Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 32 - Nya material - Snabbstål med låg volframhalt, av J Murkes - Metakrylatmodifierad omättad polyester, av SHl - »Smidbar» kvarts, av SHl - Smältbar Teflon, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya material
Snabbstål med låg volframhalt
Man håller på att utarbeta nya snabbstål i
Sovjetunionen. Tre sådana och det nuvarande
standardstålet R 18 har följande sammansättning:
C W V Cr Mo Co Mn Si S P
•/o •/. •/. •/. •/. •/« •/. •/• •/• •/.
13-5 1,37 11,80 4,96 5,20 1,00 5,33 0,29 0,20 0,025 0,02
13-5-Nb* 1,50 11,45 4,5 4,10 0,90 5,70 0,42 0,53 0,03 0,02
3-5 1,32 3,58 4,0 4,42 3,00 5,03 0,22 0,20 0,02 0,015
R 18 0,75 18,0 1,0 4,0 — — 0,24 0,12 — —
* dessutom 0,97 •/• Nb.
De nya stålens hårdhet efter två- och trefaldig
anlöpning vid 560°C är 63,5—66 Rockwell C beroende
på härdningstemperaturen. Böjbrottgränsen beror
starkt av härdningstemperaturen. Vid härdning från
högst 1 250°C och anlöpning vid 560°C är
brott-gränsen 260—360 kp/mm2.
Provsvarvning av varmhållfasta stål gav vid
handen att utslitningstiden för 13-5-stål härdat vid 1 230
och 1 250°C med efterföljande trefaldig anlöpning
vid 560°C är 2-3 gånger så stor som för
standardstålet R 18. Betydligt sämre resultat fås genom
härdning vid 1 280°C. Liknande resultat har erhållits för
13-5-Nb-stål härdat vid 1 250°C och anlöpt tre gånger
vid 560°C samt för stål 3-5 härdat vid 1 200—
1 230°C och anlöpt på samma sätt (M S Caadaeva
i Metallovedenie 1958 h. 3 s. 48). J Murkes
Metakrylatmodifierad omättad polyester
Sedan omättade polyestrar började tillverkas på
1940-talet har huvudsakligen styren använts som
lösningsmedel och modifieringsmedel. Genom
tillsats av denna monomer minskas polyesterns
viskositet så mycket att materialet blir hanterbart vid
tillverkning av t.ex. glasfiberlaminat. Vidare
reagerar styrenen med den linjära polymerens
dubbelbindningar varvid en härdplast uppstår.
Styren fullgör dessa funktioner på ett utmärkt sätt.
Den är ett utmärkt lösningsmedel, reagerar mycket
snabbt med dubbelbindningen i fumarsyragrupper
och är relativt billig. Möjligheterna att använda
andra monomerer har därför hittills i viss mån
förbisetts. Visserligen har t.ex. vinylacetat och
di-allylftalat använts i viss utsträckning i början, men
de har nu antingen övergivits eller nått en bestående
relativt liten användning.
Glasfiberarmerade polyestrar har ofta använts
utomhus, men de var i början inte lämpade härför.
De missfärgades snabbt och eroderades så att
glasfibern låg fri på ytan. För att minska
missfärg-ningen tillsattes UV-stabilisatorer, och den har
stadigt minskats sedan 1950, men litet har gjorts för
minskning av erosionen. Man har funnit att denna
till stor del beror på styrenen, ty gjutna polyestrar
(utan styren) bryts ned relativt litet utomhus. Det
är också känt att polystyren står sig dåligt
utomhus.
Det låg då nära till hands att prova
metylmetakry-lat som modifieringsmedel, eftersom
polymetakry-latets goda stabilitet utomhus var välkänd. Vid
användning av melylmetakrylat ensamt får man
visserligen en plast med dålig hållfasthet, men det
har visat sig att denna blir tillfredsställande, om
metakrylat och styren används tillsammans. Den
senare ger då en länk mellan den omättade
poly-estern och metylmetakrylatet, eftersom den lätt
sampolymeriseras med båda.
Man har nu funnit att metylmetakrylat ökar
omättad polyesters väderbeständighet. Lämpligt
blandningsförhållande uppges vara 60 °/o polyester, 20 %>
styren och 20 °/o metylmetakrylat. Vid tre års
exponering har man funnit att detta material behåller
glansen bättre, gulnar mindre och eroderas mindre
än polyester-styren (A L Smith & J R Lowry i
Modern Plastics mars 1958 s. 134, 136, 138, 140, 142,
200). SHl
"Smidbar" kvarts
En ny smältmetod möjliggör formning av smält
kvarts till ämnen enligt kundens önskan. Ett antal
enkla former med jämna ytor är tillgängliga, t.ex.
stavar, kuber, briketter och prismor. Tidigare har
smält kvarts kunnat erhållas bara i cylindrisk form.
Ämnena måste därför slipas till ungefärlig form före
slutbearbetningen. Härigenom förloras mycket
material, men detta kan nu nästan helt undvikas.
Vid smältningen lär man få ett mer homogent
material med mindre inre spänningar samt färre och
mindre blåsor än tidigare. Materialet kan vidare
upphettas till halvsmält tillstånd och formas, dvs.
det kan smidas. Enligt uppgift tål vanlig smält
kvarts inte en sådan behandling, och blåsor i den
har benägenhet att växa vid återupphettningen.
Enligt den nya metoden får man vidare ämnen med
jämna, sprickfria ytor vilket underlättar
bearbetningen (Chemical & Engineering News 10 mars
1958 s. 48). SHl
Smältbar Teflon
Tidigare har Teflon (tetrafluoreten) måst formas
enligt metoder liknande de pulvermetallurgiska
därför att materialet vid höjning av temperaturen faller
sönder inan det smälter. Du Pont framställer
emellertid nu en ny kolfluorplast (Teflon 100X FEP) som
mjuknar vid 285°C och kan strängsprutas vid
345—390°C. Materialet har så låg viskositet i
flytande tillstånd att det kan strängsprutas på
metalltråd och till stavar, rör och folier samt blåsas till
flaskor. Folien kan snabbt värmeförseglas.
Den nya plastens egenskaper har visat sig vara
nära lika vanlig Teflons. Dess elektriska egenskaper
är sålunda goda inom ett stort temperatur- och
frekvensintervall. Materialet tål kontinuerligt 205°C
och högre temperatur under kort tid. Det förblir
segt mellan — 185 och + 205°C, och det är
resistent mot de flesta kemikalier.
Den smältbara Teflonen anses lämplig till många
delar i flygplan, missiler och elektronikapparater
samt inom elektroteknisk och kemisk industri för
t.ex. ledningsisolering, inklädnad av kärl,
rörledningar, packningar och membran. Då materialet har
god väderbeständighet, kan det användas utomhus,
t.ex. till apparater för vattendestillation med
solenergi och till växthus (R S Mallouk & W B
Thompson i Materials in Design Engineering april
1958 s. 171, 173, 175). SHl
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
