Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 44 - Sinterkorund som skärmaterial, av Elmar Umblia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3. Sinterkorunds egenskaper vid förhöjd
temperatur. Vid 20° C är elasticitetsmodulen 38 000
kp/mm’, dragbrottgränsen 21 kp/mm’,
tryckbrott-gränsen 300 kp/mm’; längdutvidgningskoefficienten
vid 20—1 000°C är 8,5 film°C.
vissa, stundom svårskönjbara variationer i
sinterkorunds korn- och gitterstruktur.
Sinterkorunds mekaniska hållfasthet beror
delvis på det inre spänningstillståndet, som i
ett enfasmaterial uppstår främst genom
längd-utvidgningskoefficientens samt de elastiska
egenskapernas anisotropi och i ett
flerfasmate-rial genom skillnaderna mellan dessa
egenskaper hos de ingående faserna. Till följd av detta
kan en yttre påkänning ge upphov till mer
än kritiska spänningskoncentrationer i vissa
punkter.
Som ett sprött material är sinterkorund
dessutom mycket känsligt för brottanvisningar.
Dessa kan utgöras av fel i gitter- eller
kornstrukturen, mikrosprickor, porer, fasta
inne-slutningar m.m. De förekommer främst invid
Fig. 4. Böjbrottgråns, porositet och kornstorlek för
sinterkorund med över ca 98 °/o aluminiumoxid.
olika gränsytor och ger upphov till farliga
spänningskoncentrationer på felställen, som
sålunda bildar de svagaste punkterna i
sinter-materialet och som egentligen bestämmer dess
hållfasthet. Brottet börjar i någon sådan svag
punkt och utbreder sig sedermera antingen
träns- eller intergranulärt, dock vanligen så att
ett maximum av spänningsenergi utlöses. En
undersökning av brottbilder kan sålunda
stundom ge värdefulla upplysningar om
möjligheterna att förbättra sintermaterialets
hållfasthet.
Ett sintermaterials hållfasthet samt
chockresistens är i regel omvänt proportionella mot
kornstorlek och totalporositet. Korundmaterial
med en mycket homogen och finkornig
struktur besitter faktiskt också god varmhårdhet och
nöjaktig motståndskraft mot mekaniska och
termiska chocker, medan korntillväxt medför
en försämring av dessa egenskaper (fig. 4).
Porositeten kan betraktas som en annan spröd
fas, som försämrar sinterkorunds mekaniska
egenskaper8. Därför skall den vara så liten som
möjligt, och porerna skall vara små, sfäriska
och homogent fördelade i grundmaterialet.
Git-terfel hos sinterkorund anses vara mindre
önskvärda. Genom att ändra
bindningskrafternas karaktär kan de inverka på de mekaniska
egenskaperna, ehuru dessa effekter tycks vara
ganska svåra att tyda exakt.
På sinterteknikens nuvarande ståndpunkt är
det knappast möjligt att producera material
med helt felfri korn- och gitterstruktur. Man
kan emellertid minska antalet felställen genom
att styra ^kristallisationen så att ett mer eller
mindre porfritt material med homogen,
finkornig struktur och välutbildade isometriska
kristallkorn erhålles.
Tillverkning
Rekristallisationsprocessen kan styras med
utgångsmaterialens karaktär samt deras
kornstorlek och kornform. Därjämte spelar de
avsiktliga tillsatserna och formgivningsförfarandet,
men framför allt sintringsbetingelserna en
synnerligen stor roll.
U tgångsmaterial
Det viktigaste utgångsmaterialet för
tillverkning av sinterkorund är kalcinerad a-Al203
eller smält (elektrokorund). Några tillverkare
föredrar en blandning av båda. Kalcinerad och
smält ck-A1203 har något olika
rekristallisations-egenskaper och olika kornform13,14. Det sista
förhållandet kan inverka på kornorienteringen
i sinterprodukten.
Tillverkningen av sinterkorund underlättas
numera genom att finmalen aluminiumoxid
med en renhetsgrad över 99,5 % A1203 är
tillgänglig. Det lär emellertid finnas tillverkare,
som kräver t.o.m. en så hög renhetsgrad som
99,98 %*. Sådana extrema krav orsakas
tydligen av att vissa spårämnen kan inverka så
mycket på grundmaterialets
rekristallisations-egenskaper, att sinterproduktens kvalitet är
TEKNISK TIDSKRIFT 1953 H83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
