Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 48 - Oljeexplosioner och oljelagring, av Alfred Billberg - Dammexplosioner, av Hilding Starland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arna. Däremot föreligger det ibland risk för
statisk elektrisk tändning, eftersom torkkammare
ofta användes för torkning av textilier, och
därvid har de olika plastmaterialen ökat
riskerna för antändning. Förutom torkkammare
föreligger risk för statisk antändning av
torktrummor i ännu högre grad på grund av
friktionen vid omblandningen.
I samband med lackering förekommer det
numera mycket allmänt öppen torkning med
strål-torkare. Enär dessas yttemperatur vanligen
överstiger lösningsmedelsångornas termiska
tändpunkt, är man på en del håll ganska rädd
för dessa. Emellertid förhåller det sig så, att
även en rätt tjock påläggning av lack ger
brännbar atmosfär endast en eller annan centimeter
från ytan, varför risken för antändning kan
undvikas, därest stråltorken är placerad på
tillräckligt avstånd från föremålet, t.ex. 10—20
cm. När det gäller portativa stråltorkare skulle
man därför kunna tänka sig att dessa försåges
med ett skyddsgaller på ett sådant avstånd, att
de helt enkelt inte kan placeras med sin
värmekropp i riskabel närhet av den yta som skall
torkas.
Som avslutning kan det vara lämpligt att mot
bakgrunden av den lämnade översikten över
de risker som kan anses vara särskilt aktuella
framhålla önskvärdheten av att för den
tekniska utformningen konsultera sakkunniga
specialister på området i fråga, vilka i regel står
i kontakt med myndigheterna och därför mera
i detalj känner till hur säkerhetsanvisningarna
bör tillämpas i praktiken.
Dammexplosioner
Byrådirektör Hilding Starland, Stockholm
614.833.5
614.838.12
628.511
Vid företag, där man framställer, arbetar med
eller annars hanterar vissa finpulveriserade
eller finmalda ämnen, inträffar understundom
förödande explosioner. De orsakas av mycket
fint brännbart damm, som av en eller annan
orsak har virvlats upp i luften och samtidigt
antänts. De går därför under benämningen
dammexplosioner. I förening med den brand,
som vanligtvis uppstår vid en sådan explosion,
medför denna ej sällan svåra olycksfall och
stora materiella skador. Som regel brukar en
dammexplosion föregås av en mindre, i
allmänhet starkt lokaliserad puff, den första
explosionen. Genom det damm, som då virvlas
upp, följer vanligen omedelbart därpå en andra
explosion, sekundärexplosion, och det är
denna som oftast blir den mest omfattande och
ödeläggande. I stort sett förlöper en
dammexplosion på samma sätt som en explosion av
en blandning av brännbar gas eller ånga och
luft. Den första dammexplosion man känner
till lär ha inträffat i Italien 1785. Det var en
mjöldammsexplosion.
Dammexplosioners uppkomst
Det synes som om man i allmänhet hade
ganska liten kännedom om den explosionsfara, som
är förbunden med i luften uppvirvlat,
finfördelat damm. Det är dock så, att praktiskt taget
alla brännbara ämnen och även en del ämnen,
som vanligen betraktas som icke brännbara,
kan ge upphov till dammexplosioner. Det ford-
ras bara, att ämnet är tillräckligt finfördelat,
att det är blandat med luft i vissa proportioner
och att den så uppkomna dammluftblandningen
på något sätt antänds. Bland organiska ämnen,
som är kända för att ge upphov till
dammexplosioner, kan nämnas kol, mjöl, socker,
spannmål, trä, kork, torrmjölk och vissa plaster och
bland oorganiska ämnen sådana som svavel,
aluminium och magnesium. Även mycket
finfördelat damm av koppar, zink, titan, torium,
uran och t.o.m. järn kan under vissa
betingelser ge upphov till en hastig, explosionsartad
förbränning.
Vad som fordras för att en dammexplosion
skall uppstå beror i hög grad på vad för slags
damm det är, i vilken mängd det förekommer
i luften, dennas syrehalt och relativa fuktighet
m.m. Till skillnad från damm av sprängämne
är ifrågavarande damm i sig självt inte
explosivt. Det föreligger därför inte någon
omedelbar explosionsfara, så länge dammet är i vila.
Men så snart det virvlas upp och håller sig
svävande i luften, föreligger alltid fara för
explosion. Man kan också lätt finna, att t.ex.
kol- eller trädamm i vila inte exploderar men
att det väl kan brinna. Om det däremot virvlas
upp i luften, bildar det med denna under vissa
betingelser en explosiv dammluftblandning.
Explosionsbenägenhet
Ett finfördelat ämnes benägenhet att
explodera sammanhänger med dammpartiklarnas
storlek och struktur, mängden dammpartiklar
TEKN ISK TI DSKRI FT 1958 1273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
