Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 28 - Kanadas kemiska industri, av Sven O Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kemikalierna utgjorde 1955 60 % och
färdigprodukterna 40 % av den totala produktionen.
I USA var motsvarande siffror 52 resp. 48 %.
Studerar man importstatistiken, finner man
också många exempel på produkter, som väl
skulle kunna tillverkas i Kanada, om de
industriella resurserna funnes. Bland kemiska
produkter kan som exempel nämnas pigment med
en import 1956 för 15 M$, ogräsbekämpare 3
M$ och den stora gruppen läkemedel med 58
M$. Den hittillsvarande expansionen inom
kemisk industri har huvudsakligen sammanhängt
med den god konjunkturen för den tunga
industrin. Tillkomsten och utbyggnaden av olika
förädlingsindustrier bör medföra ökad
konsumtion av de kemiska råvarorna.
De största möjligheterna torde vara
utvecklingen av grenar med produkter, som har ett
högt värde per viktenhet, dvs. ett väsentligt
förädlingsvärde. Landets storlek och den spridda
befolkningen orsakar svårlösta problem vid
bedömningen av den ekonomiska storleken på
fabriker för nya tillverkningar.
Det är emellertid troligt att de industrier, som
ger plaster, färgämnen, läkemedel, syntetiska
tvättmedel, antiknackningsmedel samt
insekt-och ogräsbekämpare, har de bästa
möjligheterna för expansion. Härtill kommer en utbyggnad
av den tunga kemiska industrin i samband med
ökad manufakturering såväl på metallområdet
som i skogsindustrierna. Som en för svenska
förhållanden intressant punkt kan nämnas det
relativt stora intresse som i Kanada ägnas
utnyttjandet av ligninet i massaindustrins
avlutar. Plastprodukter och vanillin tillverkas nu i
fabriksskala ur denna råvara.
Att petrokemiska produkter kommer att sätta
sin särskilda prägel på utvecklingen av den
kemiska tekniken och industrin i Kanada får
anses mer än sannolikt. Den tekniska
utvecklingen visar nämligen att man ur de
lättillgängliga kolvätena kan framställa mer
komplicerade alifatiska och aromatiska föreningar. Detta
strider mot den gamla uppfattningen att endast
vissa råvaror, såsom fetter för glycerol,
möjliggör viss tillverkning. Petroleumindustrin som
källa för cykliska kolväten, ännu så länge
relativt dyra, antyder bl.a. möjligheterna för den
vidare utveckling den kemiska industrin i
ett land som Kanada kan ta.
Det begränsade antal organiska tillverkningar,
som nu finns, kommer att kräva
komplettering, och den petrokemiska industrin är väl
lämpad härför, bl.a. på grund av att denna
teknik ofta karakteriseras av att olika steg i
processen lämnar stora kvantiteter användbara
biprodukter. Bedan nu framställes ca 50 % av
alla industrikemikalier i Nordamerika som
petrokemiska produkter, och dessa svarar för
80 % av de organisk-kemiska. Kanadas
tullpolitik framdeles är dock av betydelse för särskilt
de kapitalkrävande organiska produkterna.
Mycket talar för att den kemiska industrin
kommer att söka sig ut till de på billig olja ocli
naturgas rika prärieprovinserna. Dryga
fraktkostnader och stora avstånd till goda markna-
der torde emellertid medföra att en sådan
utveckling kommer att gå långsamt. Som exempel
kan tjäna att svavel från Alberta ej kan
konkurrera i östra Kanada utan att nuvarande pris
på 26,50 $/t sänkes till 8—12 $/t. De
produkter, som är mindre beroende av dessa faktorer,
såsom gödsel (t.ex. karbamid) för jordbruket,
eller som finner avsättning i skogsindustri och
vid metallutvinning, utgör dock undantag
liksom produkter med högt värde per viktenhet
vilka tål transportkostnader.
Tillkomsten av rörledningar kan leda till att
exempelvis metan kan försvara sin plats som
råvara för ammoniak och acetylen i centrala
provinser, där tillgång på klor och andra
kemikalier till rimlig kostnad samt närhet till
befolkningscentra betyder bästa lönsamheten för
en där lokaliserad fabrikation. I östra Kanada
torde naturgasen inte kunna konkurrera med
oljeraffinaderierna som råvaruleverantörer till
en växande kemisk industri.
Utvecklingen av den kemiska industrin, för
vilken mycket goda förutsättningar föreligger
i fråga om energi och råvaror, beror dock
mycket på kapitaltillgången ocli den
investeringslust som de utländska moderföretagen har.
Detta sammanhänger med de allmänna
ekonomiska förutsättningarna i Kanada, men endast
ett fåtal av de kemiska storföretagen har anlitat
Kanadas kapitalmarknad under senare år.
Utbyggnaderna har skett genom självfinansiering
eller direkta tillskott utifrån.
Av de 572 M$, som totalt hade investerats i
Kanadas kemiska industri t.o.m. 1953, ägde
kanadensare 29 % och kontrollerade 28 %;
amerikanare ägde 46 % och kontrollerade
54 %. övriga utländska intressenter med
tyngdpunkten i Storbritannien ägde 15 % och
kontrollerade 18 %. Produktionsvärdets
procentuella fördelning i Kanadas kemiska industri
var 1954:
Industri-
Konsument-kemikalier kemikalier
°/o °/o
Från företag;
kontrollerade av
kanadensare ....................33 26
amerikanare ....................56 50
britter ..............................8 24
övriga ................................3 —
Slutord
Det förefaller som om utvecklingen ocli
utnyttjandet av de stora resurser som Kanada äger,
liksom hittills, i stor utsträckning blir
beroende av utländskt kapital, företrädesvis från USA.
Konkurrensen mellan de råvaruproducerande
länderna i världen har under de senaste åren
hårdnat och förstärkt tankarna på att varje
land skall bygga upp en förädlingsindustri
byggd på sina egna resurser.
Avsättningsproblemen, dvs. tillgången till
marknader stora nog att försvara den
ekonomiska storleken av en viss fabrikation, förbises
137 TEKNIS K TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
