Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 12 - Händelser - Sjunde Internationella Keramikkongressen - Arbetarskyddskongress - Debatt: Vad är bioteknologi? av Carl-Eric Holmquist och Gösta V Hultgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjunde Internationella Keramikkongressen
anordnas den 23—28 maj 1960 i London. Kongressen
arbetar på följande sektioner: grundvetenskaper;
vitgods; eldfast material; byggnadsmaterial. Teknisk
sekreterare för kongressen är G H Stuart, Federation
House, Stoke-on-Trent, England.
De som önskar hålla föredrag vid kongressen bör
före 31 maj 1959 meddela titeln på föredraget till
den svenske kontaktmannen för Association
Euro-péenne de Céramique, professor Cyrill Brosset, CTH,
Göteborg S.
Arbetarskyddskongress. Den 12—-14 november
1959 anordnas i Dusseldorf en kongress för
arbetarskydd och arbetsfysiologi (Kongress für
Arbeits-schutz und Arbeitsmedizin). Föredragshållarna är
forskare, praktiker eller representanter för
övervakande myndigheter inom området. I samband med
kongressen anordnas en utställning av
arbetar-skyddsmateriel.
Upplysningar erhålles genom Deutsche Gesellschaft
für Arbeitsschutz e.V., Frankfurt am Main, Mainzer
Landstrasse 178, eller (om utställningen) genom
Nordwestdeutsche Ausstellungs-Gesellschaft m.b.H.
(Nowea), Dusseldorf, Ehrenhof 4.
debatt
Vad är bioteknologi I
Genom den förebyggande medicinens snabba
expansion till områden, som berör andra vetenskaper
mycket nära, har begrepp skapats, vilkas tydning
vållar huvudbry även för dem, som själva arbetar
inom dessa fält. Inom arbetsvetenskaperna och
yrkeshygienens olika specialgrenar är denna
begreppsförvirring alldeles särskilt påtaglig.
Ett exempel härpå är den beklagliga
betydelseglidning, som ordet "bioteknologi" fått i vårt land. Det
infördes i svenskt språkbruk genom ett
radioföredrag "Bioteknologi — en ny specialvetenskap" som
jag höll i april 1951. Härvid angav jag följande defi
nition: "Bioteknologi är principerna för teknisk
utformning av maskiner och tillverkningar med
hänsyn till människans anatomiska, fysiologiska och
psykologiska möjligheter och begränsningar."
Det vill med andra ord säga, att en maskin eller
arbetsprocess skall tekniskt utformas så, att den
utgör en integrerande del av operatörens hjärna,
muskler och nerver. För att åstadkomma detta
fordras kunskaper från många olika grenar av teknik
och vetenskap. Inom European Productivity Agency
(EPA) har en grupp av experter behandlat detta
problem bl.a. genom en studieresa till USA år 1956.
I experternas rapport ("Fitting the job to the worker",
EPA Project No. 335) anges vilka discipliner som
berörs: produktionsteknik och arbetsstudieteknik,
"design"-teknik, "engineering psychology",
miljöfysiologi, arbetsfysiologi, industrimedicin, teknisk
industrihygien, antropologi, arbetarskyddsteknik och
belysningsteknik.
När därför Gösta Hultgren, välkänd och intresserad
industriläkare, i inledningen av sin uppsats "Bio-
teknologi" säger (Tekn. T. 1959 s. 145), att
bioteknologin sammanfaller med den nutida
industriläkarens arbetsområde häpnar man och är beredd att
uttrycka sin beundran över en så avsevärd
recep-tivitet hos industriläkarna. Till läkarens
sjukvårdande och hälsovårdande uppgifter vid ett företag skall
alltså läggas den utomordentligt mångfasetterade
verksamhet, som bioteknologi innebär. Vid
genomläsning av artikeln framgår det dock snart, att den
visst inte handlar om bioteknologi utan är en
uppräkning av kanske för allmänteknikern nya men
för fackmannen välkända yrkesmedicinska och
ar-betsfysiologiska rön. Säkerligen är det av värde för
Teknisk Tidskrifts läsekrets att ta del av dessa. Det
är också tänkbart, att det lättare sker under
rubriken "Bioteknologi", som kanske är mer "säljande"
än t.ex. "En industriläkares syn på människans
arbetsbetingelser".
Orsaken till att ordet bioteknologi i Sverige fått en
så löslig innebörd är väl närmast den, att ett
enhetligt forum saknats för bioteknologisk forskning och
undervisning. Vem som helst, som funnit sig
sysselsatt med uppgifter inom företagshälsovården, har
utan protester från annat håll kunnat applicera den
nya och "vetenskapliga" rubriken bioteknologi på
sin gamla verksamhet, antingen det nu varit
arbetsfysiologi, arbetarskydd eller liknande.
Hur skall man då råda bot på det beklagliga
förhållandet, att de som verkligen i första hand skall
tillämpa bioteknologin nämligen ingenjörerna inte
gör det? Det vore att underskatta ingenjörerna, om
man tror, att de inte skulle kunna intressera sig för
en tillämpning av specialvetenskapernas rön på
integrationen maskin—människa. Det beklagliga är, att
den överväldigande fond av kunskap, som redan
finns, inte över lämpliga kanaler och i lämplig form
presenteras för teknikerna. Bäst sker detta givetvis
genom undervisning vid de tekniska högskolorna
eller genom teknisk vidareutbildning.
Längst men inte långt har man kommit i USA, där
nu ett dussintal framsynta universitet ger
undervisning i bioteknologi åt ingenjörer. Fyra universitet
(University of California, Ohio State University,
Purdue University, Tufts University) ger möjlighet
till doktorsgrad i ämnet. Den utomordentligt
värdefulla uppgiften att försöka samla all bioteknologisk
dokumentation har Tufts åtagit sig genom att
bevaka ca 500 tidskrifter. Denna service har även
gjorts tillgänglig för Europa.
I sin sammanfattning av behoven för Europa av
ökad bioteknologisk verksamhet säges i den nämnda
EPA-rapporten bl.a.,
att utbyte av information mellan olika berörda
vetenskapsgrenar och mellan industrin och
biotekno-logerna är i hög grad önskvärd,
att ett utomordentligt behov föreligger för
undervisning i bioteknologi, vilket ännu praktiskt taget
inte förekommer i Europa. Åtminstone ett eller två
universitet eller högskolor i varje land bör inrätta
lärarbefattningar i ämnet. Dessutom bör det ingå i
varje utbildning av ingenjörer,
experimentalpsyko-loger, fysiologer m.fl.
Med det intresse, man vid de tekniska högskolorna
nu visar de mänskliga aspekterna i det tekniska
arbetet, bör möjlighet finnas att ge utrymme åt detta
viktiga ämne. Det är genom tekniska
ofullkomligheter som yrkesskador uppstår på en arbetsplats.
Det är teknikerns skyldighet och möjlighet att
genom tekniska åtgärder skapa optimala villkor för
människan i arbete. Carl-Eric Holmquist
Carl-Eric Holmquist beklagar att ordet bioteknologi
i Sverige råkat ut för en "betydelseglidning". I och
TEKN ISK TI DSKRI FT 1959 306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
