Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 37 - STF i september
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
triplexledning, som byggs från Kilforsen till
Hallsberg. Vidare nämnde Berg om det försöksarbete som
pågår beträffande gemensamma stolpar för
tele-och lågspänningsledningar.
Gunnar Atterberg redogjorde för den klassificering
av isolatorelement av kåp-pinntyp som Vattenfall
infört och där arbetslasten och
kopplingsstandarden är grundläggande data. Ett isolatorelement
4 500 : 16 är dimensionerat för en arbetslast på
4 500 kp och har pinndiametern 16 mm.
Garanti-värden för korttidshållfastheten är tre gånger och
för långtidshållfastheten (24 h prov) två och en
halv gånger arbetslasten.
Arbete under spänning kommer från USA där man
har trettio års erfarenhet berättade Lars Bergman.
I Sverige har man goda erfarenheter när det gällt
byte av isolatorer, trästolpar och reglar, montering
av vibrationsdämpare, avisning m.m. Man bygger
på amerikanska rön men även på ett omfattande
eget utvecklingsarbete. Arbetet kräver noggrann
planläggning och tränad personal och har ofta
visat sig ekonomiskt.
Atterberg återkom och gav några glimtar från
driftinspektioner av kraftledningar från luften.
Vattenfall har nu ett trettiotal utbildade flyginspektörer
som utför ett bra och framför allt snabbt arbete
från helikopter eller långsamma (90 km/h) flygplan.
I diskussionen, som kombinerades med en visning
av isolatormaterial och av utrustning för
flyginspektörer (bl.a. bandinspelare) berättade Lars Block
om en ledningsinspektion med flygplan för 15 år
sedan, och som han trodde var det första försöket
i Sverige.
Den 9 september mötte 45 medlemmar i Mekanik
upp för att höra Magnus Oledal tala om reglering
av vattenturbiner. Han började med en historisk
tillbakablick med olika lösningar av problemet
varvtalsreglering. Till en början utnyttjade man ren
handdrift för regleringen, men omkring 1850, då
Francis-turbinen med sina vridbara ledskenor togs
i bruk, tog utvecklingen av regleringstekniken fart.
Det dröjde dock ända fram till sekelskiftet, innan
man började utnyttja hydraulisk kraft, och i början
fick vattnets fallhöjd ge det erforderliga trycket.
Med hjälp av illustrationer visades olika moderna
utformningar av regleringsdon, bl.a. en lösning, där
alla avkännande organ utförts med elektriska
komponenter.
Oledal nämnde till slut, att vid samköming av alla
kraftstationer har den enskilda vattenturbinens
varvtalsreglering fått en underordnad betydelse. Då
regulatorn medför en obetydlig merkostnad för
tur-binaggregatet men ger stora fördelar får den dock
kvarstå även vid mindre aggregat.
Vid den efterföljande diskussionen togs främst
föredragshållarens synpunkter på nomenklatur upp.
Härvid visade det sig att turbinregleringen till stor
del bildat en egen nomenklatur, dels på grund av
att denna teknik är mycket äldre än den moderna
regleringstekniken, dels genom att
turbinreglerings-tekniken är så speciell, att den allmänna
nomenklaturen ej kan täcka detta område.
Kvällen avslutades med Vattenfalls film "Bapsodi
från Kilforsbygget".
SVR hade filmafton den 15 september och visade
80 medlemmar "Linie stabilization of roads",
"Mel-lanriksvägen över Storlien", "Lettenbron", "Millions
ön the move" samt "Den nya sjön".
Erik Byström presenterade den första filmen med
att peka på utvecklingen i USA där
årsförbrukningen av kalk för vägstabilisering ökats från 15 000 t
1955 till beräknat 240 000 t 1958. Stabilisering av
finkorniga jordarter kan göras med cement eller
kalk. Valet är beroende av bl.a. plasticiteten. Filmen
var en färgfilm från USA med reportage från
väg-stabiliseringar av företrädesvis leriga jordarter.
Mauritz Bahlén introducerade sedan Skånska
Ce-mentgjuteriets film om vägbygget Enafors—Storlien
—gränsen. Den ca 20 km långa vägen har utförts
med stor maskininsats på grund av de stora
massförflyttningarna (500 000 m3 jordschakt) som skulle
utföras under kort säsong. Vägfyllningen kostade
4,12 kr/m3 från vägschakt och 4,54 kr/m3 från
sidotag. Entreprenadsumman var 7 Mkr.. Vägen
öppnades för allmän trafik den 1 oktober 1958, då även
norrmännen hade sin del trafikabel. Filmen var
även den en färgfilm och bjöd på vackra vyer från
fjällterrängen som maskinarbeten och
"skåningarnas" tåg genom Enan på det gamla
pilgrimsvad-stället.
von Gegerfelt talade därefter om Letten-bron, den
helsvetsade aluminiumbron som utförts av Svenska
Metallverken i Skultuna och användes som
förbindelse mellan damm och regleringstorn i
Letten-anläggningen. Större delen av filmen ägnades
svetsningsarbetet.
Den amerikanska filmen "Millions ön the move"
visade sig vara en propagandafilm för användning
av kollektiva transportmedel i resorna till och från
arbetet i stället för bilen, således ett även för oss
aktuellt tema. Parkeringsmöjligheterna i närheten
av STF:s lokal synes vara goda i jämförelse med
dem som filmen visade.
Om den sista filmen sade Jonas Norrby att den
kanske inte innehöll så mycket teknik men att den
berörde ett aktuellt ämne, inverkan av
sjöregleringar.
SVB möttes åter den 24 september då Thure
Mannerfelt, Bernt Gerde, Fredrik Sundberg och Boland
Jerneryd berättade om Ullevi nva storstadion.
Redo-görelserna kom mest att handla om hur man
bemästrade de svårigheter som så när hade medfört
att nya Ullevi ej stått klar till VM i fotboll i juni
i år. Sommaren 1955 antogs arkitekterna Jaeneckes
och Samuelssons tävlingsförslag. Våren 1956 blev
Svensk Byggplanering byggledare.
Grundförhållandena var besvärliga med starkt
lutande berg. Två pålar på en meters avstånd kunde
variera 7—8 m längd. Sammanlagt pålades 52 km
(1 025 t) i längder på 6—67 m. En ny typ påle med
bajonettfattning har lanserats för de stora
pålläng-derna. Ett resultat av pålningen är att större
pållas-ter hädanefter torde komma att tillåtas i Göteborg.
Konstruktionerna var besvärliga, särskilt det
bärande systemet för läktarna samt den 4 000 m2 stora
takkonstruktionen över huvudläktaren uppburen av
två 53 m master, pyloner. Svängningsekvationerna
för denna blev av femtonde graden och löstes av
S O Asplund och CTH:s automatiska räknemaskin.
Lösningen stämmer med verkligheten,
resonans-svängningstiden vid vind och snölast är 2,4 s.
Byggnaden har i stomkonstruktionen ovanligt få
horisontella eller ens räta linjer. Bl.a. av denna
orsak steg byggnadskostnaderna från beräknade 17
Mkr 1955 till sluträkningens 29 Mkr.
Konstruktörs-arvodet blev fem gånger större än vad som
budgeterats.
Pylonramarna om 1 800 t byggdes på ett stålskelett
som uppbar armering, form och ej brunnen betong.
Plattorna för taket, ursprungligen av betong men
utbytta mot lättbetong, tillsågad på platsen, lades
från 42 m bommar från pylonerna. Utsättningen av
de 46 betongramarna för läktarna gjordes på 1 cm
när.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 975
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
