Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 38 - Markljuddämpare för reaktionsflygplan, av Eve Sassarsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Markljuddämpare
för reaktionsflygplan
Ingenjör Eve Sassarsson, Linköping
621.43.065 : 621.45
Hur man skall dämpa buller från flygplan är i
princip löst. Vilken typ man skall välja är i
första hand en fråga 0111 vilka krav man ställer
på en dylik anläggning samt i andra hand en
kostnadsfråga.
Krav
De krav som ställdes på den markljuddämpare
som byggts av Saab, Linköping, i samarbete
med Stig Ingemansson, Göteborg, var följande:
Markljuddämparen skulle effektivt dämpa ett
flygplan vars motor var försedd med
efter-brännkammare och hade primärluftmängden
55 kg/s och avgastemperaturen 1 370°C.
Då det gäller ljuddämparens effektivitet, finns
inga enhetliga bestämmelser för vad som är
skadligt buller. En statlig utredning om vilka
flygbullernivåer som tillåtes pågår. Därför
valde man att på vissa avstånd från flygplanet
söka underskrida de nivåer i olika oktavband
som framlagts av Beranek1. Dessa ljudnivåer
är resultat av omfattande undersökningar, och
ett överskridande av dessa anses innebära risk
för öronskador vid långvarig vistelse i
ljudfältet.
För att risken för hörselskador skulle vara
eliminerad i flygplanets grannskap fordrades
enligt Beranek följande högsta ljudnivåer:
frekvensområde ljudnivå
Hz dB
20— 75 ..............................................110
75—150 ..............................................103
150—300 ..............................................97
övriga band ........................................95
Den byggda ljuddämparen klarade dessa krav
med marginal. Såväl luftintags- som avgasljud
dämpas effektivt. Det ljud som dominerar i
flygplanets närhet är ljud som läcker ut genom
flygplanets kropp, tabell 1.
Fig. 1.
Flygplanet J32 i den
kompletta
ljuddämparen.
Princip
Vid körning med reamotorer frigöres stora
värmemängder; avgaserna får mycket höga
temperaturer, speciellt vid körning med
efterbränn-kammare. Detta gjorde att avgaserna måste
kylas effektivt för att materialet i ljuddämpare
skulle motstå de termiska påkänningarna. För
att slippa de många problem som
vattenkylning för med sig, valde man att kyla
avgasdämparen med luft. Dessutom valdes all inre
plåt av högvärdigt värmebeständigt material.
När flygplanet skall köras i den kompletta
markljuddämparen, fig. 1, som består av
luft-intagsdämpare för dämpning av det ljud som
alstras i luftintagen och avgasdämpare för
dämpning av avgasljudet, backas flygplanet
mot avgasdämparen där en lätt apterbar
anslutning anbringas varefter intagsdämparna,
som går på räls, förs mot luftintagen där de
låses.
Genom detta arrangemang isoleras de värsta
bullerkällorna samtidigt som mekanikerna
tilllåts att obehindrat röra sig i och omkring
flygplanet utan risk för hörselskador. Vid
körning med efterbrännkammare, då alltså
maximala ljudnivåer är för handen, kan samtal
föras i flygplanets omedelbara grannskap.
Konstruktion
Intagsdämparna är av meandertyp, dvs. en
med skarpa krökar försedd kanal vars väggar
är klädda med ljudabsorberande material,
bestående av Glasullit täckt med maskinfilt och
perforerad plåt. För anliggning mot
flygplanens luftintag är ljuddämparna försedda med
speciella anslutningar formade efter intagen
och försedda med svampgummidynor.
Plåtmaterialet är aluminium och dämparna är
försedda med spårhjul för manövrering på räls.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 987
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
