Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 20 - Jaktvapens konstruktion, av Eric Claesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. A. Militär [-mausermeka-nism,-]
{+mausermeka-
nism,+} ibland
även använd för
jaktstudsare.
Fig. 5.
Mekanism enligt
An-son & Deeley.
precisionen. Om man i ett vapen har utmärkt
precision med exempelvis 230 mm stigning hos
räfflan, kan en även tämligen "moderat"
ökning av stigningen medföra att kulorna
förlorar sin stabilitet och börjar tumla runt och
träffar med sida eller bakdel i stället för spets
i målet. Stigningens storlek kan beräknas men
måste finregleras genom provskjutning.
Verkan
Man kan klart urskilja två olika slags verkan
vid skjutning mot levande varelser,
chockverkan och mekanisk verkan.
Chockverkans natur belyses bäst med ett
exempel. Om man på 30—35 m avstånd i ett
välriktat sidskott skjuter en hare med fina
hagel, exempelvis svenska nr 1, kommer man
— kanske till sin förvåning — att finna, att
haren omedelbart tumlar runt och
uppenbarligen är ögonblickligen dödad. Flår man haren
ser man, i varje fall någon gång, att inte ett
enda hagel trängt in till verkligt vitala delar,
såsom hjärta, lungor, större blodådror m.m.
De sitter i stället i stora mängder strax
innanför skinnet. Det är chockverkan, som dödat.
De samtidiga träffarna från ett stort antal
hagel har sänt starka smärtförnimmelser till
hjärnan — djuret har "skrämts ihjäl".
Mekanisk verkan av utpräglat slag fås, om
man under lika förhållanden skjuter haren
med mycket grova hagel, t.ex. svenska nr 9.
Det antal hagel, med vilka djuret träffas, är
här mycket mindre, och kanske inte mer än
2—3. Dessa få men tunga hagel går rakt igenom
djuret och skadar därvid allvarligt t.ex.
inälvor, kraftiga blodådror o.d. Djuret rör sig
dock — kanske bara någon meter men ibland
väsentligt längre — innan det faller.
Vid vår älgjakt blir det vanligtvis en
blandning av chockverkan och mekanisk
verkan, och inflytandet från den mekaniska
verkan utgör huvuddelen. Ju högre hastighet man
har hos kulan i anslagsögonblicket, desto större
chans har man emellertid att även uppnå
chockverkan. Om hastigheten överstiger 800
m/s, kommer framför kulan att utbildas en
bogvåg vid gången genom vävnaderna. Denna
utövar starkt förstörande verkan på
kringliggande muskulatur, blodbanor, nerver osv.
Chockverkan kan då ofta bli betydande.
För att uppnå denna höga anslagshastighet
krävs en hög utgångshastighet, dvs. ett högt
tryck. Detta icke önskvärda tryck kan
reduceras genom att man använder en lättare kula.
På grund av en sådans snabbare
hastighets-nedsättning" i luft och mål kräver den en
ytterligare ökning av utgångshastigheten. En viss
cirkelgång blir följden. Moderna patroner
närmar sig och har i enstaka fall överskridit de
utgångshastigheter, med vilkas hjälp man på
rimliga skjutavstånd kan vänta sig
chockverkan.
Forna tiders "elefantkanoner" baserade icke
sin verkan på hög utgångshastighet, vilket av
olika skäl var besvärligt att nå, utan på höga
kulvikter. Vid träff från en sådan — vanligen
omantlad — tung blykula i skallen på t.ex. en
buffel utvecklades en så stark tryckvåg, att
djuret ögonblickligen föll, delvis genom kraftig
chockverkan.
Bestämmelser
Vapenkonstruktören har att ta hänsyn till en
hel rad bestämmelser, som delvis låser
utvecklingen. I det följande ges några exempel.
Älgvapen. Älg får endast skjutas med mantlad
kula och icke med slätborrade vapen. Det
innebär att räfflingen måste finnas, och att denna
skall vara utförd för mantlade kulor.
Svenska Jägareförbundet har fastslagit, att ett
älgvapen skall ha minst 8 mm kaliber och
skjuta en kula av minst 10 g vikt, som på 100 m
avstånd från mynningen skall ha en
rörelseenergi av minst 200 kpm. I fråga om kaliber
och kulvikt har eftergifter gjorts på senare år,
men kravet på anslagsenergi står fast.
Halvautomatiska hagelbössor — dvs. sådana
där utkastning och omladdning verkställs
automatiskt — får för jakt endast innehålla två
TEKN I SK TIDSKRIFT 1958 537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
