Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 35 - Fotogrammetri vid vattenbyggnadsprojektering, av Karl Arthur Scherman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. i. Terrängavsnitt för projektering av kanal (jfr fig. 2). De grova linjerna visar av projektören valda alternativ, som skall
jämföras.
även införas, för det fall att kanalbottnen skulle
komma i kontakt med berget.
I denna av punkter uppbyggda terrängmodell
kan projektören sedan med hjälp av
flygbilderna eller översiktlig nivåkarta lägga in ett
godtyckligt antal kanalförslag, för vilka
massor och byggnadskostnader samt friktions- och
energiproduktionsförluster beräknas med
databehandlingsmaskin, så att förslagen kan vägas
mot varandra.
Fig. 4 har tre sådana kanalalternativ, I, II och
III, inlagda i plan, vilka i olika grad följer de
svårförenliga principerna "rak sträckning"
och "följsamhet av terrängens lågpunkter. Varje
planalternativ kan sedan varieras i djupled
enligt olika regler; bl.a. påverkar det utmed
kanalen växlande djupet markyta—vattenyta den
grävda sektionens mest ekonomiska
utformning.
De data, som inmatas vid den automatiska
beräkningen, är kanaldelsträckornas
plankoor-dinater i brytpunkterna samt valda
kanalslänt-lutningar och utgångsvattenytor samt den
numeriska terrängmodellens koordinater.
Dessutom inmatas valda värden på konstanter,
parametrar m.m.
I detta exempel, som har relativt stora
övermassor ovan blivande vattenyta, visade sig vid
beräkningen både den raka kanalen, I, som
skär rätt genom terrängen, och den starkt
krökta, III, som noga följer terrängens
lågpunkter, ogynnsammare än
mellanalterna-tivet II.
Eftersom noggrannheten blir större i direkt
stereomätta punkter än i sådana, som erhållits
via motsvarande nivåkarta, kan inan använda
flygbilder från större höjd utan att förlora i
noggrannhet i jämförelse med vanliga
metoder.
Metoden möjliggör snabb och bekväm
genomräkning av olika alternativ och kan förväntas
ge bättre och billigare anläggningar.
Markfotogrammetri
Även om markfotogrammetrin ej spelar någon
större roll vid sidan om flygfotogrammetrin,
vill jag nämna ett försök, som gjorts med
metoden. Försöket har gjorts i samråd med
professor Bertil Hallert, och viss utrustning har
ställts till förfogande av KTH. Det avser att
finna lämplig metod att volymbestämma en
stor jordschaktning för en dammbyggnad.
Problemet är att varje månad bestämma
volymen av utfört arbete en viss dag och att inom
några få dagar ha volymberäkningen klar. Nu
utföres sådana arbeten så, att "sektionering"
utföres i fält vid ett tillfälle då arbetet står
stilla, och beräkningen sker sedan "för hand".
Arbetet består sålunda av två huvudmoment:
registreringen av markytan och beräkningen
av volymen. Det första kan göras antingen
manuellt i fält eller med fotogrammetri. Därvid
kan markfotogrammetri eller
flygfotogramme-tri komma i fråga. Volymen kan beräknas
manuellt eller med automatisk beräkningsmaskin.
Ett första steg, manuell uppmätning -f
automatisk beräkning, är redan provat.
Då det gäller uppmätningen, har ett försök
med den markfotogrammetriska metoden
utförts. Även om det ej är troligt, att den
markfotogrammetriska metoden visar sig vara den
lämpligaste, kan det kanske vara av intresse
att redogöra för försöket.
Vid försöket användes två fototeodoliter
tillverkade av Wild respektive Zeiss.
Wild-kame-ran, som är normalvinklig, är försedd med en
T2-teodolit, Zeiss-kaineran, som är vidvinklig,
har en enklare teodolit. Wild-kameran utgör
en något förbättrad version av en sedan
gammalt tillverkad typ, medan Zeiss-kameran, som
lånades från Institutionen för fotogrammetri
vid KTH, är relativt gammal och ej längre
tillverkas.
I samband med fotograferingen gjordes
erforderliga geodetiska mätningar. Dessa omfattade
bestämning av fotograferingsstationernas
koordinater i såväl plan som höjd samt inmätning
av ett antal plan- och höjdstödpunkter. Det
arbete, som åtgår för inmätning och beräkning
av erforderliga geodetiska storheter, är så pass
omfattande, att man strävade att välja
stations-och stödpunkterna i största möjliga
utsträckning så, at de kunde användas vid flera
fotograferingstillfällen.
På grund av Wild-kamerans normalvinklighet
täckes vid fotografering enligt normalfallet,
dvs. med kameraaxlarna parallella och
vinkelräta mot basen, ett ganska smalt område. För
att täcka hela det område, som är av intresse,
var man därför tvungen att fotografera även
med sidriktad kamera. De sidriktade bildparen
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 #75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
