Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 5 - Fysikaliska principer för stoftavskiljning, av Claes Allander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
serna måste betraktas som ytterst ungefärliga.
Speciellt är detta fallet vid filter, eftersom det
är möjligt att konstruera filter för praktiskt
taget obegränsat små partiklar blott tillräckligt
låg filterbelastning hålles.
Användbarheten av olika stoftavskiljare för
vanligen förekommande stoft kan bedömas med
hjälp av fig. 1.
Av de avskiljare som visas ägnas
avsättningskammaren och ultraljudagglomeratorn ej så
stort utrymme i det följande.
Avsättningskammaren kommer endast ifråga vid synnerligen
grova partiklar vanligen som föravskiljare.
Dimensioneringen bör ske så att så låg
gashastighet och så liten fallhöjd som möjligt erhålles
för stoftet. Några goda resultat för partiklar
mindre än ca 100 [i kan ej påräknas. Såsom
nämnts har ultraljudagglomeratorn ej fått
någon större användning. De övriga avskiljarna
behandlas mer ingående i följande uppsatser
(Tekn. T. 1959 s. 97—115) och här skall
endast ges en översikt om de genomgångna
krafternas verkan i respektive avskiljaregrupp. De
vanligaste användningsområdena för olika
avskiljare i USA har sammanställts av 0’Mara
och Flodin3, tabell 2.
Dynamiska avskiljare
Den vanligaste avskiljaren som grundar sig på
tröghetsverkan är cyklonen. I denna
åstadkommes avskiljningen genom att gasströmmen
bibringas en roterande rörelse, varvid
stoftpartiklarna av centrifugalkraften drives ut
mot mantelytan, där de under inverkan av
sekundära virvlar föres ned mot stoftuttaget.
Som nämnts kan man vänta sig, att cyklonens
avskiljningsförmåga är beroende av storheten
uiVf/gr enligt ekv. (6). Det föreligger även ett
klart samband mellan cyklonlivets radie r,
fallhastigheten Wf och avskiljningsgraden, men så
är ej fallet med inloppshastigheten u. Alla
utförda prov med olika cyklonkonstruktioner
pekar mot att det ej tjänar mycket till att höja
inloppshastigheten utöver en viss gräns,
vanligen 15—20 m/s. Enda resultatet blir ökad
slitning. Orsaken till detta förhållande är att
söka i inverkan av sekundära strömningar,
gränsskiktupprullning och studsningsfenomen.
Detta betyder att inverkan av Reynolds’ tal ej
kan försummas.
Eftersom man med minskad cyklonstorlek når
ökad avskiljningsgrad så är det med hänsyn
till avskiljningsgraden lämpligt att använda
ett större antal parallellkopplade små cykloner.
Synnerligen effektiva och ekonomiska
lösningar har utarbetats. Den av både
driftsmässiga och ekonomiska skäl lägsta livdiameter
som därvid användes ligger vid 100—150 mm.
Sädana konstruktioner benämnes
småcyklon-aggregat. Väsentliga problem för dessa är
igen-sättnings- och gasfördelningssvårigheter. En
välgörande verkan härvidlag erhåller man
genom att leda en del gas tillsammans med
stoftet genom stoftutloppen och sedan i en
sekun-däravskiljare ånyo avskilja stoftet.
Förutom storleken har utformningen av cy-
klonen avgörande betydelse för
avskiljningsgraden. En ökning av avskiljningsgraden
medför emellertid rent generellt en ökning
av tryckfallet över avskiljaren eller med
andra ord en ökning av investeringskostnaden,
eftersom på givet tryckfall
avskiljningsgrads-ökningen medför en gasmängdsminskning".
Därför blir valet av dimensioner en
balansgång mellan verkningsgrad och kostnader. De
gränser som för närvarande kan sägas gälla
för kornstorlekar med hygglig
avskiljningsgrad (ca 70 %) är vid ett tryckfall av 75—100
mm vp för stora cykloner (> 500 mm
livdiameter) ca 25 n, för små cykloner (< 200 mm
livdiameter) ca 10 [x.
Förutom cykloner, som är de ojämförligt
viktigaste, förekommer inom denna
avskiljnings-grupp även andra konstruktioner med en viss
spridning. En av dessa är stoftgallret, där
gasen ledes i krökta banor med tillhjälp av
snedställda plåtar eller plåtar med lämplig
perforering. Avskiljningsgraden ligger i allmänhet
mellan den som erhålles vid stora och små
cykloner, men slitning och
igensättningsproble-men är betydligt svårare att bemästra.
Filter
Som nämnts kan man med rätt val av
filtermaterial erhålla önskad avskiljningsgrad, blott
luftbelastningen anpassas därefter. Av den
anledningen kan man vänta sig, att den
tekniska utformningen av filtren blir starkt
varierande alltefter behovet av
avskiljningsförmåga. Därvid spelar även önskan om
rengöringsmöjligheter en avgörande roll.
För industriellt bruk, där ej synnerligen höga
krav på avskiljningsförmåga ställes (för stoft
med ringa toxisk eller radioaktiv verkan),
användes vanligen slangfilter med automatisk
eller manuell rengöring. Dessa filter är
uppbyggda av ett antal vertikala slangar med ca
300—500 mm diameter och 2—6 m längd. Den
förorenade gasen ledes in genom slangarnas
ena ände. Vid de enklaste konstruktionerna
skakas det utskilda stoftet ned från slangarnas
innerytor med manuellt styrda anordningar.
Vid större filter ersättes dessa av mekaniskt
drivna vibratorer, eventuellt i kombination
med särskilda spolningsanordningar.
Materialet i slangarna kan alltefter
arbetsförhållandena i fråga om stoft och gas variera från
organiska naturfibrer, såsom ylle och mollskinn, till
kemiskt beständiga konstfibrer, såsom nylon
eller akrylfiber. Avskiljningsgraden blir god
för partiklar ned till ca 0,2 ^i.
Vid starkt toxiska stoft eller droppar, såsom
inom försvars- och atomområdena, kommer
fasta filter med synnerligen fina fibrer till
användning (fiberdiameter < 0,1 u). Råde
organiska konstfibrer och glasfibrer användes
vanligen i blandning med sammanhållande fibrer
såsom asbest eller cellulosa. De göres endast
såsom bortkastningsfilter.
Vid ventilationsanläggningar slutligen, där
kraven är måttliga, användes filter med grova
fibrer (0,2—0,5 mm) med lämpligt klibbande
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
