Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 10 - Elektroniska hjälpmedel i verkstadsindustrin. Byggdelar för elektroniska utrustningar, av Björn Skate
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förekommer hittills endast i ringa utsträckning
och då i allmänhet blott för relativt enkla
uppgifter. Självfallet eftersträvar emellertid
producenter av elektronisk materiel att finna
tillverkningsobjekt som medger
serietillverkning. Kan därför blott enhetliga behov av
tillräcklig omfattning konstateras, så blir snart
standardiserade byggdelar disponibla.
Rörförstärkare
Det har redan påpekats, att elektroniska
förstärkare är snabba och att de liar liög
förstärkning. Det kan kanske i detta
sammanhang också förtjäna nämnas, att de saknar
sådana olinjäriteter som vilofriktion, glapp,
död-gång och hysteres.
Utförandet varierar i hög grad med hänsyn
till signalstyrka, ingångsimpedans, frekvens
ocli uteffekt m.m. Vidare utföres förstärkare
på olika sätt beroende på deras uppgift i ett
servosystem.
Detta illustreras av en jämförelse mellan
mät-förstärkare och nollförstärkare. Är signalen
från det kännande organet i ett servosystem så
svag, att den måste förstärkas för att kunna
jämföras med det önskade värdet eller
hörvärdet, så måste man koppla in en
mätför-stärkare enligt fig. 1. Därvid blir servosystemets
noggrannhet beroende av denna
mätförstär-kares egenskaper. Den måste därför
konstrueras med stor omsorg, rörens glöd- och
anodspänningar måste stabiliseras etc. Detta
innebär att en mätförstärkare blir relativt dyrbar.
I en sluten regleringskrets jämföres det
verkliga värdet hos den variabel, som skall regleras,
med det önskade värdet, och skillnaden mellan
dem "felsignalen", tillföres en förstärkare, som
sedan styr en servomotor, dvs. ett
verkställande organ. Detta arbetar på att korrigera
avvikelsen från hörvärdet, så länge felsignalen
avviker från noll. En förstärkare, som används på
detta sätt, kallas nollförstärkare.
Noggrannheten hos ett servo är oberoende av måttliga
ofullkomligheter hos nollförstärkaren. Det
spelar exempelvis inte någon roll om rörens
emissionsförmåga avtar, om man byter ett rör, eller
0111 nätspänningen varierar. En nollförstärkare
kan därför utföras till en betydligt lägre
kostnad än en mätförstärkare.
Ett servosystem blir lätt instabilt, 0111 man
exempelvis tvingas öka förstärkningen för
mycket. Risken för instabilitet kompenseras ofta
med filter, som byggs in i förstärkaren.
Elektriska filter utgöres vanligen av RC-kretsar,
enkla motstånd ocli kondensatorer med små
dimensioner. Med hänsyn till den mångfald
högst varierande förlopp som skall regleras,
måste filtren dimensioneras olika i varje
särskilt fall. Detta är en av många bidragande
orsaker till att elektroniska servoförstärkare
hittills inte standardiserats i nämnvärd
omfattning.
Transistorförstärkare
Trots att man lyckats göra elektronrör, som
inbyggda i luftvärnsprojektiler och raketer ut-
Fig. 2. Transistorer, t.v. för låg,
t.Ii. för högre effekt; nedtill
fysikalisk avbildning samt symbol.
härdar chocken vid avfyrningen, anses de dock
ännu på många håll vara alltför sköra ocli
ömtåliga för att kunna användas inom
verkstadsindustrin. Transistorn, fig. 2, tycks göra ett
mera förtroendegivande intryck. Dess livslängd
uppskattas också komma att bli 5—10 gånger
så stor som elektronrörets, men man har ännu
för liten erfarenhet av transistorer för att
kunna uttala sig bestämt i detta avseende. Värdet
av denna längre livslängd reduceras för övrigt
i viss mån därav, att det ofta behövs mer än
en transistor för att ersätta ett rör, eftersom
rören samtidigt kan ha flera funktioner. Det
förhållandet att antalet komponenter ökar,
medför att funktionssäkerheten avtar.
Transistorerna är inte heller fullt lika snabba som
rören, men kan likväl användas för
frekvenser upp till 100 MHz. Rören kan vidare lämna
betydligt högre effekt, och de tål högre
temperaturer än transistorerna.
Transistorns mest påfallande fördelar är dess
små dimensioner och låga vikt samt det
förhållandet att den inte drar någon glödström.
Den är dessutom mycket motståndskraftig mot
stötar och vibrationer. Värdefullt är också att
transistorförstärkaren är driftklar omedelbart
när den startas och att man alltså inte som
vid rörförstärkarna måste vänta en halv minut
på att rören skall bli varma.
Rör- och transistorförstärkare kompletterar
varandra. Särskilt för mobila utrustningar samt
i pulstekniska tillämpningar exempelvis inom
räknemaskins- och telefontekniken kommer
transistorerna att dominera, medan rören
åtminstone tills vidare kan hävda sig väl inom
åtskilliga andra användningsområden.
Fotoceller
I fotoceller omvandlas ljusvariationer i
elektriskt mätbar form. Celler av fotoemissionstyp
liknar till det yttre elektronrören och har länge
använts för en mångfald uppgifter, även om
de förekommit rätt sparsamt inom
verkstadsindustrin. Nyligen har helt nya typer av foto-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
