Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 37 - Amerikanska akrylfibrer, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och krympning. Omvandlingstemperaturen är
80—120°C; den högsta tillåtliga temperaturen
vid strykning är 180—200°C.
Vattenabsorptio-nen har betydelse dels för fiberns färgbarhet,
dels för tygets behaglighet för bäraren.
Alla akrylfibrer tillverkas i ulltyp och några
av dem också i silketyp. Fibern är i regel
permanent krusad för att den skall ge ett poröst
garn. Några av fibertyperna, t.ex. Orion,
Ze-fran, Dynel och Verel, tillverkas med olika
krympning. Genom att blanda en praktiskt
taget krympfri fiber med en krympande kan man
få ett mycket voluminöst garn genom kokning
av det i vatten efter spinningen. Av t.ex. Orion
görs en fiber som krymper 18 % vid kokning.
Om 30—40 o/o av den blandas med nästan
krympfri fiber, erhålls största garnvolym (4,5
cm3/g).
När den första akrylfibern Orion kom i
marknaden kunde man inte framställa ett rent vitt
material, fibern kunde färgas bara i ljusa
nyanser, och färgens hållbarhet var dålig. Nu
tillverkas Orion, som är nästan lika vit som blekt
bomull, och vissa andra akrylfibrer påstås vara
rent vita, t.ex. Verel som enligt uppgift i
allmänhet inte behöver blekas. Andra, t.ex. Dynel, är
svagt krämfärgade. Enligt uppgift kan man
bleka Orion genom kokning i en lösning av
myrsyra och ett tvättmedel. Natriumklorit med
oxalsyra eller myrsyra sägs vara lämpliga
blekmedel för Verel.
Färgning
Man har lagt ned ett mycket stort arbete på
att öka akrylfibrernas färgbarhet. Av de här
nämnda fibertyperna uppges bara Darlan vara
svårfärgad. Att döma av tillverkarnas
uppgifter kan de flesta färgämnestyperna användas
för Acrilan och Zefran; de tycks vidare vara
de enda som kan färgas med naftol-,
svavel-och kypfärgämnen. Creslan är modifierad för
sura färgämnen samt Orion, Dynel och Verel
för basiska; de båda senare kan dock färgas
även med dispersionsfärgämnen.
Basiska färgämnen ger klarare färger än
andra, men de har dålig hållbarhet mot ljus.
Därför har de först på senaste tid fått större
användning. Polyakrylnitril tycks minska
färgämnenas ljuskänslighet så att många av de
basiska får relativt stor hållbarhet. Det finns nu
Tabell 1. Akrylfibrers egenskaper1—7
Darlan Dynel Orion Verel Zefran
Täthet ............. g/cm3 1,18 1,30 1,14 1,37 1,19
Vattenabsorption vid 65 °/o
relativ fuktighet ......%> 2,2 0,4 1,8 3,75 2,5
Omvandlingstemperatur °C 170—180 80—100 255 130—150 255
Brottgräns (torr, rak
fiber) ............ p/den. 1,75 3 5,1—5,7 2,5—2,8 3,4
Förlängning (torr, rak
fiber) .............. %> 25—35 35 15,3—15,4 33—35 30
Krympning i kokande
vatten (krympfri fiber) % — — 1,0 0—2 1—2
basiska färgämnen som på akrylfibrer ger
t.o.m. 7 i ljushärdighet i den 8-gradiga skalan.
Orion används mest till stickade jumprar
vilka man anser skall ha klara färger. Det är då
viktigt att fibern i sig själv är rent vit, ty
annars blir färgerna smutsiga, särskilt
pastellfärger. Man lär nu med enkla medel (kokning)
kunna färga Orion i alla nyanser, t.o.m. i
djupsvart. Då Orion inte tar upp sura färgämnen
och ull inte basiska kan man korsfärga
blandningar av Orion och ull, dvs. den förra kan
färgas i en nyans och den senare i en annan.
Dynel används ofta i blandning med Orion.
Den tycks vara något svårare att färga, men
man kan öka dess affinitet för basiska
färgämnen genom att till badet sätta 2—3 %> av ett
ämne som är tillgängligt i handeln under
beteckningen DSP-112. Härigenom kan
Orlon-Dynel-blandningar färgas jämnt i ett bad. Vid
färgning av Dynel måste badet vara minst 95°C.
Först vid denna temperatur absorberar fibern
så mycket vatten att den färgas. Samtidigt
förlorar den emellertid sin glans, men denna
återvinns genom upphettning i luft till 115°C eller
kokning i en natriumsulfatlösning.
Zefrans goda färgbarhet sägs bero på att
fibern modifierats genom legering i stället för
genom sampolymerisation. Den kan färgas bl.a.
med antrakinonfärgämnen som har utmärkt
hållbarhet mot solljus och tvättning vid hög
temperatur. Denna färgämnestyp har tidigare
kunnat användas nästan bara för bomull och
rayon; de flesta syntetfibrerna har ingen
affinitet till dem vid kokning. Zefran kan vidare
färgas med efterbehandlade direktfärgämnen.
Creslan är modifierad för sura färgämnen och
har god absorption för syrafärgämnen, sura
och neutraldragande metallkomplex, neutrala
ullfärgämnen, krom- och direktfärgämnen. Till
ull-Creslan-blandningar kan man använda
ullfärgämnen (utom basiska). En del av dem är
hållbarare på Creslan än på ull.
Färgningsmeto-den avviker vanligen obetydligt från
ullfärg-ningsmetoderna, och enbadsförfarandet kan
tillämpas för ull-Creslan-blandningar. SHl
Litteratur
1. Bendigo, C W: Creslan. Textile Res. J. 27 (1957) s. 701—
702.
2. Stanton, G W: Zefran. Textile Res. J. 27 (1957) s. 703—
712.
3. Heckert, W W: Orion acrylic fiber. Textile Res. J. 27
(1957) s. 719—725.
4. Hindle, W H: Acrilan — ils properlies and uses. Textile
Res. J. 27 (1957) s. 726—7Ö0.
5. Smith, R D: Darlan — the first dinitrile fiber. Textile
Res. J. 27 (1957) s. 730—737.
6. Swalm, J M: Inertness, covering power, and thermal
pliability characterize Dynel. Textile Res. J. 27 (1957) s.
738—744.
7. Co o v er jk, H W, Ivey, W R, Wooten, W C &
Cra-ford, R T: Verel — Eastman’s modified acrylic fiber.
Textile Res. J. 27 (1957) s. 745—750.
8. Soday, F J: Acrilan, Bendigo, C \V: Creslan, Smitii, R D:
Darlan, Swalm, J M: Dynel, Heckert, \V W: Orion, Coover
jr, H W: Verel, Atanton, G W: Zefran i "Symposium ön
acrylic, vinyl and dinitril fibers", Textile Research Institute
Annual Meeting mars 1957.
9. Schwarz, E: Man-made fibers wcave glowing future.
Chem. Week 1958 mars 8 s. 97—99.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 969
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
