Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 8 - Numerisk formgivning, av Börje Langefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Numerisk formgivning
Ingenjör Börje Langefors, Linköping
Matematisk formbestämning har sedan
gammalt kommit till användning vid vissa speciella
konstruktioner, där formen kunnat
matematiskt fastställas med hänsyn till vissa
geometriska funktionskriterier. Mest kända är väl
härvid verktyg för tillverkning av kugghjul
och rotationspumpar samt
rotationskompressorer.
Det finns emellertid flera andra
konstruktioner, där numerisk formdefinition kan vara
önskvärd, trots att formen från början ej har
att satisfiera stränga geometriska villkor. Detta
är fallet vid t.ex. flyg- och varvsindustri, där
den klassiska metoden är grafisk konstruktion.
Inom flygindustrin har man i viss
utsträckning sedan mer än tio år använt sig av
matematisk formbestämning. Det har särskilt varit
fallet vid Saab1, 2. Tekniken har då i regel varit
att uppställa funktioner, som beskriver olika
snittkurvor och därigenom olika delar av
skalytan. Denna teknik kan utvecklas så, att man
kan utgå från data, som fås genom mätning
på modeller eller utslagsritning.
Rutinbearbetning av dessa data, t.ex. i datamaskin, kan
sedan leda till koordinater för önskade
punkter på skalytan.
Presentation av informationen
Om en kontur eller yta skall bearbetas, måste
informationen om dess form preciseras.
Vanligen är därvid en ritning utgångspunkten. Den
form som informationen måste ha beror på
de olika toleranserna vid den aktuella
konstruktionen.
Fig. 1. Exempel
på formtolerans;
a och b linjer
inom
formtolerans.
516.7 : 629.13.011.1
Informationen om konturens form kan vara
given med en ritning. Precisionen i
formangivelsen beror då av ritningens skala,
precisionen vid ritandet och precisionen vid
tolkningen av ritningen.
Om den precision, som kräves, är låg, t.ex.
formtoleransen stor relativt
ritningsprecisionen och inga passningskrav, kan ritning i
liten skala räcka. Vid något större krav kan
ritning i full skala fordras. Vid många tillfällen
kan det emellertid bli alldeles otillräckligt att
lämna endast ritningsinformation. Måttabeller
blir då erforderliga.
Stor formtolerans jämte liten
passningstolerans
Det kan naturligtvis inträffa att man har stor
formtolerans, fig. 1, men samtidigt liten
passningstolerans, fig. 3. T.ex. kan man vid ett
flygplanskrov tänkas ha en formtolerans av
ca 1 mm. Därmed blir formtoleransen för ett
spant i skrovet 1 mm. Om man har en
ritningsprecision av 0,2 mm skulle i princip en
ritning i skala 1 : 5 räcka för formangivelsen.
Är skalplåten tjock kan passningstoleransen
(för passning spant—skal) behöva vara
väsentligt mindre än formtoleransen. Säg att
passningstoleransen är 0,1 mm. Även om
formtoleransen här skulle tillåta ritning i skala 1 : 5,
som underlag, blir detta alldeles för dåligt för
passningen. Med andra ord: Om de olika
spanten skulle tillverkas med ritning i skala 1 : 5,
skulle man få passningsavvikelser på omkring
1 mm, men kan blott tolerera 0,1 mm. Ritning
i skala 1 : 1 skulle ge passningsavvikelsen 0,2,
som fortfarande är för stor, fig. 2.
Anta att det gäller en cylindrisk del av ett
skrov och att ett antal lika spant för denna
del skall tillverkas.
Detta problem kan i princip lösas så, att man
utgår från en ritning, som blott kräver sådan
storlek (skala), att formtoleransen innehålles,
dvs. skala 1: 5 skulle räcka i det här valda
exemplet. Däremot får man ej för varje enskilt
spants tillverkning läsa ritningen på nytt. Man
kan i stället en enda gång från ritningen av-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
