Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 42 - Reglering av vattenturbiner, av Magnus Oledal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 15. Regulator för kaplanturbin med oljetillförsel genom slitsar i
turbinaxeln (KMW); 1 tryckoljebox, 2 återföring, 3 dränering, A
självsmörjande styrlager, 5 bärlager, 6 löphjulsservomotor, 7
ledkransservo-motor, 8 löphjulsstyrventil, 9 kombinatorkam, 10 ledkransstyrventil, 11
startmanöverdon, 12 stoppventil, 13 pådragslägegivare, li elhydrauliskt
styrverk, 15 elregulator, 16 regulator skåp.
Schema För snabbslopprentil
Fig. 16. Säkerhetsanordningar; 1 stoppventil, 2 magnet, 3 spärrutlösning,
i termostat (alt. 1), temperaturströmbrytare (alt. 2), 5 rusningspendel,
6 säkerhetsströmkrets, 7 pressostat, tryckströmsbrytare, 8 tryckklocka,
9 regulator, 10 rembrottsdon, 11 turbinaxel.
Vattenanloppstiden blir bestämmande för den
regleringshastighet, stängningstid, som kan
tilllåtas med hänsyn till uppstående tryckstegring
på turbinens tilloppssida eller trycksänkning
på dess avloppssida. Aggregatanloppstiden blir
i kombination med vattenanloppstid och
regleringshastighet avgörande för
varvtalsändringen vid ändring av belastningen. Kombinerade
med regulatorns förutnämnda interna
egenskaper bestämmer Ta och Tw även
regleringsstabiliteten. Som redan i det föregående berörts,
finns det ännu ett par faktorer, som inverkar
på denna nämligen den självreglerande
verkan som turbinens och generatorbelastningens
egenskaper utövar.
Det förhåller sig så att det moment M en
turbin utvecklar avtar ungefär rätlinjigt med
ökande varvtal. Vid ett plötsligt lastfrånslag
uppstår ett överskottmoment A M som verkar
accelererande — varvtalet ökar. Därvid
minskar emellertid turbinens moment och därmed
överskottet och vid ett visst varvtal har detta
sjunkit till noll, så att accelerationen, dvs.
varvtalsökningen upphör. Turbinen har alltså utan
regulator reglerat in sig själv på det nya,
högre varvtalet. Ett mått på denna turbinens
självreglering et får man i förhållandet mellan
relativa momentändringen och relativa
varvtalsändringen
_ A M nn
6t Mn An
Ett liknande förhållande finner man på
belastningssidan. Nätet består i allmänhet av ett
stort antal belastningsobjekt, vilkas effektbehov
förhåller sig på olika sätt vid frekvens- och
spänningsförändringar. Man kan särskilja två
fall, det första med snabb, det andra med
långsam eller fördröjd spänningsreglering. Hålles
spänningen konstant och man har
växelströmsmotorer som belastning, stiger effektbehovet
proportionellt med varvtalet, dvs. momentet
förblir konstant och generatorbelastningens
självreglering blir då eg = 0. Består
belastningen av ohmskt motstånd — belysning, elektriska
ugnar o.d. — förblir effektbehovet vid
ökande varvtal konstant, varvid momentbehovet
sjunker.
Endast om spänningsregleringen är långsam
eller fördröjs med hjälp av särskild anordning
kan man få ett med varvtalet stigande
momentbehov.
Av det anförda framgår att en stabiliserande
verkan på regleringen erhålles från turbinens
självreglering, mindre för kaplanturbiner,
större för mera långsamlöpande turbiner. Från
generatorbelastningen kan även en liknande
verkan erhållas som dock är beroende av arten
av spänningsreglering och belastning. Har
man snabbverkande spänningsregulator blir
generatorbelastningens verkan negativ och
särskilt utpräglat blir detta förhållande vid
övervägande ohmsk belastning. Det är ju också ett
känt faktum att det kan vara svårt att få en
regulator stabil vid prov med vattenmotstånd
som belastning.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 J ]fij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
