Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 29 - Debatt: Moderna krigsfartyg, av Harry Åhman - Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
debatt
Moderna krigsfartyg
I anslutning till marindirektör Gösta Liljekvists
föredrag om skrov och utrustning för moderna
krigsfartyg (Tekn. T. 1958 s. 691) önskar jag göra följande
inlägg:
Föredragshållaren utgick från att våra stridsfartyg
är ändamålsenliga. Eftersom bl.a. i föredraget
berörda skyddssynpunkter inverkar på
fartygstypernas utformning skall jag be att få framföra några
synpunkter, som kanske kan visa, att våra
över-vattensstridsfartyg kunde vara bättre i flera
avseenden.
Brandbekämpningen på en stor jagare med dess
många svåråtkomliga rum med eldfarliga och
explosiva förråd, t.ex. ammunition och robotar samt
brännolja, synes erbjuda övermänskliga svårigheter
för den fåtaliga personal, som kan avdelas för detta
arbete. Det vore självfallet bättre, om man kan
förebygga brand och inre explosioner genom att
med stark bepansring i huvuddäck och sidor
utestänga artilleriprojektiler, bomber och robotar.
Be-pansringen kan utgöras av seghärdat specialstål eller
högvärdigt svetsbart fartygsstål. Fartyg av för våra
förhållanden ifrågakommande storlek kan på detta
sätt skyddas mot i Östersjön förekommande
artilleri, och en kring de vitala områdena anordnad inre
bepansring kan med lämplig utformning åtminstone
reducera verkan av genomträngande bomber samt
min- och torpedkrevader.
Den mot radioaktiv strålning tillämpade
skyddsmetoden att överspola fartygen med havsvatten
erbjuder inget skydd för besättningen mot
initialstrålning från över vattnet kreverande atombomber.
Däremot skulle med större plåttjocklek än vad vanliga
jagare kan föra ernås ett skydd, som minskar det
farliga området kring krevadcentrum till ungefär en
fjärdedel.
Genom ökad plåttjocklek kan även ett direkt skydd
för besättningen vinnas. Dessutom bör
observeras att själva fartyget på detta sätt kan skyddas
så, att det ej så lätt vattenfylles, förlorar sin
stabilitet och sjunker, varvid den besättning som överlevt
striden hamnar i vattnet. I våra farvatten skulle
detta, som framgått av föredraget, under större
delen av året innebära, att den snabbt omkommer
av kyla. Det torde nämligen därvid betyda mindre,
om männen kan kravla sig upp i livflottarna och
om dessa är oskadade eller ej. Det synes därför
särskilt behjärtansvärt att utnyttja de möjligheter som
finnes att — liksom livbåtar — göra pansrade
fartyg flytsäkra eller i varje fall ytterst svårsänkbara
genom fyllning med ytterst lätt,
icke-vattenabsorbe-rande och icke-brännbar cellplast i disponibla
utrymmen, som främst förekommer på dylika fartyg.
Detta material kan — bättre än skyddspersonalens
ansträngningar med läcktätning och länsning —
hindra, att ifrågavarande rum vattenfylls, och det
möjliggör att fartyget automatiskt hålls flytande "på
lasten" — ej i marvatten utan i någorlunda normalt
läge. Det borde vara viktigare för de olika
personalkategorierna att nå denna trygghet än att få stor
och bekväm inredning.
Genom fyllnadsmaterialet ökas sjövärdigheten även
för oskadade fartyg. Man kan nämligen enligt dessa
principer konstruera fartygen med mycket mindre
metacenterhöjd, emedan de ej behöver någon
marginal för läckstabilitet. De får då automatiskt
mjukare rörelser i sjöhävning, vilket är av betydelse
även för vapnen, i synnerhet med avseende på
träffsäkerheten. Genom att vattenfyllning och
nedsänkning hindras, undvikes även fartminskning.
Utom det skydd som bepansringen erbjuder för
själva fartyget och dess besättning, har den stor
betydelse genom att den även direkt ökar vapnens
uthållighet, bl.a. genom att kunna skydda det mesta
av den ytterst ömtåliga teletekniska och
eldlednings-materielen, så att den ej kan sättas ur funktion på
ett ögonblick. Detsamma gäller hela maskineriet.
Man får inte förbise de möjligheter som
skepps-byggnadstekniskt sett föreligger för utformning av
bättre skyddade och därmed mera uthålliga och
effektiva fartygstyper. Möjligheterna har avsevärt
förbättrats sedan Sverige-skeppen och kryssaren
Gotland konstruerades. I synnerhet maskineriet men
även skrovutrustningen kan numera göras mycket
lättare, varigenom en betydligt större del av
deplacementet kan disponeras för bepansring. Även för
fyllnadsmaterial erforderligt utrymme kan numera
lättare tillgodoses genom att maskineriet kan göras
mindre skrymmande. I motsatt riktning verkar
tyvärr dock all ny utrymmeskrävande teleteknisk
materiel och utökad besättning, ävensom kraven på
förbättrad inredning.
Om flottans överstridskrafter skulle sammansättas
av pansrade robotfartyg och mindre jagare, synes
detta medföra en avsevärd förbättring. Endast med
svårsänkbara huvudfartyg synes man kunna bygga
upp ett sjöförsvar som är att räkna med då det
gäller, och mindre jagare lämpar sig bättre än större
att göras oskyddade eller med viss flytsäkerhet, om
inredningen göres spartansk. En sådan
sammansättning av flottan behöver varken innebära någon
fördyring eller någon minskning av antalet enheter,
emedan merkostnaden för de pansrade enheterna
uppväges av mindre kostnad för de mindre jagarna.
Kostnaderna kan påvisas t.o.m. kunna minskas, om
man beaktar, att mindre jagare är lämpligare att
användas som fregatter då de överföres till reserven,
varigenom byggandet av särskilda fregatter kan
inbesparas. Den sammanlagda mängd vapenmateriel
som kan föras är i vartdera fallet densamma, men
differentieringen i två olika fartygstyper löser
problemen med de nuvarande stora jagarna, som är
för små för att föra robotar och för stora för att
jaga ubåtar.
Med ett gott skydd kan de pansrade fartygen
uppdrivas till ca 28 knop, men genom en
kompromisslösning skulle farten kunna göras praktiskt taget
lika hög som för jagare, om det fortfarande har
någon större betydelse i dessa flyg-, robot- och
sputniktider.
Avvägningen mellan lätta och kraftigt skyddade
fartygstyper är nog ej lätt, men de väl skyddade
fartygstyperna borde ej få avfärdas lika lättvindigt
som hela marinen nu bortdömts i avvägningen
mellan försvarsgrenarna. Harry Åhman
Tillägg. Som en tilläggsupplysning till notisen
"Företagstidskrifter — historik och bibliografi" i
Tekn. T. 1958 s. 679 har SKF meddelat, att
företagets personaltidning "Sfären" började utkomma
redan 1921 och sedan dess har utkommit
regelbundet.
44 TEKNIS K TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
