Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 4 - Böcker - STF december
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värv vid besöket: att sätta och trycka matsedeln för
dagens middag.
Efter ett extra sammanträde i SER den 3 december,
upplysta tryckerigården och drog sedan i facklors
sken till Solliden. Då den helstekta grisen styckats
och mättnaden antagit historiskt riktiga
proportioner berättade dr Bengtsson om "Den fulländade
konstförvantens färdigheter och
fritidssysselsättning". Benämningen konstförvant kom in från
tyskan under Karl XII:s tid och anger att boktryckarna
i viss mån var och även ansåg sig vara konstnärer.
Att konstförvanterna även i hög grad var tekniker
framgår av en skrivelse i Biksarkivet, ställd 1755
till Boktryckaresocieteten och Kanslikollegium och
uppgjord av konstförvanterna Stolpe och Lenngren.
Dessa framför ett detaljerat förslag till
rationalisering av arbetet i tryckerierna. Förslaget lades då
"med intresse till handlingarna" och arbetet fortgick
som förut.
Gamla tiders arbetsförhållanden var hårda,
arbetstiden omåttligt lång och semestern oftast obefintlig.
Att konstförvanterna överhuvudtaget orkade med,
berodde på att de helt enkelt tog sig semester.
Under sommarhalvåret kunde de vara borta från
arbetet i veckor. Som ett kuriosum kan nämnas, att de
troligen första avtalsförhandlingarna i Sverige hölls
i Boktryckaresocieteten 1722.
Bland de 35 åhörarna sågs cheferna för
sedeltryckerierna i Danmark, Finland och Norge, som även
visade sig kunna trycka matsedlar.
Efter ett extra sammanträde i SER den 3 december
då den i den allmänna debatten synnerligen aktuella
frågan om säkerheten i luftrummet vid stigande
intensitet i flygtrafiken behandlades, kom SER:s
ordinarie sammanträde den 5 december. Till detta hade
inbjudits fjärde årskurserna elektriker från CTH
och KTH, och inför sammanlagt ca 90 personer
talade Orvar Dahle från Asea i Västerås om
presduk-torer, torduktorer och andra magneto-elastiska
givare. I de former sådana utnyttjas bygger de på
Villari-effekten, dvs. permeabilitetens beroende av
spänningstillståndet i ett magnetiskt material.
En axel som utsätts för ett vridande moment trycks
ihop längs ena diagonalen och töjs längs den andra
och får härigenom olika magnetiska egenskaper i
dessa båda riktningar. Med korstorduktorn som i
princip består av två mot varandra vinkelräta och
genom axeln slutna magnetiska kretsar, en för
matning och en för mätning, kan det vridande
momentet bestämmas. Smidda axlar har dock inre
spänningar och man får en med axelns vridning
varierande utsignal. Med många torduktorer placerade
runt axeln får man en för de inre spänningarna
mindre känslig mätning, och som exempel nämnde
Dahle att med en sådan ringtorduktor med åtta
poler reduceras utsignalens variation vid axelns
vridning till 1 °/o från ca 50 °/o med korstorduktorn.
Ringtorduktorn är även okänslig för axelns
excentricitet.
Även tryck kan mätas med torduktor om trycket
anbringas så att det vrider en axel. Denna
utföringsform, ponduktorn, är dock närmast en
kuriositet, eftersom tryck mäts bättre med
presduk-torer. I en kärna av transformatorplåt läggs två
lindningar i siddiagonalernas riktning. Vid obelastad
presduktor står de båda lindningarna vinkelrätt mot
varandra men under tryck deformeras kärnan och
man får en magnetisk koppling mellan de två
lindningarna. En presduktor av en tändsticksasks
storlek mäter tryck på några ton, men genom att
utföra kärnan med flera plåtar och bygga samman
element kan betydligt större tryck mätas. För vals-
verket i Surahammar har Asea konstruerat en
presduktor för 1 250 t.
