Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 23 - Polyesterfibrer, av Sven Sönnerskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
etentereftalat vid 264°C, trots att deras
strukturer är isomorfa, och de har samma niolära
smältvärme4. Ur definitionen på
smälttemperatur som förhållandet mellan smältvärme och
smältentropi, får man ett relativt mått på
skillnaden i styvhet, nämligen 1,65. Omvänt kan
man säga, att den alifatiska polyesterns
molekyl är böjligare än den aromatiska polyesterns.
Vid den beskrivna kallsträckningen av en
polyesterfiber bestäms kristallinitetsgraden av
arbetstemperaturen. Vid förnyad sträckning
vid ännu högre temperatur fortsätter
fasom-vandlingen. Röntgenfotogram visar att
kristallisationen fortsätter t.o.m. vid temperaturer i
närheten av materialets smältpunkt. Det sagda
understryker betydelsen av ett väl avvägt
tidsschema vid smältspinningen. Vidare skall den
färdiga textilvaran värmefixeras över 100°C
för att den skall bli dimensionsstabil vid
tvättning och torkning.
Val av strukturelement
Möjligheterna att variera en fibers fysikaliska
egenskaper är begränsade vid given kemisk
sammansättning, i synnerhet som polymerens
fiberbildande karaktär ofta utvecklas först
sedan polymerisationsgraden uppnått ett tröskel-
värde som approximativt motsvarar 95—98 %
omsättningsgrad.
Däremot kan man uppnå ytterligt stora
variationer i fysikaliskt hänseende genom
kombination av olika strukturelement, dvs. tvåvärda
alkoholer och syror i allmänhet. Här föreligger
således ingen brist på tänkbara alternativ, men
tyvärr är de flesta kombinationer inte
acceptabla på grund av smältpunkt, värmestabilitet,
löslighet och ekonomi. De som håller måttet
vid en dylik värdering är förhållandevis lätt
räknade, tabell 1.
Smältpunkten lios polyestrar med normal
mol-viktsfördelning är en funktion av
medelpoly-merisationsgraden P„ enligt relationen10
\/T„ — \/To = (H/H) • (2/P„)
där Tn är polyesterns smältpunkt vid
polymerisationsgraden Pn, R gaskonstanten och H den
upprepande monomerenhetens molära
smältvärme. Som synes betyder T0 polymerens
smältpunkt vid mycket hög polymerisationsgrad.
Betydande variationer i smältpunkt kan
tydligen förekomma i homologa serier av
poly-merer, vilka är filogena redan vid låg
polymerisationsgrad. Så är fallet med exempelvis
polyetensuccinat. Det i tabell 1 angivna värdet
gäller för det nedre tröskelvärde vid vilket
Tabell 1. Sambandet mellan konstitution och fiberbildande egenskaper
Strukturenheter. Polymerens smältpunkt °G Anmärkning
HO(CH,)2OH HO(CH2)2OH HO(CH2)3OH HO(CH2)2OH H0(CH2)bC00H hoocch2cooh hüoc(ch2)2cooh HOOC(CH2)sCÜOH H00C(CH2)16C0()H 97 75 71 77 Vätska5 Filogen6 Filogen Filogen Filogen
HO(CH„)2OH HOOC<^ ^>COOH 264 Utpräglat filogen (Terylene)
H0(CH2)20II HOOC<^ )>cooh 220 Utpräglat filogen
HO(CH,)2OH HOOC<^ ^>cooh 220 Utpräglat filogen
HO(CH2)2OH hoüc;<^ Ncooh 170 Utpräglat filogen
HO(CH2)2OH hooc<^ /cooh 170 Icke filogen
v . / __/
H0(CH2)20H hooc/ \ /
/ \ ^>cooh 225 Filogen
HO(CH2)„OH hooc<^ \ _/ ^>cooh 255 Filogen
iioch2ch2o Ncooh 210 Filogen8
ho(ch,)2oh
(hooc<^ ^>cooh
[hooc(ch^gooh
( h0(ch2)2011
1 ho(ch2)100oh hooc^ /cooh
Filogen elastomer
Filogen segmentpolymer med
hög färgaffinitet"
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 ()15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
