Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 10 - Elektronstyrda reläer med kallkatodrör, av Jakob Kinhult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Elektronstyrt tidrelä där fördröjningen
regleras av en jonisationskammare.
jonisationskammaren / att ladda upp den
hög-isolerade kondensatorn C. Så snart spänningen
över C uppnått 130 V (tändelektrodens
tändspänning), tänder röret och reläet Re drar.
Reläkontaktgruppen i urladdar kondensatorn
C och om man under ett ögonblick öppnar B
kan proceduren åter påbörjas.
Jonisationskam-marens ledningsförmåga och därmed
fördröjningstiden reglerar man med en bländare för
den radioaktiva strålningen.
Med en fördröjningskondensator på 1 000 pF
erhåller man normalt fördröjningstider, som
är reglerbara mellan 10 och 100 s.
Fördröjningstider på flera timmar kan utan större
svårigheter erhållas med polystyrolkondensatorer.
På grund av mättnadskaraktäristiken hos
jonisationskammaren inverkar variationer hos
ingångsspänningen mycket litet på
fördröjnings-tiderna. I stället för jonisationskammaren kan
man givetvis använda ett annat mycket
hög-ohmigt styrelement.
Tabell 1. Karaktäristiska skillnader mellan kallkatodrör och
andra elektroniska kopplingselement vid deras användning som
reläer
Jämförelse Fördelar Nackdelar
ningen ca 130 V. Styrelementets resistans får
härvid inte överstiga 5 megohm, för att en
tillräckligt kort tidskonstant för tändelektroden
med en kippkondensator på 330 pF skall
erhållas. Arbetsmotståndet Ra anpassas efter
önskad känslighet på kopplingen. Reläet Re
hålles under alla förhållanden slutet så länge
styrelementets ledningsförmåga är tillräcklig.
Avskärmningen W anslutes när röret är inbyggt
i en isolerat monterad eller av isolermaterial
bestående kåpa eller när inflytande från yttre
elektrostatiska fält befaras.
Jonisationstidsrelä
En annan typisk koppling är
jonisationstidsre-läet, fig. 2. Då brytaren B, fig. 3, slutes börjar
likspänningen 300 V (direkt erhållen genom
likriktning av nätspänningen 220 V) genom
Fig. 3. Jonisationstidrelä med kallkatodrör; .1 anod,
K katod, H hjälpanod (här ej använd, därför
ansluten till katoden), S tändelektrod, I
jonisationskammare, C uppladdningskondensator, B brytare, Re relä.
[-Kallkatodrör—glöd-katodtyratron-]
{+Kallkatodrör—glöd- katodtyratron+} Ingen upphettning Omedelbar driftberedskap Ringa uppvärmning Ingen glödströmskälla Ingen
glödströmsförbruk-ning och praktiskt taget ingen egenförbrukning under drift och vid
driftpauser, därför mycket stor livslängd Tändelektrodspänningen avhängig av
anodspänningen Mycket
temperaturoberoende Hög ingångsimpedans Högre styrspänning Enbart användbart för mycket låga effekter
Kallkatodrör— högvakuumrör Ingen upphettning Omedelbar driftberedskap Liten värmestrålning Ingen glödströmskälla Ingen
glödströmsförbruk-ning och praktiskt taget ingen egenförbrukning under drift, därför
mycket stor livslängd Mycket
temperaturoberoende Hög styrspänning Lägre tillåten
driftfrekvens
Kallkatodrör— transistor Minimal gallerström Tändelektrodspänningen avhängig av
anodspänningen Mycket
temperaturoberoende Hög ingångsimpedans Stabil karaktäristik Liten tolerans Hög styrspänning Lägre tillåten
driftfrekvens
För högsta anspråk på styrkänslighet och kopplingshastighet används
likströmskoppling. Man kan härvid med en styrström av bara 10~12 A
utlösa en anodström på 40 mA, en förstärkarfaktor som knappast något
annat elektroniskt element kan uppvisa i ett steg.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
