Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 16 - Böcker - Spränganvisningar nr 3/1957, av Y Hagerman - STF i mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiotals års erfarenhet från olycksfall av berört slag
och på en betydande forsknings- och
försöksverksamhet med sprängämnen, tändmedel och
spräng-materiel. En förutsättning är att arbetsledare,
sprängarbasar och övriga bergsprängare i
tillämpliga delar grundligt studerar anvisningarna — och
följer dem. Y Hagerman
ST F i mars
Sammanträden
Med nye Vattenfall-chefen Erik Grafström och
Byggnadsentreprenörföreningens direktör Sten Källenius
som inledare debatterade Sifeo den 3 mars statens
företagsformer, speciellt Vattenfallsstyrelsens
eventuella ombildande till bolag (Tekn. T. 1957 s. 961).
Affärsdrivande statlig verksamhet organiseras
numera uteslutande i bolagsform, sade Grafström, och
i Sverige finns ca 40 hel- eller halvstatliga bolag.
Skälen är: smidigare organisation,
anpassningsförmåga till den privata marknadens löneläge,
jämställdhet med privat industri i fråga om
kapitalanskaffning samt mindre tvång till offentlighet vid t.ex.
upphandlingar.
Källenius fann att samma skäl som Grafström
anförde för en ombildning av Vattenfallsstyrelsen till
bolag kan åberopas som skäl mot förslaget. Man
kan befara att statliga bolag gynnas i kapital- och
skattehänseende. Rörlig lönepolitik inom statliga
företag leder till en ökad konkurrens om
arbetskraften och ger starkare löneskruvning.
Offentlighetsprincipen möjliggör den insyn som allmänheten har
rätt att kräva beträffande statlig företagsamhet och
utan vilken tilltron till det allmänna undergräves.
Statens Sakrevision är tveksam i detta fall,
meddelade Albert Lindbergson. Där verkliga
konkurrensförhållanden till privat företagsamhet föreligger,
har man tillstyrkt en ombildning till bolag, t.ex. för
Statens Reproduktionsanstalt. Detta skäl kan ej med
samma styrka anföras om Vattenfall. Olof Leffler
fruktade att bolagsformen medför ökad risk för att
partiboken blir den väsentliga befordringsgrunden
till toppbefattningarna.
Waldemar Borgquist talade varmt för bolagsformen
på samma skäl som Grafström och ansåg att
insynen skulle gå att trygga, men Håkan Sterky var
mer tveksam och sökte en mellanform som löste
finansierings- och lönefrågorna men som bibehöll
insynsmöjligheterna, vilka ej hade berett Televerket
synnerliga besvär.
För Föreningen för Skeppsbyggnadskonst och
Flygteknik var mars en livlig månad. Den 5 mars
talade Lars Erik Zachrisson från Saab om
robotstyrning och Bengt Reistad från Flygtekniska
Försöksanstalten om vindtunnlar för mycket höga
mach-tal. Robotar kan styras från marken med hjälp av
två radaranläggningar, varav den ena följer målet
och den andra roboten. Lägena för de båda jämförs
och roboten styrs mot en beräknad träffpunkt med
signaler från marken. I ett annat system pekar en
ledstråle hela tiden mot målet, och roboten håller
sig själv i ledstrålen till träff. Roboten kan också
ha en egen målsökare, vars uppgifter i en
räknemaskin i roboten omräknas till en lämplig
framförhållning, dit roboten styr sig själv (Tekn. T. 1958 s. 366).
Zachrisson diskuterade bangeometri och utrustning.
I "one sliot"- och "gun"-tunnlar kan man under
någon millisekund nå machtal på 10—20. Problemen
är två, dels hållande av rätt lufttemperatur, trots
dissociation och jonisation av luften på grund av
den stora lufthastigheten, dels ernående av
tillförlitliga mätvärden under de korta tider som står till
förfogande. Dessa problem har lösts och tunnlarna
är till stor hjälp för klarläggande av aerodynamiska
fenomen vid ballistiska projektiler.
Gurt Falkemo jämte H Miiller från Motorenfabrik,
Darmstadt, var föredragshållare den 19 mars och
talade om havsvågor och fartygsrörelser resp.
frikolvs-gasturbiner som fartygsmaskiner. Ännu en
utlänning uppträdde i föreningen den 25 mars. Det var
E F Emley,chefmetallurg vid Magnesium Electron Ltd
i England, som berättade om magnesium som
konstruktionsmaterial för flygplan och atomreaktorer.
Båtbyggnad är en skön konst och skall behandlas
av dem på konstnärligt skapande sakkunniga, anser
Svenska Arkitektföreningen och hade därför till sitt
sammanträde den 17 mars bett Jefta Engströmer
rapsodiera om båtar. Jefta hänförde sitt tyvärr
fåtaliga auditorium med skönheten hos den
venetianska gondolen — av vilken han gjort en
modell — och den syditalienska fiskebåten. Han talade
även om de bristfälliga verktygen och frånvaron
av ritningar vid tillverkningen av de beundrade
objekten, men det framgick ej klart om skönheten
kom fram på grund av eller trots dessa faktorer. Att
det dock går att göra vackra båtar även med goda
verktyg och på grundval av vissa ritningar framgick
av de exempel på egna båtbyggen som
föredragshållaren visade.
Tre dagar senare samlades Arkitektföreningen åter
till ett föredrag av professorn vid
arkitekturhögskolan i Moskva Julij Savetskij, till vilket även
avdelning A vid KTH hade inbjudits. Savitskij talade om
nya tendenser i Sovjets arkitektur.
Bostadsproduktionen är ett stort problem, särskilt som tekniken
här släpar efter i förhållande till t.ex. i Sverige. Under
senaste världskriget förlorade 25 milj. människor
sina hem och åt dessa skall byggas bostäder
jämsides med normalt byggande 1’ör den i förhållande
till Sverige ca 30 gånger större folkmängden.
Relativt sett har Sovjet endast en tredjedel så många
arkitekter som Sverige, något som eventuellt
förklarar att regimen nu krävt att arkitekterna ändrar sin
inställning till projekteringen.
Genom statliga utredningar har man standardiserat
en bjälklagstyp för hyreshus, en väggtyp är under
utarbetande, och byggämnesindustrin producerar
element härför i ett enhetligt modulsystem. Detta kan
låta avancerat, men de visade exemplen på
elementbyggeri tedde sig ofullkomliga för en västeuropé.
Plantypiseringen — man arbetade så gott som
uteslutande med 10,5 m tjocka lamellhus med hjärtmur
och med fyra lägenheter per trapplan — och
fattigdomen i detaljutformningen gav byggnaderna ett
utseende, som framhävde bristen på den
genomarbetning och tekniska utrustning, som elementbygget
kräver.
Savitskij visade också några elevarbeten från
arkitekturhögskolan och berättade om studierna där.
Viss påverkan utifrån röjdes i en del projekt,
medan andra var typiska utslag av monumental
diktaturarkitektur.
Mera från Sovjet kom fram vid SVR.s möte den
10 mars. Professor K V. Helenelund från Tekniska
Högskolan i Helsingfors hade gjort en resa i
Sovjetunionen för att se på grundbyggnadsteknik. Ryska
normer tillåter större sättningar i grunden än de
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
