Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 26 - Böcker - Fra bergseminar til teknisk höyskole, av WS - Svetsade fackverk och några därmed sammanhängande materialproblem, av R Gunnert - Anvisningar för utförande och kontroll av jorddammar, av G Lbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jSSiL, böcker
Fra bergseminar til teknisk höyskole, av
Gre-the Authén Blom. Teknisk Ukeblads förlag,
Oslo 1957. 184 s., ill. 25 nkr.
I Norge firade man 1957 den högre tekniska
utbildningens 200-årsjubileum — minnet av
grundläggandet av Bergseminaret på Kongsberg, som var en av
de första högre tekniska läroanstalterna i Europa
(Tekn. T. 1957 s. 630). Till jubileet utgavs
gemensamt av Den Polytekniske Förening, Den Norske
Ingeniörforening och Norges Tekniske Höyskole
föreliggande bok, som i huvudsak utgör en historik
över den högre tekniska undervisningen i Norge
från 1757 till 1910, då NTH kom till.
Vid Bergseminaret, som 1786 stod reorganiserat
med utvidgad läroplan och med lärare med
professors rang, fick en rad av landets främsta män inom
bergstaten sin utbildning. År 1811 hemställde inan
t.o.m. om att bygga in skolan i ett norskt
universitet på Kongsberg. Detta motiverades med hl.a. alt
"husrom og brensel er långt billigere enn i
Christiania, og hven ligger i trygg avstand fra
svenskegren-sen". De bestämmande tog emellertid risken och
förlade universitetet till Christiania, dit även
bergsundervisningen förlades 1815 och sedan bedrevs vid
universitetet till 1910.
Den röda tråd som går genom bela boken är
avsikten att påvisa och dokumentera den obrutna
traditionen Kongsberg—Oslo-—Trondheim inom den
högre tekniska undervisningen, "en tradisjon som
neppe noe annet kulturfolk ville ha forsonit å dyrke
og å bevare mot glemselen", för att citera Edgar B
Schieldrop. Utgivarna har otvivelaktigt lyckats i att
skänka sitt land stolta anor även på den tekniska
undervisningens område.
Boken är, också för den som icke är särdeles
insatt i norska förhållanden, en intressant, delvis
fängslande läsning. Med särskilt behag har jag läst
de rätt detaljerade beskrivningarna av examina och
föreläsningar, professorer och studenter i gamla
tider. WS
Svetsade fackverk och några därmed
sammanhängande materialproblem, av Sture
Sabel-strÖM. Stat. Nämnd Byggnadsforskn. Rapp. 44.
Stockholm 1958. I distribution: Byggmästaren.
48 s„ 42 fig. 8 kr.
Föreliggande skrift, utförd i stencil, utgör en
sammanställning av förf:s forskningar beträffande
kantbearbetningens inverkan på
utmattningshållfast-heten, betydelsen av svetsens riktning relativt
kraft-riktningen och svetsegenspänningarnas verkan vid
utmattning. Även manuellt och automatiskt svetsade
stängers hållfasthet har jämförts och avslutningsvis
lämnas några synpunkter på val av material till
svetsade fackverkskonstruktioner. De detaljer, som
undersökningen behandlar, är fackverksstänger och
dessas anslutning till ramstängerna i ett fackverk.
Undersökningen omfattar bågsvetsning och mate-
rialet är konstruktionsstål av företrädesvis typ 2114
(St 52).
Undersökningen ger vid handen, att de räfflor, som
uppstår i gasskurna kanter, inte påverkar
utmatt-ningshållfastheten. Vidare innebär en förläggning
av svetsen i 45° till kraftriktningen ingen påtaglig
fördel gentemot 90°. Utmattningsproven på
stum-svetsar och kälsvetsar i stål 2114 visar ganska
överensstämmande resultat med de av Bos—EMPA
funna. Man står dock överraskad inför det höga värdet
20 kp/mm2 hos en obearbetad svets, som utförts
utan rotstöd och utan eftersvetsning av roten. Förf.
liar utfört fast inspända svetsförband, som därvid
således fått normala svetsegenspänningar, lossat
proven ur inspänningen och sedan utfört
utmattningsprov på dessa provstycken, soin visserligen en
gång haft egenspänningar och lokalt flutit till följt!
av inspänningen men som vid
utmattningsprovningen är spänningsfria. Av dessa prov drar förf.
slutsatsen, att svetsegenspänningarna inte påverkar
utmattningshållfastheten. Jag anser, att man inte kan dra
denna slutsats. Förf:s nomenklatur och förklaring
av de pulserande spänningarnas storlek är ibland
något diffus. Försöken ger vid handen det
intressanta förhållandet, att för små u-värden [jx = (om —
°a)/(°m + °a) ] skall man använda en mindre
reduktionsfaktor oc än för stora. Detta bör tjäna som ett
observandum vid den påbörjade omarbetningen av
Byggsvetsnormerna.
Boken är väl värd studium och begrundande av
ingenjörer som sysslar med hithörande problem.
H Gunnerf
Anvisningar för utförande och kontroll av
jorddammar, 2:a uppl., Statens
Vattenfallsverk, Stockholm 1958. 116 s., 36 fig.
Sedan det vid tiden för Harsprångsbygget påvisats,
att jord- och stenfyllningsdammar ofta blir billigare
ocli även ur andra synpunkter bättre än andra
danimtyper, har Vattenfallsstyrelsen icke utfört
någon större anläggning utan att däri ingått någon
jorddamm. Särskilt gynnsamma blir de, om
erforderliga massor kan erhållas för endast kostnaderna
för transporterna från för bygget nödvändiga schakt.
Dammens läge kan avpassas så, att samtliga
överflödiga schaktmassor kan inläggas i dammen.
Härigenom undgår man missprydande tippar i
terrängen.
Jorddamnisbyggnadstekniken har under senaste
åren gått raskt framåt, inte minst tack vare
forskningsarbete vid Vattenfallsstyrelsen. Redan 1954
utarbetade Bertil Löfquist och Lennart Bernell första
upplagan av anvisningar för utförande och kontroll
av jorddainniar. Skriften blev starkt efterfrågad
både inom och utom landet och blev bl.a. översatt
i England. Nu föreliggande andra upplaga innehåller
vissa kompletteringar och ändringar.
Jorddammar måste byggas med de material, som
finns nära anläggningsplatsen, och det krävs därför
noggranna undersökningar i terrängen ocli på
laboratorium. Anvisningarna inledes därför med några
ord om jordarternas bildningssätt, varefter följer
en mera ingående redogörelse för deras egenskaper
ur danimbyggnadssynpunkt.
Utförliga anvisningar lämnas för dammarnas
grundläggning, dränering, motstånd mot erosion,
komprimering m.m.
En liten läcka i dammen till följd av oriktigt
utförande kan leda till en katastrof, något som aldrig
får inträffa. Det är därför ovillkorligt, att det under
byggnadstiden finnes ständig och sakkunnig
kontroll. Ett kapitel innehåller detaljerade instruktioner
681 TEKNIS K TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
