Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 12 - Böcker - Richtlinien für die Erstellung von stählernen Druckrohrleitungen, av Wll - Erweiterung der Theorie der Biegung eines Pfeilers ohne Zugfestigkeit und ihre Anwendung zur Berechnung von Rahmentragwerken mit unbewehrten Stielen, av JH - Die Lösungsmittel und Weichmachungsmittel, av H Meyer - Elasticity and plasticity, av Å I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är uppställda på sådant sätt att de även skall kuiuia
läggas till grund vid infordrande av anbud.
Riktlinjerna behandlar planering, beräkning och
konstruktion, material och villkor för
materialleveranser, materialpåkänningar, tillverkning och
tillverkningskontroll, rörmontering och dess
övervakning, korrosionsskydd, provdrift och
leveranskontroll. Häftet innehåller en litteraturförteckning på
9 s.
De erfarenheter och synpunkter som framlagts här
bör även komma till nytta vid bygge av andra
rörledningar än för vattenkraftanläggningar Wll
Erweiterung der Theorie der Biegung eines
Pfeilers ohne Zugfestigkeit und ihre
An-wendung zur Berechnung von
Rahmentrag-werken mit unbewehrten Stielen, av K
Ang-ervo & A I Putkonen. Stat. Tekn.
Forskn.-Anst., Helsingfors 1957. 60 s., ill.
Vid ramar med murade strävor eller strävor av
oarmerad betong är den klassiska balkböjningsteorin
ofta ej tillfyllest. Detta beror på den starkt nedsatta
draghållfastheten hos dessa material (jfr Tekn. T.
1937 s. V 1).
I denna skrift studeras böjning hos strävor med
rektangulär sektion som ej kan uppta
dragspänningar, och som belastas med excentriskt angripande
tryckkrafter. De båda huvudfallen med
excentrici-teter av samma och av olika tecken studeras, och i
en serie diagram presenteras ändpunkternas
förvridning vid olika värden på tryckkraft och relativ
excentricitet.
I ett särskilt avsnitt används dessa resultat för
numerisk beräkning av momentfördelning i en
ramkonstruktion av standardtyp. Jämförelse med
momentfördelning beräknad enligt den klassiska
teorin visar att den senare underskattar momentens
storlek framför allt i ramens övre delar. Detta beror
på att det nedåt ökande normaltrycket i strävorna
mer och mer kompenserar för den saknade
draghållfastheten. JH
Die Lösungsmittel und Weichmachungsmittel,
7:e uppl., av Hellmut Gnamm & Werner
Sommer. Wissenschaftliche Verlagsgesellschaft,
Stuttgart 1958. 871 s., 85 fig., 183 tab. 98 DM.
Verket är uppdelat i två delar om lösningsmedel
och mjukningsmedel. De förra har förf. indelat
efter de organiska ämnesklasser, som de tillhör. I
de två huvudavsnitten beskrivs ca 150
lösningsmedel med sina viktigaste fysikaliska, kemiska och
fysiologiska egenskaper samt olika analysmetoder
för dem. En inkonsekvens är, att olika
framställningsmetoder ingående anges för en del av ämnena,
medan för andra ingenting har skrivits därom.
Bland de många tabellerna finns förteckningar över
azeotropa blandningar av de vanligaste
lösningsmedlen. En särskild tabell över vanliga ternära
blandningar finns också.
Avsnittet om analysmetoder innefattar
beskrivning av den apparatur, som används vid
standardanalyser, samt tyska, brittiska och amerikanska
standardfordringar. Två korta avsnitt behandlar
användning av selektiva lösningsmedel och återvinning
av lättflyktiga lösningsmedel i teknisk skala. Denna
del avslutas med separata tabeller över bl.a.
naturliga och syntetiska produkters löslighet.
