Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 19 - Böcker - Korrosjonsbeskyttelse av undervannsskroget av N Lll - Regelungstechnik, av Laszlo von Hámos - Hänt inom tekniken - Kurs »Bostadsplanering» - Internationell organisation för dragpressningsforskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Korrosjonsbeskyttelse av undervannsskroget,
av Ole Thomé-Johannesen. Skipstcknisk Forsk-
ningsinstitutt, Oslo 1957. 11 s., 13 fig.
Förf. framhåller att ett effektivt skydd av stålskrov
mot korrosion icke kan tänkas utan färgskikt. För
övervattensdelarna torde målning förbli det
väsentliga, medan för undervattensskrovet katodiskt
skydd i väsentligt större omfattning än nu kan
väntas bli ett supplement till målningen. Av stor
ekonomisk betydelse är särskilt att undervattensskrovet
hålles fritt från rost. Väldiga belopp kan sparas
genom att korrosionsskyddet ägnas större
uppmärksamhet än hittills.
Förbehandlingen synes vara den mest
utslagsgivande faktorn för färgens livstid. Kvarsittande glödskal
anses av alla auktoriteter ha mycket skadlig
verkan. Även om det är väl täckt av målning kan
glödskalet stimulera angrepp på blottlagd stålyta
genom att verka som katod i korrosionselementet
och angreppets intensitet kan antas vara direkt
beroende av hur stor del av överytan, som har
glödskal.
Förf. genomgår olika förbehandlingsmetoder och
framhåller att särskilt syrbetning är bra, vilket
styrkts av försök vid SFI. Antalet strykningar på en
stålyta är av väsentlig betydelse. Slutligen ägnas
några sidor åt katodiskt skydd med zink- eller
magnesiumplattor och andra motsvarande skydd.
Avhandlingen är koncentrerad och ger en god
inblick i de besvärliga korrosionsproblem, som
uppträder på fartygs undervattensdelar. Den förtjänar
att noga studeras av varvsingenjörer och
rederifolk. N Lll
Regelungstechnik, utgiven av Gerd Müller.
Oldenbourg, München 1957. 483 s., 898 fig., 48 tab.
’88 DM.
Hösten 1956 hade VDI/VDE-Fachgruppe
Regelungstechnik ordnat en internationell kongress i
Heidelberg med deltagare och föredragshållare från 18
nationer. Arrangörerna ville bl.a. genom lämpligt
valda föredrag minska den klyfta mellan teori och
praktik som på många håll tycks råda bland
regleringsteknikerna. Till stor del har deras strävan
krönts med framgång. Detta omfångsrika dokument
från förhandlingarna utmärker sig genom en
välgörande balans mellan teori och praktisk
erfarenhet.
Stoffet liar grupperats i ett antal huvudavsnitt.
Rubrikerna anger genomgående högaktuella
arbetsområden. För läsarens orientering har de försetts
med inledande sammanfattningar av resp.
sektionsordförande. Förutom författarnas egna referat, vilka
tyvärr ofta är alltför koncentrerade, har även korta
sammanfattningar av de efterföljande
diskussionerna medtagits. De flesta referaten utgöres av
originalarbeten. Ett antal utomordentliga översiktsföredrag
kompletterar verket. Här kan endast ett axplock
antyda de berörda områdena.
Linjär teori är fortfarande det mest nyttiga
hjälpmedlet för regleringsteknikern. Icke mindre än 13
föredrag behandlar den linjära teorin. Janssen
försöker ånge gränserna för tillämpbarheten av de
elementära metoderna. De icke-linjära metoderna
samlar lika många föredrag. Här har bl.a. ryssen Letov
bidragit med en högteoretisk avhandling, som
troligen icke kommer att läsas av praktikerna. Å andra
sidan delgavs även experimentella resultat av
slående enkelhet, t.ex. av Matusclika. Bland ytterligare
huvudavsnitt med teoretisk karaktär kan nämnas:
statistiska metoder samt optimal dimensionering och
inställning av regleringskretsar. Räkneautomater be-
handlas i nio föredrag omfattande såväl
analogi-som siffermaskiner. Bland de huvudavsnitt vilka liar
tillämpningskaraktär kan nämnas reglering av
ångkraftverk, reglering av mekaniska drifter samt
industriella regulatorer. Även allmänna spörsmål
såsom undervisning, nomenklatur och organisatoriska
frågor behandlas.
Sammanfattningsvis kan sägas, att boken utgör ett
värdefullt dokument för dem som haft förmånen
att delta i denna välplanerade kongress. Men även
andra läsare torde finna stimulans genom att
studera detta välredigerade verk. Laszlo von Håmos
xii||||| hänt inom tekniken
Kurs "Bostadsplanering" anordnas den 19—21
maj 1958 på KTH av Svenska Teknologföreningen
i samarbete med Svenska Arkitektföreningen,
Svenska Arkitekters Riksförbund och Svenska Väg- och
Vattenbyggares Riksförbund. Kursen, som är, en
upprepning av den kurs som hölls i januari 1958,
är avsedd för projektorer som sysslar med
bostadsplanering.
Bostadsbehovet i landet är stort, medan
investeringsbudgeten är starkt ansträngd. Det vilar därför
ett stort ansvar på teknikerna att utnyttja
investeringsvolymen för bostäder så effektivt som möjligt.
Mot denna bakgrund har Bostadsstyrelsen, Statens
Nämnd för Byggnadsforskning och Statens Institut
för Konsumentfrågor ånyo åtagit sig att i en tre
dagars kurs framlägga sina erfarenheter av
bostadsplaneringsproblem. Tjänstemän från de tre organen
kommer att kortfattat redogöra för de kunskaper
om bostadsplanens olika delar som man har samlat
och för de synpunkter man har kommit till.
Kursdeltagarna kommer att ges tillfälle att i varje avsnitt
ställa frågor eller ta upp diskussion.
Internationell organisation för
dragpressnings-forskning. Problemet att med något
provningsförfarande kunna gradera plåt- och bandmaterial
av-stål och icke-järnmetaller med avseende på deras
lämplighet för pressnings- och
djupdragningsopera-tioner liar varit föremål för forskning under många
år. I Sverige har frågan behandlats inom
Jernkontorets forskningsverksamhet sedan 1945, och ett
förslag till provningsnorm har utarbetats. I England
har motsvarande skett genom British Iron & Steel
Research Association (BISRA).
De engelska och svenska forskningsorganen har i
samarbete framlagt ett gemensamt förslag till
provningsnorm vid ett informellt möte i Amsterdam, till
vilket kallats representanter för skilda länders
forskningsorganisationer. Utom England och Sverige
representerades Belgien, Chile, Frankrike,
Västtyskland och Holland.
Vid mötet bildades en informell samarbetsgrupp
för att i internationell samverkan arbeta med
forskning beträffande dragpressningsprov. Avsikten är
att söka nå internationell enighet om
provningsförfaranden m.m. Genom ömsesidig delgivning av
forskningsprogram och forskningsresultat skall dubbel-
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
