Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 37 - Upprepade termiska belastningar, av E W Parkes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man ingen ytterligare plasticering. Ett sådant
fenomen brukar man kalla "shakedown". Det
uppträder om EcxT är större än os men mindre
än 2 os, där den senare gränsen sätts av att
stukgränsen ej får passeras under
temperaturcykeln.
Om EocT>2os kan inte "shakedown"
förekomma. Under i övrigt oförändrade
förutsättningar flyter då stång 2 i dragning, när
temperaturen i stång 1 höjs till T, fig. 6. När
temperaturen sänks, avtar spänningen elastiskt i
stång 2, tills stukgränsen nås. Flytning i tryck
uppträder då. Under andra och följande
cyklerna får man omväxlande flytning i dragning
och i tryck hos stång 2 — i båda fallen med
beloppet <xT — 2 os/E. Detta kallas växlande
plasticering och uppträder då EocT > 2 os.
Ytterligare ett fall kan förekomma. För att
undersöka detta måste vi ändra något på
modellen. Vi antar då, att de två stängerna har
lika stora tvärsnittsytor, fig. 7, och vidare att
de utsätts för en konstant kraft F.
Temperaturcykeln är däremot oförändrad. Uppvärmning
av stång 1 framkallar en tryckspänning i
denna och en dragspänning i stång 2. Eftersom
kraften F ger en överlagrad dragspänning,
flyter stång 2 först. Spänningen i stängerna blir
därefter konstant tills temperaturen åter sänks.
Då råder dragspänning i stång i och
tryckspänning i stång 2. I detta fall kommer stång
1 att flyta. Första cykeln medför därför en
permanent förlängning av stängerna. Den
andra cykeln kommer att ge upphov till liknande
flytfenomen. Vid dess slut har stängernas längd
ökats ytterligare. Man kan visa, att från och
med den andra cykeln blir töjningsökningen
ocT — 2 (os + oc)/E per cykel, där ac — os—
F/A. Man får på detta sätt en ständigt ökande
plasticering. Konstruktionen deformeras
plastiskt för varje belastningscykel. Effekten är
kumulativ. Villkoret för en ökande plasticering
i detta exempel är dels att kraften F är positiv,
dels att töjningstillskottet per cykel är positivt.
Under upprepad termisk belastning kan
alltså fyra olika fall inträffa, nämligen
elastiskt tillstånd, då spänningarna ej
överskrider sträckgränsen,
"shakedown", då en plasticering i första
cykeln skapar sådan förspänning, att endast
elastiska spänningar uppträder i fortsättningen,
växlande plasticering, då lika stor positiv
som negativ flytning förekommer i varje cykel,
samt
ökande plasticering, då deformationen ökar i
varje cykel.
Det existerar emellertid två möjligheter till.
Den första är genomplasticering av
konstruktionen. Detta förekommer om sträckgränsen
genom uppvärmningen faller så mycket, att
stängerna inte kan bära den yttre lasten F.
Den andra möjligheten är, att stång 1 värms
så mycket att den smälter.
Vi har hittills undersökt hur en mycket enkel
modell uppför sig, då temperaturen varierar
periodiskt. Vi skall söka göra resultaten något
mera allmängiltiga. Den modell vi nu betrak-
Fig. 10. [-Spänningsförhållanden-]
{+Spännings-
förhållanden+}
i modell
enligt fig. 8
som
funktion av
tem-peraturför-hdllandet y;
AJA, = 0,5; [-beteckningar-]
{+beteckning-
ar+} enligt
fig. 9.
958 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
Fig. 9. Spänningsförhållanden i modell enligt fig. 8
för temperatur förhållandet y = 0,5 och AJAt = 0,5;
e elastiskt tillstånd, s "shakedown", v växlande
plasticering (siffrorna änger amplituden i 700), ö ökande
plasticering (siffrorna anger ökningen per cykel i
’/„), gp genomplasticering och sm smältning.
T i O—* T —> T —> O—» O
Ti O—» O —> y T—> vT-^- O
Fig. 8. Modell, temperaturcykel och
sträckgräns-variation.
Kraft F
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
