Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 47 - Radiolänklinje för TV Stockholm — Göteborg — Malmö, av Herman Ruud - Bengt E G Forsling †, av Tom Nordensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
centraler även en omfattande
instrumentutrustning m.m., så att erforderliga mätningar och
omkopplingar kan göras med betryggande
noggrannhet och säkerhet. Slutligen finns vid
ändstationerna och vid några av Televerkets
större radiostationer utefter linjen en viss
reparationsberedskap med delvis specialinredda
och med mätutrustning och reservdelar
utrustade bilar.
Program i form av videosignal kan utan
vidare matas in vid endera av de tre
ändstationerna. Alternativt kan man med hjälp av
transportabel utrustning mata in program på
vilken som helst av relästationerna utefter
linjen.
Vidare utbyggnad
Den uppbyggnad som TV-länklinjen får i och
med dubbleringen av utrustningen
försommaren 1959 gör — tillsammans med den antydda
organisationen för drift och underhåll — att
linjen blir väl skickad att i enlighet med
statsmakternas våren 1957 uttalade intentioner tjäna
som en stamlinje för televisionen i Sydsverige.
Linjen har från början försetts med
avgreningar till Nässjö, Hälsingborg och Hörby,
fig. 1. Enligt befintliga planer skall den i juni
1959 också förses med avgreningslinjer från
Krokek (vid Norrköping) till sändarstationer
vid Västervik och Emmaboda samt från
Brings-hultsåsen (första relästationen söder om
Göteborg) till sändarstationen vid Borås. I
september 1959 skall en linje grenas av vid Skövde för
att dels i Karlstad anknyta till länklinjen
Karlstad—Oslo, dels mata program till Örebro
blivande sändarstation vid Lockhyttan i norra
delen av Kilsbergen.
Vi har också nyligen börjat bygga en linje
för programöverföringen norrut från
Stockholm. Den beräknas bli färdig till Gävle julen
1958, till Bollnäs och Sundsvall försommaren
1959 samt med en avgrening till Idkerberget
(vid Borlänge) april 1959. Beträffande
planerna på längre sikt räknar man med att i mitten
av 1960 ha hunnit till dels Östersund, dels
Vännäs och före 1961 års utgång till Boden,
Gällivare och sannolikt Kiruna.
En stor del av de nämnda linjerna byggs i
halvpermanent utförande. Planerna är, att
dessa efter hand skall ersättas ined permanenta
länklinjer eller kablar gemensamma för både
television och telefoni. Prognoser visar, att det
antal radiokanaler, som fordras för
telefontrafik, är avsevärt större än det som behövs för
television. Den takt, efter vilken den
permanenta utbyggnaden kan ske, blir därför
beroende av hur stora investeringsbelopp som år
från år kan ställas till förfogande för
fjärrförbindelsenätet som helhet och då erkannerligen
för telefoniförbindelser.
Å andra sidan finns det ett mycket starkt
tryck från allmänheten att på kortast möjliga
tid sprida ut TV-nätet över hela landet.
Allmänhetens intresse avspeglas också i siffrorna
för apparatförsäljning och för nyteckning av
TV-licenser. Med bl.a. de här relaterade
faktorerna som utgångspunkt har man bedömt det
vara en odiskutabelt riktig princip att i stor
utsträckning bygga ut halvpermanenta
programförbindelser för televisionen.
Halvperma-nensen består, som antytts, i att byggnader och
master göres relativt provisoriska, medan
radioutrustning av sådan typ väljes, att den kan
användas valfritt för television och telefoni
och därmed eventuellt i framtiden kan flyttas
över till permanenta radiolänkanläggningar.
Bengt E G Forsling †
Den 23 november 1958 avled i Rugby, England, en
framstående svensk tekniker, civilingenjör Bengt
E G Forsling. Då hans i England och USA mycket
uppskattade och mångåriga verksamhet torde vara
relativt okänd i vidsträckta svenska ingenjörskretsar
är det motiverat att hans minne ägnas en hyllning
i Teknisk Tidskrift.
Han var född i Nyköping 1900, blev civilingenjör
vid KTH 1924 och var verksam 1924—1926 som
konstruktör för marina dieselmotorer vid AB
Atlas-Diesel och därefter som chef för
beräkningsavdelningen vid AB Ruthsackumulator i Stockholm. År
1928 flyttade han till England och verkade där i
samma befattning vid Ruths Steam Storage Co. Ltd.
i London till 1929, då han tillträdde befattningen
som assistent till dåvarande chefen för
ångturbin-avdelningen vid British Thomson-Houston Co. Ltd.
i Rugby, den berömde svensken Fredrik Samuelson.
Under denna tid tillkom vid BTH Fr. Whittle’s
första reaaggregat för flygplan.
Sedan Samuelson lämnat aktiva tjänsten 1939
delades turbinavdelningen i tvenne sektioner. Forsling
fortsatte som medarbetare i avdelningens
konstruktiva sektion med speciella arbeten för ång- och
gasturbiner samt konstruerade bl.a. en lyckad
gasturbindriven startmotor för flygmotorer, vilken
tillverkas i England, USA och på kontinenten. Under
1950—1957 var han överingenjör och chef för BTH:s
konstruktionsavdelning för gasturbiner, varunder
han var ansvarig för konstruktionen av den första
praktiska gasturbinen i världen för kommersiell
oceantrafik. Turbinen installerades i den i
fackpressen ofta omtalade tankern "Auris", vars
maskineri, taget i drift i oktober 1951, väckte
internationellt uppseende för sin pålitlighet. Sedan
följde tvenne 2 500 kW gasturbiner för ett kraftverk
i Nairobi och flera andra vällyckade gasturbiner
av hans hand.
1957 befordrades han till chef för BTH:s samtliga
TEKN ISK TI DSKRI FT 1958 1251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
