Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 25 - Andras erfarenheter - Dialdehydstärkelse som garvämne, lim m. m., av SHl - Mjukglödgning och återhärdning av nitrerhärdat stål, av SHl - Växtskydd mot fåglar och gnagare, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dialdehydstärkelse som garvämne, lim m. m.
För några år sedan hade man i USA utarbetat en
metod för oxidering av stärkelse med perjodat.
Härvid bryts bindningen mellan glykosrestens 2- och
3-kol under bildning av en dialdehydenhet. Genom
reglering av processen kan ett önskat antal
glykos-rester oxideras. Metoden uppges vara ekonomisk
men ännu har ingen tillverkning av
dialdehydstärkelse i kommersiell skala satts i gång.
Den mest lovande användningen för den nya
produkten synes vara som garvämne, särskilt för skinn
till klädesplagg. I en produkt, lämplig för detta
ändamål skall mer än hälften av glykosresterna vara
oxiderade. Enligt uppgift har det nya garvämnet
vissa fördelar framför de gängse. Bl.a. ger den skinn
med ljus färg och god stabilitet på den alkaliska
sidan om kollagenets isoelektriska punkt.
Ett annat användningsområde för
dialdehydstärkelse är limning eller beläggning av papper.
Härvid används produkter erhållna genom olika långt
driven oxidation. Dialdehydstärkelse kan också
utnyttjas som förtjockningsmedel, men då bör
alde-hydgrupperna först oxideras till karboxylgrupper.
Härigenom ökas nämligen produktens
förtjocknings-förmåga.
Det är vidare tänkbart att framställa plaster av
dialdehydstärkelse, men hittills har ganska litet
utvecklingsarbete gjorts på detta område. Däremot
har man flitigt studerat möjligheterna att utnyttja
dialdehydstärkelse som utgångsmaterial vid
framställning av organiska kemikalier. Av särskilt intresse är
då erytros H2C(OH)CH(OH)CH(OH)CHO, erytritol
H2C (OK) CH (OK) CH (OK) CH (OK) och glyoxal
(CHO)2. Den sistnämnda används vid
krympfribe-handling av tyger, medan de båda andra hittills
inte fått nämnvärd användning på grund av deras
höga pris och relativa svårtillgänglighet. Erytritol
är emellertid av intresse som råmaterial för plaster.
Stärkelsen oxideras fullständigt med perjodat
genom en elektrolytisk process vid vilken bara 7,5 "/o
av den teoretiska perjodatmängden behövs.
Dessutom kan största delen av det förbrukade
perjo-datet återvinnas som jodat vilket kontinuerligt kan
återföras till perjodat elektrolytiskt. Den
fullständigt oxiderade stärkelsen bryts ned till erytros
genom sur hydrolys. Genom att kombinera
hydro-lysen med hydrering vid Raney-nickel kan man
överföra erytrosen till erytritol och etylenglykol
(Chemical & Engineering News 9 dec. 1957 s. 58
—59). SHl
Mjukglödgning och återhärdning av
nitrerhär-dat stål
Nitrerhärdning av stål är en relativt dyrbar
process, men då den ger materialet unika egenskaper
kommer den säkerligen inte att överges (Tekn. T.
1952 s. 670; 1953 s. 1). Den är nämligen särskilt
användbar när man vill ge stål mycket stor
yt-hårdhet med så liten distorsion som möjligt.
Ytupp-kolat stål kan mjukglödgas och ånyo ythärdas utan
svårighet. Detsamma gäller emellertid inte för
nitrerhärdat stål. Detta är en påtaglig olägenhet
därför att man inte kan ändra ett härdat
arbetsstycke, t.ex. för att justera ett bearbetningsfel eller
en felaktig dimension.