Den andra delen om mjukningsmedel inleds
liksom den föregående delen med en allmän teoretisk
diskussion av ifrågavarande ämnens egenskaper och
verkan. Omkring 175 av de viktigaste mjukningsmed-
len, som ur kemisk synpunkt uppdelats på tolv
grupper, behandlas synnerligen ingående i
huvudavsnittet. Kortare avsnitt ägnas åt bestämning av
fysikaliska egenskaper och funktionella grupper hos
mjukningsmedel.
Båda delarna är välförsedda med litteratur- och
patenthänvisningar. Författarna har medtagit
åtskilligt, som endast berör tyska förhållanden. Boken
är dock en utmärkt handbok även för svenska
tekniker inom färg- och lack-, plast- och
cellulosaindustrin. Den kan också tjäna som lärobok för
dem, som vill skaffa sig grundläggande kunskaper
på dessa områden. Tryck och papper är av god
kvalitet. H Meijer
Elasticity and plasticity, av J N Goodier & P G
Hodge, Jr. Wiley & Sons, New York —
Chapman & Hall, London 1958. 152 s., ill. 6,25 $.
Denna bok innehåller två avsnitt; det ena behandlar
elasticitetsteori och är författat av Goodier, medan
det andra ger en översikt av plasticitetsteorin och
är skrivet av Hodge. Gemensamt för båda
uppsatserna är att författarna koncentrerat sig på en
översikt av vad som skett under senare år — i
huvudsak under senaste decenniet — inom resp. områden,
och att de har utelämnat sådant material, som finns
behandlat i lätt tillgänglig litteratur. Boken är alltså
skriven för dem som har goda förkunskaper i ämnet.
Speciellt i Goodiers avsnitt är inslaget av ryska
verk påfallande stort. Till en del beror detta på att
förf. avsiktligt förskjutit tyngdpunkten i
framställningen mot denna litteratur, som genom
språksvårigheterna är mindre känd i den västra kulturkretsen.
Men framför allt är anledningen den, att
utvecklingen under senare år i hög grad förts framåt av
ryska forskare. I första hand är det Muskhelishvili
och den skola, ban givit upphov till, som bör
nämnas i detta sammanhang. Hans metoder, vilka
grundar sig på att spänningar och deformationer kan
uttryckas med hjälp av två komplexa potentialer i
en form lämpad för konform avbildning, har
till-lämpats på en mängd plana problem, vilka refereras
i detta avsnitt. Metoderna återkommer även då det
gäller anisolropa material och värmespänningar.
Därutöver behandlas här tredimensionella
kontaktproblem samt elastiska spänningsvågor.
Medan man inom elasticitetsteorin kan enas om
utgångspunkter, som är väl underbyggda av
experiment, känner man ännu inom plasticitetsteorin en
viss tvekan om hur realistiska grundantagandena
är. Modifikationer av dem leder till nya
utvecklingslinjer. Hodge har emellertid sökt ge en samlad bild
av de områden, där viss enighet råder, dvs. idealt
plastiska material och vissa teorier för
deforma-tionshärdande material. Andra avsnitt av ämnet,
t.ex. krypning, där ännu en gemensam
angreppslinje saknas, behandlas ej. En översikt av
minimi-principerna inom plasticitetsteorin presenteras, och
tillämpningar på speciella fall (cirkulära plattor,
plana problem m.m.) ägnas visst utrymme.
Den ryska insatsen på detta område bedöms inte
så värdefull som inom elasticitetsteorin. Ryska
vetenskapsmän syns uteslutande arbeta med
deformationsteorier, vilka förf. anser mindre
verklighetstrogna. De ryska resultaten är dock i vissa
avseenden värdefulla, då de kan tjäna som ledning vid
problemets behandling från andra utgångspunkter.
Denna bok vänder sig enligt förordet ej till
specialister, utan till den matematiskt skolade krets,
som för sin verksamhet eller för att tillfredsställa
sina personliga intressen vill ha information om den
senaste utvecklingen inom facket. Boken anger en-
TEKN ISK TI DSKRI FT 1959 03
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
