Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 44 - Sinterkorund som skärmaterial, av Elmar Umblia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sinterkorund
som skärmaterial
Mag. chem. Elmar Umblia, Stockholm
Sinterkorund eller sintrad ct-aluminiumoxid
som skärmaterial för spånskärande
bearbetning av metaller m.m. är en tämligen ny
företeelse. Bortsett från de första mer eller mindre
trevande försöken på 1930-talet i Tyskland togs
problemet allvarligt upp i flera länder först
under andra världskriget, när det rådde en
akut brist på hårdmetall1’2.
Med de första kvaliteterna av korundskär
erhölls i allmänhet goda resultat vid bearbetning
av relativt mjuka men starkt slitande material,
t.ex. kol, plaster, lättmetaller m.m., men ganska
varierande och oftast motsägande resultat vid
bearbetning av stål och järn. Helhetsintrycket
var dock, att korundskär åtminstone delvis kan
ersätta hårdmetallskär även vid bearbetning av
metaller, som fordrar en ganska stor skärkraft.
Under den fortsatta utvecklingen har dels
Fig. 1. Varmhårdhet hos skärmaterial; överst
sinterkorund Hy 2 COO kp/mm’ vid 20°C, i mitten
hårdmetall Hyl 500 kp/mm’ vid 20°C, nederst snabbstål
Hv 900 kp/mm’ vid 20°C.
621.9.02 : 666.03
bättre korundkvaliteter frambragts, dels större
erfarenheter vunnits om skärens utformning,
val av bearbetningsdata och maskiner m.m.
Dessa förbättringar har också gynnsamt
inverkat på bearbetningsresultaten så att
sinterkorund inte längre betraktas som enbart en
provisorisk ersättning för hårdmetall under
krigs- och avspärrningstider utan som ett nytt
skärmaterial, som i synnerhet vid
finbearbetning av stål och järn med hög skärhastighet
kan erbjuda fördelar framför hårdmetall.
Egenskaper
Ett gott skärmaterial skall besitta stor
varmhårdhet samt god mekanisk hållfasthet.
Dessutom önskas självfallet stor motståndskraft mot
förslitning. Sinterkorund har större
varmhårdhet än hårdmetall (fig. 1). Emedan friktionen
är lägre mellan korund och metall än mellan
två metaller, torde värmeutvecklingen vid
spån-skärning i metall vara mindre med ett
korundskär än med ett hårdmetallskär4.
Värmebortled-ningen från snittstället sker i förra fallet i
huvudsak genom spånen, eftersom korundskärets
värmeledningsförmåga är påtagligt lägre än
metallens (tabell 1). Därför är
skärtemperaturen vanligen lägre hos sinterkorund än hos
hårdmetall. Detta gör sinterkorund till ett
lämpligt skärmaterial för höga skärhastigheter.
Enligt erfarenheterna med skär, dragskivor,
trådförare m.m. har sinterkorund av god
kvalitet större motståndskraft mot nötning än
hårdmetall2. Om emellertid ett korundskär blir
utsatt för kraftiga lokala mekaniska eller
termiska chocker, kan grövre flisor splittras av.
På grund härav slits faserna på ett
korundskär, i synnerhet om det har strukturfel, oftast
stötvis och olika vid olika skärhastigheter (fig.
2). Vid bearbetningen av långspånande
material utan tillräckligt spånskydd kan
grovflis-ningen på korundskärets spånsida ge upphov
till ett slitningsfenomen, som liknar den för
hårdmetall karakteristiska gropslitningen på
grund av volframkarbidens oxidation.
När emellertid bearbetningsdata har valts så
att skäret ej utsättes för påkänningar, översti-
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 J ]fij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
