Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 17 - Bostäder och samhällsekonomi, av Per Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utvecklingen av relationen mellan inkomster
och hyror sedan 1945 har varit så gynnsam, att
detta mål i stort sett har nåtts vid årsskiftet
1957/58, fig. 3. Efterfrågan på större lägenheter
har också skjutit kraftigt i höjden. Vi har nått
ett läge, då det förefaller som vi är på väg att
lösa vår bostadsfråga. Inom en fem- eller
tioårsperiod skulle vi helt avvecklat
trångboddheten. Men ännu omkring 1955 torde, att döma
av stickprovsundersökningar, mellan hälften
ocli två tredjedelar av alla familjer med tre
eller flera barn i städerna vara trångbodda
(dvs. bo i lägenheter med fler än två boende
per bostadsrum).
Av allt att döma står vi inför ett nytt skede i
utvecklingen på bostadsmarknaden. Stora
folkgrupper har fått råd att hyra en större
lägenhet. Härigenom uppstår möjligheter att flytta
över huvuddelen av produktionen av de större
lägenheterna från flerfamiljshus till småhus.
Förr stod valet mellan en två-rumslägenhet i
ett flerfamiljshus eller en tre-rumslägenhet i
ett eget hem — och då valde de flesta av
ekonomiskt tvång det första alternativet. Nu står
valet ofta mellan en tre- eller fyra-rumslägenhet
i flerfamiljshus eller i ett småhus. Det förefaller
uppenbart att de flesta av dem som står i den
valsituationen kommer att välja lägenheten i
småhus under förutsättning dels att
årskostnaden för de bägge lägenheterna blir ungefär
densamma, dels att kapitalinsatsen som krävs för
småhuset inte blir alltför stor.
För att det överhuvudtaget skall bli fråga om
valmöjlighet mellan olika lägenhetstyper ocli
bostadsförmåner, måste det emellertid skapas
balans på bostadsmarknaden mellan utbud och
efterfrågan, bostadsbristen måste avvecklas.
Många anser att bostadsbristen är det pris vi
fått betala för den höjda bostadsstandarden.
Bostadskostnaderna hålls genom hyreskontroll
och subventioner på en konstant låg nivå,
härigenom drivs efterfrågan i höjden så mycket
att tillgängliga resurser icke räcker till att
avveckla bostadsbristen. Enligt denna
uppfattning kan bostadsbristen avvecklas endast
genom en kraftig höjning av bostadskostnaderna
(hyran); hyresregleringen bör avvecklas,
statens generella subventioner bör avskaffas ocli
den höga räntan bör få ge fullt utslag på
bostadskostnaderna. Härigenom skulle, säger man,
både efterfrågan begränsas och förutsättningar
skapas att öka produktionen. Andra anser, att
balans borde kunna nås även vid nuvarande
relation mellan hyror och inkomster, om
bostadsbyggandet via statsbudgeten — eller via
en dirigering av kreditmarknaden — tillfördes
något större kapitalresurser än för närvarande.
För detta avvägningsproblem kan
bostadsproduktionens inriktning på hustyper lia en viss
betydelse. Det har gjorts gällande, att man så
länge bostadsbristen råder, borde inrikta sig
på mindre och billigare lägenheter — begränsa
standardhöjningen och alltså icke genomföra
den övergång till större lägenheter eller till
småhusproduktion som är på väg. Det påpekas
ibland, att statens utgifter för lån skulle bli
Fig. 2. Bostadsproduktionen i olika länder (1955) fördelad i
procent efter hustyper.
större om produktionen i högre grad försköts
mot småhus. Småhusproduktionen säges vara
dyrare och kräva större investeringar än
flerfamiljshusen. Det kan därför vara skäl att
något belysa dessa problem.
Hustyper och bostadsfinansiering
Som bakgrund för den följande diskussionen
om bostadsproduktion och bostadsfinansiering
kan det kanske vara lämpligt att erinra om hur
bostadshus nu vanligen finansieras, fig. 4. Av
statsbelånade bostadshus — ca 90 % av
samtliga bostäder byggs för närvarande med statliga
lån — varierar för flerfamiljshus den egna
insatsen mellan 0 % för allmännyttiga företag,
5 % för kooperativa företag och 15 % av
avkastningsvärdet för enskilda företag. Statliga
tilläggslån som är ränte- och amorteringsfria
Fig. 3. Hyran för en nybyggd tvårumslägenhet samt
skatter och övrig konsumtion i procent av en
genomsnittlig industriarbetarlön under olika år.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
