Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 17 - Byggmetoder vid småhusbyggen, av Erik Dahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men göres monteringsfärdig som benämningen
monteringsbyggeri tillämpas. För grovschakten
användes ibland grävmaskiner, men
efter-schaktning göres för hand. Grunden och ev.
källare uppföres alltid hantverksmässigt på
platsen.
Monteringsfärdiga trähus har ända från
1920-talet varit föremål för en omfattande industriell
tillverkning i vårt land. Tillverkningen
omfattar vanligen väggblock med insatta fönster
och dörrar, bjälklag i form av färdigkapat
lösvirke, fabriksfärdiga takstolar och
takpanel-skivor, trappor samt köks- och annan
skåpinredning. Invändiga väggbeklädnader, innertak,
bjälklagsfyllning och golv anbringas vanligen
hantverksmässigt på platsen. Målningen görs
också fortfarande vanligen på platsen även om,
som nämnts, man finner en tydlig tendens att
denna mer och mer överföres till fabrik.
Murning av skorstensstock, plåtarbeten, glasning
och installationer för värme, vatten och avlopp
samt elinstallation göres också i regel på
vanligt sätt på platsen även vid monteringsbyggeri.
Sedan flera år finns även monteringsfärdiga
stenhusstommar. Väggarna levereras i form av
våningshöga 50 cm breda lättbetongblock av
varierande tjocklek och bjälklagen likaledes
av 50 cm breda armerade lättbetongblock av
spännviddens längd och med varierande
tjocklek, fig. 2. Fönster och dörrar sättes in och
väggarna ytbehandlas in- och utvändigt på
byggnadsplatsen. Även innertakbehandling ocli
golvläggning göres på vanligt sätt på platsen.
De firmor, som tillverkar nämnda typer mer
eller mindre monteringsfärdiga husdelar åtar
sig i regel inte uppförandet på platsen utan
detta ombesörjes av egnahemsbyggaren själv
eller genom en byggmästare. Om
egnahemsbyggaren själv svarar för monteringen brukar
han dock vanligen för hjälp med resningen av
själva stommen anlita ett par vana
yrkesarbetare. Deras arbete mätes då genom
fackförbundets försorg och betalas enligt särskild
ackordprislista.
Detta monteringsbyggeri har dock en så stor
del av de hantverksmässiga
tillverkningsmomenten kvar på byggnadsplatsen att arbetet där
fortfarande måste drivas med skråindelade
yrkesarbetare. I ett författaren närstående
företag har man däremot genomfört
fabrikstillverkningen så långt att arbetet på byggnadsplatsen
är ett rent monteringsarbete, fig. 3.
(Grundläggningen sker dock på vanligt sätt.) Genom ett
särskilt avtal med fackföreningarna utför fyra
specialutbildade montörer hela
monteringsarbetet, alltså även monteringen av värme- och
sanitär installation och elinstallation. Vid
enstaka byggen ledes arbetet av en av
montörerna, monteringsbasen, vid större
byggnadsplatser stationeras en monteringsmästare.
Husleverantören samarbetar ofta med en
anläggningsfirma för gatu-, mark- och
grundläggningsarbetena. Därigenom kan offerter erhållas från en
och samma firma för hela processen att
omvandla ett stycke råmark till ett färdigbyggt
småhusområde.
Fig. 3. Monteringsbyggeri, där hela överbyggnaden inklusive el- och
rör-installation och målning tillverkas i moduliserade delar på fabrik och
monteras på byggplatsen.
Hantverksmässig tillverkning
Det enstaka uppförda småhuset är ur
ekonomisk synpunkt ett mycket litet objekt. Vid en
avtalsenlig hantverksmässig tillverkning på
platsen fordras arbetsinsatser från ett
betydande antal olika fackmän, grovarbetare,
timmermän, snickare, murare med hantlangare,
glasmästare, plåtslagare, rörmokare, elektriker
ocli målare. Att samordna alla dessa på ett
rationellt sätt inom den lilla ram, som det
enstaka småhuset ger, medför stora svårigheter
ocli kostnader för arbetsledningen. E,n god
samordning kommer nog ganska sällan till
stånd.
Trots att arbetskostnaderna på grund härav
blir stora för byggherren är man även från
arbetarhåll föga intresserad av enstaka
småhusbyggen, där arbetena inte kan drivas på
sådant sätt som vid stora husbyggen och där
förtjänsterna därför blir mindre.
En allmän erfarenhet från åtminstone de
större samhällena är att det under tider av god
sysselsättning är omöjligt få dugliga
yrkesarbetare till småhusbyggen om man inte garanterar
ersättningar som ligger högt över de
avtals-enliga. Vid ett provhusbygge i Långbrodal, som
AB Bostadsforskning genomförde 1954 för att
studera bl.a. denna fråga, visade det sig
omöjligt att få en organiserad byggmästare att
genomföra provbygget om redovisningen skulle
göras helt öppen. Man visste att det inte var
möjligt att driva bygget avtalsenligt, vilket en
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