Visserligen kan ett nitrerhärdat arbetsstycke
mjukglödgas utan allt för stor svårighet, men man har
hittills ansett att det sedan inte kan ges full
hårdhet genom ny nitrerhärdning. Detta är utan tvivel
sant för aluminium-molybdenstål (En 41), men en
brittisk undersökning har nu visat alt det inte
gäller för krom-molvbden- (En 40AB) och krom-
molybden-vanadinstål (En 40C) med följande
sammansättningar:
C Si Mn Ni Gr Al Mo V Hårdhet
°/o °/« °/o °/o % °/o «/. % Vickers
En 41 0,40 0,35 0,65 — 1,60 1,00 0,20 — 1 050—1 100
En 40AB 0,30 0,30 0,45 0,50 3,00 — 0,40 — 800— 850
En 40C 0,40 0,35 0,50 — 3,00 — 1,00 0,20 850— 900
Hårdheten anses vid nitrerhärdning uppstå genom
utskiljning av nitrider som bildas vid kväves
reaktion med legeringselement i stålet. För att
mjukglödgning av stålet skall lyckas är därför en
sönderdelning av nitriderna nödvändig. Vid
upphettning av nitrerhärdat aluminiumhaltigt stål (En 41)
i en ström av argon 17 h till 1 000°C kan man
visserligen få ned vthårdheten till ca 300 Vickers, men
vid ny nitrerhärdning nås bara ca 700 Vickers
yt-hårdhet i stället för ca 1 000 Vickers.
Den förra hårdheten motsvarar den som man kan
vänta för att stål, innehållande ca 1,5 °/o Cr. Detta
betyder att aluminiet tycks ha blivit helt overksamt
genom glödgningen, medan kromen alltjämt är
verksam. Orsaken härtill anses vara att
aluminium-nitriden inte dissocieras vid mjukglödgningen utan
blir "överåldrad". Man vet nämligen att
aluminium-nitridens sönderdelningstemperatur är avsevärt
högre än kromnitridens, och att man inte kan
nitrer-härda aluminiumhaltiga stål vid så hög temperatur
som 1 000°C.
Försök med de aluminiumfria stålen En 40AB och
En 40C visar att de kan mjukglödgas genom
upphettning 2—4 h till ca 1 000°C i ett skyddande
medium, lämpligen delvis förbränt träkol. Ythårdheten
går härvid ned till 350—-400 Vickers, och stålet är då
bearbetbart. Efteråt kan det nitrerhärdas till full
hårdhet och normalt härddjup. Det är givetvis
tillrådligt att rengöra ytan före härdningen.
Vid återhärdningen blir kromstålens yttersta
ytskikt ibland något mjukare än resten av det
härdade skiktet, och man bör därför slipa bort 25—50 (A
vilket för övrigt är nödvändigt även vid normal
nitrerhärdning. I allmänhet blir ett återhärdat skikt
visserligen av något sämre kvalitet än ett normalt,
men det torde vara fullt tillfredsställande i de flesta
fall (G J Cox i Metal Treatment & Drop Forging
febr. 1958 s. 47—51, mars 1958 s. 101—106). SHl
Växtskydd mot fåglar och gnagare
Ett stort och växande användningsområde för
avstötande medel är skogsplanteringar. Det uppges
att utnyttjandet av kemiskt skydd för frön håller på
att revolutionera tekniken vid arbetet på
återställande av skogen efter bränder. Vanligen sätts nu
plantor för hand, då det visat sig att sådd oftast
misslyckas. Gnagare och fåglar äter nämligen upp
fröna.
Vid US Fish & Wildlife Service har man sedan 1951
provat ca 5 000 kemikalier för att finna ett lämpligt
avstötande medel för råttor. Tetramin har visat sig
verksam men är sedan 1954 inte längre tillgänglig.
Ett endrinpreparat har befunnits vara en
tillfredsställande ersättning, åtminstone i Västern. I staten
Washington sådde man 1957 från helikoptrar en
större areal än man planterade, och i Louisiana
sådde man under vintern 1957—1958 från lätta
flygplan 400 ha/dag, dvs. en lika stor areal som en
man kan plantera under en hel vinter.
Fåglar tycks vara det stora problemet i Södern.
Ofta förstör de mer än 95 °/o av fröna. Man har
emellertid nått utmärkt resultat med antrakinon som
dock inte skyddar mot gnagare. Tetrametyltiuram
är däremot effektiv mot både fåglar och gnagare.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
