motorernas vitala delar.
De moderna kraven på skydd mot
gasbeläggning och radioaktivitet har också framtvingat
anordningar för fjärrmanövrering och
fjärrövervakning av motoranläggningar.
Hjälpmedlen liar härvid varit nya typer av reglering,
automatiska anordningar, som ingriper vid
driftstörningar för att förhindra större
haverier m.m.
Motorernas underhåll och skötsel kräver även
en annan reparationsteknik än vad som i
allmänhet är fallet vid civila motoranläggningar.
För ett örlogsfartyg är det väsentligt att kunna
bibehålla högsta möjliga gångberedskap,
oberoende av maskinreparationer och underhåll.
Underhållet måste baseras på ett långt drivet
utbytessystem. Komplicerade ocli tidsödande
reparationer företas ej ombord. I stället byts
planmässigt hela motorer eller delar därav.
Detta i sin tur fordrar en långt driven
standardisering och en omfattande
reservdelsorganisation.
Mycket snabba fartyg, t.ex. motortorpedbåtar,
fordrar speciellt lätta motortyper med mycket
hög effekt. Kravet på mycket hög effekt och
låg vikt måste kombineras med rimliga krav
på bränsleförbrukning och gångtid mellan
erforderliga översyner. Sådana motorer saknar
i stort sett aktualitet för andra
användningsområden. Här måste därför marinen leda den
tekniska utvecklingen och ingripa även på det
konstruktiva planet.
Som ett exempel på denna tekniska utveckling
kan nämnas den förgasarmotor, som användes
i motortorpedbåtar, fig. 7. Denna motortyp
introducerades 1942 och gav då ca 1 000 hk.
Effekten har successivt höjts till ca 1 500 hk
och de senaste försöken går ut på införande av
direktinsprutning av bränslet varvid en effekt
av över 1 800 hk uppnåtts. Vid en och samma
grundkonstruktion har sålunda effekten höjts
med ca 80 %. Samtidigt har
bränsleförbrukningen kunnat minskas betydligt och gångtiden
mellan översynerna kunnat fördubblas. Dessa
motorer har en så låg vikt som 0,9 kg/hk. En
kommersiell motor med samma effekt väger
ca 20—50 kg/hk.
Med motorer av denna typ uppnår
torpedbåtarna farter av över 40 knop. För högre
farter måste andra maskintyper tillgripas. Direkt
reaktionsdrift blir ej gynnsam förrän vid
synnerligen höga farter, som knappast blir
aktuella för normala krigsfartyg. Gasturbiner ger
ännu lägre maskinvikt än de lätta motorer som
nu användes på motortorpedbåtar.
Experiment med gasturbiner har påbörjats
inom svenska marinen. Försök pågår bl.a. för
att minska bränsleförbrukningen genom
användning av högre kompressionsförhållande,
nya kompressortyper och högre
arbetstemperaturer.
Marinens helikoptrar
Under mars 1958 levererades de första av
marinens tyngre helikoptrar, avsedda för
ubåtsjakt med hydrofon, minsvepning på grunda
vatten, amfibiekrigföring, spaning,
räddningstjänst m.m. Marinen har valt Vertol 44, fig. 8,
som med sitt två-rotorsystem har stor stabilitet
vid skiftande lastfördelning, vilket medger
anpassning till olika arbetsuppgifter och tillåter
ryckig bogsering. Lång aktionstid, stor
stabilitet, ett avancerat autostabiliseringssystem och
stort lastutrymme ger helikoptern de egenska-
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
