- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 88. 1958 /
972

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 37 - Nya metoder - Billigare stadsgas ur kol, av SHl - Syntetisk zeolit som katalysatorbärare, av SHl - Radar för tre dimensioner, av Sven Fornander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Man skall förgasa kol med syre och ånga
varefter den erhållna gasen skall användas för
framställning av en metan-etanblandning genom
hydrering av mera kol. Till en början skall olja och sedan
kol förgasas vid 1 370°C och 28 kp/cm2. Gasen
passerar genom tvättorn varefter koloxiden överförs
till koldioxid vid en svavelresistent katalysator.
Koldioxiden absorberas, och man får en gas till minst
90 »/o bestående av väte. Den förvärms och matas
tillsammans med förvärmd olja eller förvärmt kol
till hydreringsanläggningen i vilken metan blandad
med något etan erhålls genom en reaktion vid hög
temperatur. Blandningen, som är fri från bensen,
späds ut med kväve till önskat värmevärde.

Processen tros vara billig och lätt anpassningsbar
till olika råvaror. Då den erhållna gasen står under
högt tryck, kan den transporteras billigt utan
komprimering varigenom man kan placera verket på en
plats där råmaterialet är billigt. Gas framställd i
den aktuella provanläggningen väntas kosta
ungefär lika mycket som gas från konventionella
stadsgasverk, men gas från större förgasningsverk bör
bli betydligt billigare.

Man skall också prova Lurgi-processen vid vilken
lågvärdiga kol förgasas med syre och ånga till
stadsgas vars värmevärde höjs genom hydrering av olja.
Man bygger en anläggning för 840 000 m3/dygn, som
väntas bli färdig 1962. En kontinuerlig ström av
kol med upp till 25 °/o aska och 16 %> vatten skall
förgasas i en Lurgi-generator vid ca 24 kp/cm2. Den
heta rågasen genererar ånga i avgaspannor innan
den befrias från tjära, oljor, bensen och ammoniak.
Den sistnämnda erhålls i en 20-procentig, säljbar
lösning.

Den erhållna gasen har ca 2 700 kcal/m3
värmevärde, dess koloxid överförs till koldioxid som
tvättas bort. Värmevärdet blir då ca 3 500 kcal/m", och
det höjs till ca 6 200 genom oljehydrering. Innan
gasen distribueras späds den ut med kväve så att
dess värmevärde blir ca 4 000 kcal/m3 (Chemical &
Engineering News 31 mars 1958 s. 104; 21 april
1958 s. 88). SHl

Syntetisk zeolit som katalysatorbärare

En flytande katalysator, di-tert-butylperoxid, för
vulkning av vinylsilikongummi kan nu erhållas i
form av en vit pasta. Peroxiden är bunden i ett
alu-minosilikat, som är en "molekylsil" (Tekn. T. 1957
s. 498). Den utgör 15 vikt-°/o av blandningen. Denna
kombineras med vinylsilikon till en vit, styv pasta.

Man liar funnit att vinylhaltigt silikongummi bäst
vulkas med di-tert-butylperoxid, men då denna är
en flyktig vätska är den riskabel att hantera i en
fabrik. Vidare avdunstar den så snabbt från en
katalyserad blandning att dennas hållbarhetstid blir
bara några timmar. Dessa olägenheter har man
emellertid undvikit genom bindning av peroxiden i
en molekylsil.

Aluminosilikatet är en bra bärare då det inte har
någon skadlig effekt på gummit. Det håller vidare
kvar katalysatorn så bra att mycket litet av den
förloras vid lagring. Vid vulkningstemperaturen
frigörs dock nästan all katalysator (Chemical &
Engineering News 10 mars 1958 s. 46). SHl

Radar för tre dimensioner

Det brittiska hangarfartyget "Victorious" är utrustat
med en mycket stor och mångsidig radaranläggning.
Denna tredimensionella radar tjänstgör som
spaningsradar med lång räckvidd och ger även
noggranna upplysningar om annalkande flygplans av-

Fig. 1. Antennen till den nya tredimensionella radarn
ombord på "Victorious".

stånd, bäring och höjd så att egen jakt kan ledas
till anfall.

Antennsystemet, fig. 1, innehåller en
mikrovågslins med drygt 5 m diameter och fokalavstånd.
Linsen består av hopsvetsade, parallella vågledare med
varierande area och längd. Högfrekvenseffekten
genereras i ett antal högeffektmagnetroner. En av
dessa är kopplad till en fast matarantenn bestående av
ett konventionellt horn, och de övriga
magnetro-nerna är kopplade till matarsystem som medger
avsökning utan att matarledningen behöver
innehålla roterande vågledarskarvar.

Radarn ger flera smala, penselformade strålar, som
alla roterar med antennen i horisontalplanet. En
stråle är fast i höjdled och användes för
fjärrspa-ning. De övriga strålarna söker av vertikala
sektorer, medan de roterar horisontellt. Varje stråle från
antennen har en egen mottagarkanal med snabb,
automatisk frekvenskontroll. Sändarna och
mottagarnas första förstärkare är monterade på antennen
tillsammans med drivanordningar. Denna del av
radarn är en enhet på 27 t. I antennens fot ingår 275
släpringar. Av dessa är flertalet av en ny typ;
"dif-ferentialsläpringar", som spar utrymme och vikt.

Till indikatorn hör apparater för omvandling,
lagring och filtrering av informationen så att den kan
presenteras för taktiskt bruk i enkel och lättfattlig

Fig. 2. Skrivning av siffran 4 enligt en ny metod
för alstring av siffror på en radarindikator. Den
infällda bilden visar ett oretuscherat foto av en
urtavla presenterad på ett katodstrålerör med 30 cm
diameter.

972 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 5 23:26:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1958/0998.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free