Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 8 - Händelser - Sällskapet Riksdagsmän och Forskare (Rifo) - Internationell måttstandardisering av elektriska motorer - Understöd från Skeppsbyggares och Flygteknikers Hjälpfond - Ett stipendium för högre kemistudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händelser
Sällskapet Riksdagsmän och Forskare (Rifo)
bildades vid en sammankomst av ett fyrtiotal
riksdagsmän och ett trettiotal forskare den -1 februari
1959.
Behovet av ett sådant forum för kontakt och
ömsesidig information har kommit fram bl.a. under de
studieresor för riksdagsledamöter som Statens
Tekniska Forskningsråd har anordnat (Tekn. T. 1958
s. 1197). Vid sammankomsten framhölls att såväl
riksdagsledamöterna som forskarna har stort ansvar
för morgondagens samhälle och att därmed behov
av kontakt och vetenskaplig information föreligger
mellan dessa grupper. Sällskapet avser icke att vara
någon intresseorganisation eller någon forskarnas
klagomur.
Sällskapet skall till en början ägna sig
huvudsakligen åt forskningen inom jordbruket, medicinen,
naturvetenskapen och teknikens områden, men mer
humanistiskt betonad forskning kan komma att
behandlas i framtiden.
Från riksdagshåll underströks, att
riksdagsledamöterna i sitt arbete är i stort behov av information
om forskningens senaste landvinningar, och från
forskarhåll framhölls bl.a. forskarens behov av att i
likhet med en konstnär visa upp vad han skapat.
Att leda sällskapets närmast kommande
verksamhet tillsattes en interimsstyrelse. Från riksdagen
valdes med. lic. Elisabet Sjövall, ordförande,
bankdirektör C G Begnéll, hemmansägare Harry
Wahren-dorff och överingenjör Gustav Boija samt från
fors-karsidan docent Sven Brohult, vice ordförande,
professor Bror Bexed, professor Frans Wickman och
professor E Åkerberg. Till sekreterare utsågs
civilingenjör Benkt Ulvfot.
Internationell måttstandardisering av
elektriska motorer. I augusti 1958 godkände
Internationella Elektrotekniska Kommissionen, IEC, en
internationell rekommendation för dimensioner och
effekter för asynkrona fotmotorer med
centrumhöjder mellan 112—315 mm. Man har entydigt
fastlagt de viktigaste utbytesmåtten H, A, B. C och K
i en gemensam serie för mm och tum, fig. 1. Vidare
har fristående från de nämnda måtten två
standardserier för dimensioner på axeltappar antagits,
en baserad på millimeter- och en på tumvärden.
Slutligen har man också fristående från de
mekaniska måtten fastlagt en serie för märkeffekter.
Den IEC-kommitté, Sub-Committee 2B, Dimensions
of Motors, som har till uppgift att utarbeta en
internationell måttstandard för elmotorer tillsattes på
svenskt initiativ. Sverige fick också i uppdrag att
handha sekretariatet i kommittén, och som sekre-
Fig. 1.
Utbytesmåtten H, A, B,
C och K för
asynkrona
fot-motorer.
terare har fungerat 11 Hedström och .1 Ollner. Ar
1956 blev också ordförandeposten besatt av en
svensk, nämligen Dahlgren.
För del enskilda landet och för den enskilde
tillverkaren är deri lösning med Ire längder som nu
rekommenderas givetvis inte idealisk, och de olika
medlemsländerna kommer sannolikt att vid
införandet av IEC-rekommendationerna på det nationella
planet göra ett urval av två av de Ire
internationella längderna S, M och L.
De kontinentala västeuropeiska länderna kommer
att koncentrera sig på M och L, under det att
England och USA redan har fastnat för S och M. För
Sverige och övriga skandinaviska länder uppstår nu
frågan hur urvalet skall ske. Majoriteten av de till
Sverige importerade elmotorerna kommer från
kontinenten. Med hänsyn till detta måste man från
användarsidan förorda, att den svenska standarden
anslutes till det kontinentala urvalet. För
tillverkarna är saken inte lika självklar. Man har här
förutom den svenska marknaden även att kalkylera
med exportmarknaderna. Den största utländska
avsättningen torde också ligga utanför Europas
gränser. Med hänsyn till det kommande
Europa-samarbetet är det dock lämpligt att Sverige ansluter sig till
urvalet M och L. Det är emellertid en öppen fråga,
om inte de största tillverkarna i praktiken måste
kunna leverera motorer med alla tre längderna.
Visserligen har nu inom IEC såväl måttserierna som
effektserierna fastlagts. För tillfället finns dock inga
förutsättningar att ta upp till diskussion
sammanknytning av dessa serier till en komplett
IEC-stan-dard. Inför Europa-marknaden har man emellertid
i Tyskland tagit initiativet till att få fram en
komplett europeisk elmotorstandard. De effekter som
föreslagits för olika IEC-storlekar överensstämmer
relativt väl med vad de svenska tillverkarna arbetar
med. Goda utsikter finns till en samordning mellan
de ledande tillverkarna inom Europa, men om
denna samordning kommer att leda till officiella
standarddokument är fortfarande en öppen fråga.
Inom SEK har tillsatts en särskild normkommitté,
NK 26-B, Måttstandardisering av elmotorer, med
uppgift att på grundval av föreliggande
IEC-rekom-mendationer utforma en svensk standard.
Understöd från Skeppsbyggares och
Flygteknikers Hjälpfond. Ett mindre belopp kan under
1959 utbetalas som understöd åt behövande
medlemmar av Föreningen för Skeppsbyggnadskonst och
Flygteknik eller f.d. medlemmar av STF:s avdelning
för Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik. Ansökan,
åtföljd av åldersbevis, uppgift på
inkomstförhållan-den, referenser samt övriga handlingar som kan
styrka sökandens behov av understöd, insändes till
styrelsen för Föreningen för Skeppsbyggnadskonst
och Flygteknik från och med februari 1959. Förslag
kan även inges av två föreningsledamöter.
Ansökningshandlingarna skall inlämnas i förseglat kuvert
med påskrift "Avser understöd från
Skeppsbyggares och Flygteknikers Hjälpfond". De är
konfidentiella och bryts inför föreningens styrelse.
Ett stipendium för högre kemistudier utdelas
av IVA för två års studier vid universitet, teknisk
högskola eller forskningsinstitut i
Förbundsrepubliken Tyskland. Alla grenar av kemin och
kemitekniken kan komma i fråga, t.ex. teoretisk och
fysikalisk kemi, biokemi, kärnkemi, kemisk
apparatteknik samt instrument- och mätteknik med
anknytning till det kemiska området.
Stipendiet, som är en gåva av Farbwerke Hoechst
AG, är på minst 12 000 DM och utbetalas med 500 DM
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
