Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 12 - Konjunkturläget i mars, av Göran Ahrsjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enkäten som brittiska industriförbundet
företagit förklarade de flesta av de tillfrågade
företagen, att orderingången från
hemmamarknaden visserligen förbättrats men att
exportorderingången samtidigt minskat kraftigt och
den totala orderstocken fortsatt att krympa.
Därtill kommer att det redan nu finns en
överkapacitet på 10—15 % inom industrin. Den
tredje ovissa faktorn är exporten, som till tre
femtedelar går till råvaruländer. Med tanke på
att dessa länders valutaläge nu är hårt
ansträngt och därmed deras efterfrågan på
industriprodukter, syns utsikterna för någon
stimulans från det hållet vara små.
Konjunkturerna i Västtyskland är nu
gynnsammare än i de flesta andra staterna i
Västeuropa. Förra våren syntes det visserligen
föreligga risk för en mer framträdande
nedgång även här. Men sedan dess har de
produktionsökande faktorerna varit dominerande.
Årsresultatet av den ekonomiska aktiviteten
under 1958 som helhet visar också en
expan-sionstakt, som visserligen är lägre jämfört med
tidigare förhållanden men fortfarande hög.
Såväl bruttonationalprodukten, den industriella
produktionen som exporten steg sålunda med
3 % jämfört med 1957 och arbetslösheten var
betydligt mindre än tidigare år.
Vad konjunkturutsikterna beträffar ser man
med relativt stor tillförsikt framåt och
förutser att den ekonomiska utvecklingen skall få
samma förlopp som 1958 eller något bättre.
Produktionen väntas sålunda fortsätta att öka
med några procent. Avsättningssvårigheterna
för kol- och stålsektorn samt textilindustrin
väntas dock fortsätta ännu en tid. Utsikterna
för exporten bedöms också med en viss
försiktighet, men någon större uppgång tror man
inte på. Det som främst kommer att hjälpa till
att hålla den ekonomiska aktiviteten inom
landet på en hög nivå är i stället ökade
investeringar och en fortsatt uppgång i den privata
konsumtionen.
Utvecklingen i Sverige
Ser man något närmare på den svenska
ekonomin under det gångna året kan man
konstatera, att framstegstakten dämpades avsevärt
jämfört med tidigare år. Den totala
produktionen, bruttonationalprodukten, steg sålunda
med endast 1 % i volym räknat mot 3,5—-
4 % om året 1955—1957. Särskilt var det
industrin och skogsbruket som drabbades av den
minskade aktiviteten, och produktionen inom
båda dessa näringsgrenar stagnerade. Däremot
steg byggnads- och anläggningsverksamheten
kraftigt. Det som i första hand gjorde att
bruttonationalprodukten ökade något var en fortsatt
expansion av tjänsterna. Den statliga och
kommunala verksamheten steg sålunda i samma
takt som tidigare eller med 5 %.
Orsaken till avmattningen är minskad
efterfrågan från utlandet, men inte enbart. Den
inhemska efterfrågan fortsatte visserligen att
stiga, totalt sett. Men medan investeringarna
ökade snabbare än under 1957, mattades
konsumtionsökningen av. Samtidigt skedde en
omsvängning i företagens lagerpolitik och en
avsevärd lagerförtäring ägde rum under året. Detta
bidrog även till att importen kunde hållas nere
på en lägre nivå än vad som annars hade varit
möjligt. En uppgång kunde dock inte undvikas
ocli räknat i fasta priser steg importen med
2 % jämfört med 1957.
Exporten däremot minskade med 1 %.
Eftersom prisutvecklingen gick till vår förmån, dvs.
importpriserna visade en starkare nedgång än
exportpriserna, blev resultatet av
handelsutbytet trots allt något gynnsammare än året
innan. Den totala guld- och valutareserven
ökade också under året och uppgick vid
årsskiftet till 3 000 Mkr.
Att avmattningen på det industriella området
inte fått större utbredning beror på att
hemmamarknadsproduktionen hållits uppe genom
de statliga åtgärderna, särskilt då expansionen
inom byggnadsverksamheten.
Utvecklingstendenserna inom de olika delbranscherna är inte
heller enhetliga. För järnmalmsgruvorna och i
viss mån även för massaindustrin har sålunda
marknadsläget successivt försämrats under
året. Järnmalmsbrytningen t.ex. var under
sista kvartalet hela 15 % mindre än
motsvarande tid 1957. Däremot kan man konstatera
en stigande tendens för några delbranscher.
Detta gäller främst järn- och metallverken och
pappersindustrin. Inom den viktiga
verkstadsindustrin låg sysselsättningen kvar på den
lägre nivå, som nåddes i början av året. Om
dessa tendenser fortsatt i år är ännu för tidigt
att yttra sig om. Någon statistik finns inte med
undantag för verkstadsindustrin, där januari i
varje fall inte medfört någon förbättring. I
allmänhet väntar man också inom de olika
delbranscherna ingen större förändring den
närmaste tiden. Därtill är läget på
exportmarknaderna alltför ovisst. Avsättningsförhållandena
på hemmamarknaden väntas inte heller kunna
bli så mycket bättre trots det höga
bostadsbyggandet, arbetspolitiska åtgärder ocli det
stora statliga budgetunderskottet.
Den höga arbetslösheten synes emellertid nu
ha nått en topp. I februari minskade den
sålunda till 60 000 från 73 000 månaden innan.
Men ännu en tid framöver torde man, bl.a.
beroende på att den arbetsföra befolkningen
stiger, få räkna med en relativt stor
arbetslöshet.
Men det är givetvis inte bara problem på kort
sikt, om och när konjunkturerna kommer att
vända uppåt igen, soin kräver uppmärksamhet.
Av stor vikt är också vilken effekt tullunionen
mellan De Sex får. Som det nu ser ut måste
vi ju räkna med, att det tar åtskilliga år innan
planerna på ett frihandelsområde löses i en
eller annan form. Till dess får vi bereda oss på
en diskriminering av vår export till dessa
länder. Vissa företag har redan haft känning
härav. Detta är tendenser som så småningom kan
växa ut till allvarliga problem för det svenska
näringslivet. Göran Ahrsjö
TEKN ISK TI DSKRI FT 1959 308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