Såväl torduktorn som presduktorn är robusta
givare, lämpliga för användning i industrier.
Utsigna-len är av storleksordningen voit och milliampére.
SVR diskuterade avloppsvatten den 8 december i
en församling som hotade att spränga STF:s lokal.
Gösta Granhammar och Stig Henriksson
presenterade Norrköpings och Strängnäs reningsverk, Joel
Liljendahl berättade om sitt avloppssystem och N E
Brink, agronomie licentiat, talade om biologisk
rening för villabebyggelse.
Granhammar började med att påpeka att
reningsanläggningar bör vara moderna även efter 15 år då
de nått sin toppbelastning. Det kan vara svårt att
gissa utvecklingen. Norrköpings reningsverk
påbörjades 1954 och blev klart i september 1958. Det kan
la hand om vattenreningen för de 116 000 personer
som beräknas bo i Norrköping 1970 och även klara
industrins avloppsvatten, dvs. totalt 200 000
person-ekvivalenter eller 4,8 m3/s. Henriksson redogjorde
för det nya verket i Strängnäs där
floteringsanlägg-ningen utgör den intressantaste delen. Reningen
kostar 8—10 kr/år och person, men det är det värt
om man kan få Mälaren något mindre smutsad.
Liljendahl gav sedan en redogörelse för sitt system
med vakuumklosetten. På grund av att systemet
ännu inte lämnat experimentstadiet kvarstod en del
dunkla punkter, t.ex. hur reningen till slut skall ske
och systemets ömtålighet för barnens eventuella
nagelfilssabotageförsök. Brink avslutade sedan med
en redogörelse för sin reningsanläggning för
glesbebyggelse. Här skulle naturens bakterier göra
arbetet i en enkel biologisk bädd och liksom i
Liljendal system skulle en del av hushållsvattnet
avskiljas för ingen eller ringa rening. Brink talade
varmt om våra vänner bakterierna som vi ej bör
mörda urskiljningslöst.
Diskussionen blev livlig och rörde nästan
undantagslöst Liljendahls system. Adam Goldschmidt
kritiserade systemet för dess svårreparerbarhet för
lekmannen. Peder Wittrock påpekade avfallskvarnarnas
roll i nedsmutsningen av det hushållsvatten som
i dessa system knappast alls skulle renas. SJ-läkaren
Rosenkvist berömde systemet och ansåg det lämpligt
för järnvägståg i rörelse eller stillastående. Gunnar
Essunger svarade på kritik av det liljedahlska
systemets grunda avloppsgravar ur byggnadsteknisk
synpunkt, för dräneringen av husgrunderna m.m.
Det hävdades från förkämparna för "systemet" att
på grund av reduktionen av det kalla spolvattnet
från 8—10 1 till drygt en halv liter blev vattnet
från bad, disk och tvätt tillräckligt varmt för att
rören skulle kunna ligga i 80 cm djupa
avloppsgravar i stället för tjälfridjupa.
Det stora deltagandet och den livliga diskussionen
visade ett stort intresse för reningsfrågorna, och
det är att hoppas att det blir mera sådant i vår,
framförallt skulle de amerikafarande
Käppala-män-nen vara värda att lyssna till.
Den traditionella Fillegasquen hade denna gång,
den 17 december, som föredragshållare Fyr
Dahl-stedt, deltagare i 1958 års världskongress för höga
dammar i USA. Han kåserade om sina intryck från
studieresan tvärs över den amerikanska
kontinenten, från S:t Lawrence-kanalen till San Francisco.
Man fick en uppfattning om hur trevligt det kan
vara på en sådan tur, tekniska data sparades "till
en annan gång", men ljusbilder och film gav
tillsammans med Dahlstedts kommentarer en skildring
av amerikansk natur, med inslag av geologi från
den 1 500 m djupa och 15 km breda Grand Coulee-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
