Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 46 - Elektronisk databehandling och verktygsstyrning i verkstadsindustrin, av Sven Iwan Bratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Blockschema för ett system där ritningen
omformas titi instruktioner för en servostyrd
verktygsmaskin.
ling i konstruktionsarbetet är, att man kan
utarbeta en fullständig arbetsinstruktion samt att
man har en matematisk modell för att få fram
kvantitativa data.
På grundval av arbetsinstruktionen och den
matematiska modellen kan man utarbeta ett
databehandlingsprogram, som tillsammans med
ett kvalitetskriterium och nödvändiga bivillkor
kan ge en optimal utformning av en detalj.
Slutresultatet av denna arbetsoperation är i
princip en beskrivning av arbetsstyckets form.
Numeriskt styrd produktion
Den i siffror beskrivna formen hos
arbetsstycket kan omformas till arbetsinstruktioner för
en elektroniskt styrd maskin genom
bearbetning med ett generellt översättningsprogram.
Översättningen avser att omforma
beräkningsresultatet till informationer uttryckta i ett
språk, som verktygsmaskinens styrsystem kan
ta emot för vidare behandling, fig. 2.
Informationen till styrsystemet har vanligen
en adress, som underrättar styrsystemet om
vilken del som skall ta emot och utföra den
efterföljande ordern samt en funktionsorder,
som meddelar ifrågavarande del av systemet
hur stor ändring den skall göra eller vilket nytt
läge den skall inta.
Adress och funktionsorder förekommer
således i allmänhet blandade och maskinen
identifierar dem antingen genom deras
ordningsföljd eller genom speciell märkning. Genom
denna utformning når systemet en hög grad
av flexibilitet genom att antalet adresser kan
göras praktiskt taget obegränsat stort. De till
varje adress hörande funktionsorderna finns
vanligen i komprimerad form, t.ex. såsom
decimala tal.
De ingående informationerna har i allmänhet
inte lämplig form för direkt manövrering av
maskinens servon. Omformningen av
instruktionerna till lämpliga servosignaler kan inte
heller ske förrän efter uppdelningen på olika
adresser och man får här särskilda avsnitt i
styrsystemet, som har till uppgift att utarbeta
detaljinstruktioner och i allmänhet leverera
order till servosystemen.
Utöver de ingående informationer, som talar
om för maskinen vad som skall göras, fordras
också att maskinen kan meddela styrsystemet
om den av någon anledning inte kan fullfölja
operationerna. Man måste därvid få en
felsignal och många gånger fordras också en
klarsignal, som meddelar styrsystemet, att
maskinen fullföljt den önskade operationen och är
klar för att ta emot nya order.
De elektroniska styrsystemen är till sin
karaktär synnerligen allmänna och kan ofta utan
större modifikationer användas för styrning av olika
bearbetningsmaskiner. Då det gäller
verktygsmaskiner är alltid noggrannhetskraven så höga,
att rent analoga system, dvs. system där
rörelsen hos de olika bearbetningsverktygen återges
med en mot rörelsen proportionell signal, som
regel ger för låg precision.
I praktiken förekommer därför huvudsakligen
två systemtyper, nämligen system med digital
grovsignal och analog finsignal samt rena
digitalsystem.
För båda typerna av system gäller, att
noggrannheten hos styrsystemen är en tiopotens
bättre än noggrannheten hos de maskiner, på
vilka styrsystemet appliceras. Det förefaller
som om valet mellan de båda systemtyperna
huvudsakligen skulle avgöras av den inbördes
avvägningen mellan pris och driftsäkerhet.,
Båda systemtyperna har givetvis sina
förespråkare och man torde få göra en bedömning från
fall till fall.
Ur användningssynpunkt kan det vara mer
intressant att dela upp systemen efter de
funktionsmöjligheter som finns. De enklaste
systemen är rena positionssystem, som enligt givna
instruktioner förflyttar det bearbetande
verktyget relativt arbetsstycket i två
koordinatrikt-ningar. Denna typ av system användes
företrädesvis för styrning av jigg-borrmaskiner,
ar-borrverk, programmerade stansmaskiner osv.
Andra enkla system kan på en given
instruktion utföra en matningsrörelse med konstant
hastighet i en koordinat för varje samtidigt
bearbetande verktyg och utföra denna rörelse
till dess en viss koordinat uppnåtts, varefter
maskinen hämtar nya instruktioner.
En utveckling av det sistnämnda systemet
innebär, att maskinen på grundval av vissa
basinformationer i önskad takt beräknar nya
punkter i små steg och manövrerar det
bearbetande verktyget längs en kurva, som kan vara
av första, andra eller tredje graden. Kurvan kan
lätt bestämmas så, att den utgör en mycket god
approximation till varje önskad kurva.
Beräkningen kan ske antingen med en analog eller
en digital beräkningsmaskin. I det förra fallet
är den i allmänhet sammanbyggd med
verktygsmaskinens styrsystem, i det senare fallet
kan den vara antingen fristående och kan då
genom sin snabbhet bearbeta arbetsuppgifter
för ett flertal maskiner eller vara fast knuten
till verktygsmaskinens elektronik.
Beroende på vilka bearbetningsproblem, som
en maskin ställs inför, kan man utforma
styrsystemet så, att samtidigt kontinuerlig följning
blir möjlig i en, två, tre eller flera koordinater.
Utöver dessa möjligheter finns ett antal enk-
TEKN ISK TI DSKRI FT 1958 1231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
