Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 17 - Material och konstruktioner i bostadshus, av Arne I Johnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!v–-^ Tid
Byggnadstid
Fig. 3. Uppmätta sättningar i ett fyra våningars
be-tonghus grundlagt på 50 cm skärvgrund.
sprungliga jordmassor eller på ursprungliga
jordmassor jämte utfyllnadsmassa. Riskerna för
större sättningar torde dock vara relativt små
och de skador som i detta fall kan uppkomma
— sprickbildning med en åtföljande lagning
och ommålning — skall sättas i relation till
vad som sparas genom den förenklade
grundläggningen. En grundläggning på sedvanligt
sätt i bergsterräng kan kosta 10 000—20 000 kr.
extra per hus. Jämfört därmed kan mycket
stora extra reparationskostnader accepteras.
Nu ställes ofta vid småhus det kravet att även
plansprängt berg skall rensas från skärv innan
grunden får läggas. Hur överdrivet ett sådant
krav kan vara, visar egna försök med
grundläggning av ett fyra våningars elementbyggt
betonghus. Huset grundlades på ca 50 cm
tjock skärvgrund. Sättningarnas storlek
uppgick till mindre än 1 mm, fig. 3. För både
flerfamiljshus och småhus är sådana sättningar
belt försumbara.
Sättningar på lämpliga utfyllnadsmassor bör
bli särskilt små vid småhus, då vikten av dessa
hus är liten. För enplanshus byggda med
träregelstomme i inner- och ytterväggar och med
t.ex. asbestcementplattor som vägg- och
takbeklädnad blir vikten för det helt färdiga
huset inklusive inredning ocli möbler ca 175
kg/m2. För en grund av en 10 cm tjock
betongplatta med förstyvade kanter tillkommer ca 300
kg/m2. Ett av de tyngsta enplanshusen med
stomme av putsad lättbetong, 12 cm
betongbjälklag mot vinden och taktäckning med tegel
väger med inredning och möbler ca 550 kg/m2.
Vid grundläggning på förstyvad 10 cm
betongplatta tillkommer liksom i föregående fall ca
300 kg/m2. Vid denna grundläggningstyp
väger således det lättaste enplanshuset totalt ca
475 kg/m2 och det tyngsta ca 850 kg/m2. Även
i ogynnsamma fall erhålles således ett tryck
på marken som är mindre än 0,1 kp/cm2.
Är utfyllnadsjorden eller befintlig jord sådan,
att smärre ojämna sättningar kan antas
uppkomma, bör man försöka ta hänsyn härtill vid
husets konstruktion. Konstruktionen bör då
utformas så, att smärre sättningar ej leder till
allvarliga sprickbildningar, utan att dessa
koncentreras till t.ex. skarvar, som utformats så
att de kan uppta smärre rörelser. Det är således
möjligt att i viss mån gardera sig mot skador
på grund av ojämna sättningar.
Även ledningsdragningar vållar svårigheter i
bergsterräng. Nu sprängs alla ledningar ner
till frostfritt djup, vilket kan medföra stora
kostnader. Förslag har framförts att man skall
lägga ledningar i markytan och i stället förse
dem med god isolering av något annat material
än jord. Effektiva och relativt billiga
isoleringsmaterial finns numera tillgängliga.
Sättningar på grund av tjälskjutning är det även
möjligt att klara genom lämpligt
ledningsutförande. Plastledningar kan härvid vara
lämpliga. Det är möjligt att man genom en
sådan radikal omläggning av både
grundläggning och ledningsdragning i bergsterräng kan
nå betydande besparingar utan att kvaliteten
härigenom behöver eftersättas.
Om pålning måste tillgripas för
grundläggning av småhus, bör som nämnts normalt
betydligt större laster kunna tillåtas än vid
flerfamiljshus. Ofta kan det vara lämpligt att
använda små pålar, t.ex. betongpålar 5x5 cm,
transportarmerade med ett centriskt
arme-ringsjärn, vilka neddrivs med enkla
hejar-maskiner.
I flera fall är avståndet till fast undergrund
endast några få meter. Vanliga pålar tillåts ej
i sådana fall. Orsaken härtill är att
sidstabili-teten blir något sämre än vid längre pålar. Vid
småhus torde dock sidstabiliteten även vid
mycket korta pålar bli fullt tillfredsställande,
om pålhuvudet får viss ingjutning i
grundplattan. Det är därför i sådana fall i regel ej
nödvändigt att föra ned plintar eller grundmurar
till fast botten, om dessa senare alternativ blir
dyrare att utföra.
Underhåll
I regel ställs stora krav på underhållsfrihet,
oömhet m.m. hos de material som användes.
Dessa krav är speciellt berättigade i
flerfamiljshus, där hyresgästerna ofta ej själva
känner ansvar för underhållet. I ett småhus
som bebos av ägaren blir däremot förhållandet
annorlunda. Ägaren får där själv stå för
underhållet och inredningen behandlas därför
varligare. Vidare är det ofta möjligt för ägaren
att själv utföra smärre reparationer.
Kravet på underhållsfrihet och oömhet hos
materialet bör därför kunna sättas något lägre
i småhus än i flerfamiljshus. Man får dock
givetvis väga besparingarna mot den sänkta
kvaliteten.
I detta sammanhang uppträder frågan om
hur länge ett hus skall stå, hur lång livslängd
ett hus bör ha. Hittills har i regel husens värde
stigit med ökad ålder, vilket dels beror på
penningvärdets fall, dels också på en reell
värdeökning speciellt för tomten. Naturligtvis
finns en gräns även i detta fall och med tiden
kommer sannolikt jämvikt att inträda, då äldre
hus förlorar i värde med stigande ålder och
därmed sammanhängande omodernitet och
ökade underhållskostnader.
Med ledning av nuvarande prognoser synes
välståndet komma att ständigt stiga och även
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
