Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 3 - Böcker - Proportionering av betong, av Paul Johannesson - Sprutor för lantbruket, av SHl - Halmstads Järnverks AB - Debatt: Är arbetsvärderingen ett cirkelbevis? av Bertil von Alfthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
speciella problem, som kan uppkomma vid
proportionering enligt betongbestämmelsernas tabeller, bl.a.
då ballastmaterialet icke har den sammansättning
eller volymvikt som tabellerna förutsätter behandlas
icke. Paul Johannesson
Sprutor för lantbruket, av Kjell Svensson &
Harald A:son Moberg. Jordbrukstekn.
Institutet Medd. 277. Uppsala 1958. 56 s., 42 fig.
2,75 kr.
Den föreliggande skriften är avsedd för användning
vid lantmannaskolornas och hushållningssällskapens
kursverksamhet samt för självstudium. Den inleds
med ett avsnitt om besprutningsvätskors egenskaper
i förhållande till växterna, t.ex. retention,
ytspänning, erforderlig mängd och fördelning, och till
sprutan, framför allt korrosion.
I häftets huvuddel beskrivs olika typer av sprutor
och dessas huvuddelar, t.ex. tank, omrörare, pump
och spridare; de sistnämnda behandlas särskilt
utförligt. Efter avsnitt om sprutans användning och
skötsel avslutas skriften med en diskussion av
riskerna vid besprutning och deras förebyggande samt
med en litteraturförteckning.
Framställningen är redig, lättläst och instruktiv.
Då endast besprutning i stor skala behandlas, är
skriften inte lämpad för amatörträdgårdsmästaren,
inen även denne torde dock kunna inhämta en hel
del nyttigt vetande i den. SHl
Halmstads Järnverks AB, Halmstad, har om sina
tillverkningar utgivit de tekniskt intressanta och
instruktiva broschyrerna "Halmstad byglar"
(bygelspiraler i standardserier), "HN armering’’ (svetsat
armeringsnät), "Valsgängat stål HJS 80" (armering
för förspänd betong) och "Halmstadstål HJS 70"
(kallsträckt armeringsstål med ankringsringar).
debatt
Är arbetsvärderingen ett cirkelbevis!
Uppsatsen av Erland Lind i Tekn. T. 1958 s. 1115
ger mig anledning till följande kommentarer:
Ur logisk synvinkel synes knappast något vara att
invända mot frågans detaljerade behandling i
artikeln. Vad man däremot i någon mån saknar, är en
klarare uppgift om vad arbetsvärderingen egentligen
är bra till.
Arbetsvärderingen har under många år gett upphov
till långa debatter i Sverige ännu långt efter det att
den i flera andra länder redan stabiliserats och
blivit till en normal del av det arbetsekonomiska facket.
Det förefaller som om man på en hel del håll hos
oss allt fortfarande skulle vara benägen att uppfatta
arbetsvärderingen såsom ett självständigt och
fristående medel att tillämpa vid behandlingen av
löneangelägenheterna, samt att man därvid ansett
huvudsaken vara, att den utformas till ett så noggrant och
smidigt medel som möjligt. Detta är knappast en
riktig utgångspunkt.
En mera praktisk syn på saken är att uppfatta
arbetsvärderingen såsom ett hjälpmedel, vilket bör
göras till en integrerande del av arbetsekonomin,
nämligen såsom en teknisk förberedelse till de
kollektivavtalsförhandlingar, vilka har till uppgift att
fastställa å ena sidan timlönenormer för olika
arbeten och å andra sidan därigenom också s.k.
penningfaktorer, som skall tillämpas på de tidsnormer
för olika arbeten, som fastställes med arbetsstudier.
Innan det alls är någon idé med att behandla
arbetsvärderingsproblemet, borde vi komma därhän,
att några från timlöneförhandlingarna skilda
"ackordsförhandlingar" icke bör få förekomma, ulan
att stycklönerna fastställs genom arbetsstudier, vilka
arbetarna måste ha rätt att i tvivelsfall få
kontrollerade genom ojävig expertis, medan de därefter
fastställes med timlönesatserna såsom garanterade
mi-nimiförtjänster och såsom parterna emellan
överenskomna penningfaktorer. I annat fall — och så
som nuvarande praxis är — kan man ju vid
om-budsmannaförhandlingarna "trolla" med
stycklönerna genom att vid ackordsförhandlingarna
överenskomma om sådana penningfaktorer för
stycklönerna, att man får dessa dit, där den för tillfället
starkare förhandlingspartnern vill ha dem. Vad hjälper
väl då det mest utstuderat exakta och noggranna
arbetsvärderingssystem ?
Den egentliga grundtanken i arbetsvärderingen är,
att en person, som är utsatt för tunga fysiska
belastningar under sitt arbete, bör få något mera
betalt, att en person, som nödgats genomgå en lång
och kostsam utbildning för att bli nöjaktigt
skicklig i sitt arbete, bör få ersättning härför i form
av en något högre betalning, osv. Denna tankegång
står i en viss motsats till den (överdrivna)
solidariska löneprincipen, enligt vilken lärpojken skall få
samma lön som den erfarna, gamla fackarbetaren,
och den som sliter ut sina arbetskläder i regnväder
utomhus icke skall få mera betalt, än den, som
arbetar vid ett skrivbord i ett bekvämt,
luftkondi-tionerat rum.
Arbetsvärderingen innebär då, att inkomsten av det
ena eller andra arbetet skall stå i en skälig
proportion till de krav, som dessa olika arbeten ställer på
sina utförare. Detta är ett principiellt krav på
rättvisa, som man knappast från något håll med fog
torde kunna invända något emot.
Så kommer då frågan om arbetsvärderingens
noggrannhet. Så länge det slutliga avgörandet av
lönernas höjd ligger i sista hand på
ombudsmanna-förhandlingsskicklighetens politiska plan, synes denna
noggrannhetsfråga vara av jämförelsevis
underordnad betydelse. Väsentligt är, att timlönerna — och
penningfaktorerna — för olika arbeten skall kunna
bringas att stå i någorlunda samma proportioner till
varandra, som de olika arbetenas svårighetsgrader.
Varje poängvärderingssystem, som nöjaktigt och
skäligen uppfyller detta ändamål, är givetvis bättre
än den rena "kohandeln". Kan man sedan ytterligare
förbättra systemet, dvs. göra det ännu noggrannare,
så är det ju så mycket bättre, men det viktigaste
är att först få själva grundtanken allmänt införd
och tillämpad.
Vad så "meritvärderingen" beträffar, så synes den
bästa praktiska utvägen vara att endast tillämpa
den inom enskilda företag för att utöver
arbetsvärderingen hjälpa eller belöna enskilda arbetare, som
antingen genom sjukdom eller olycka råkat i
svårigheter, men försökt sköta sig bra. Detta betyder
att meritvärderingen lämpligen kan tjäna som
förundersökning för beviljandet av socialbidrag, men
icke såsom någon generell metod för löneregleringar,
helt avskild från den allmänna arbetsekonomin.
Bertil von Alfthan
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
