Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 15 - Teknisk forskning med statliga medel, av Nils Gralén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statens Tekniska Forskningsråd tillkom 1942.
Det har till uppgift att "följa den tekniska
utvecklingen i stora drag och hålla kontakt med
den i landet pågående tekniska forskningen
samt stödja och vid behov organisera frivilligt
samarbete mellan forskningsintressenter, såväl
industriföretag och andra enskilda
organisationer som statliga myndigheter ocli
institutioner, ävensom att stödja initiativ till forskning
av betydelse för näringslivet samt vid behov
självt taga initiativ till främjande av sådan
forskning."
Senare har andra forskningsråd inrättats,
t.ex. för naturvetenskap, jordbruk, medicin,
atomkommittén (som också har karaktär av
forskningsråd och i Universitetsutredningens
senaste betänkande föreslås få namnet Statens
Råd för Atomforskning). Forskningsråden har
bildat en samarbetsdelegation, ett nyttigt organ
utan officiell status. De naturvetenskapliga och
medicinska forskningsråden har naturligen
fördelat sina anslag huvudsakligen till
universiteten och deras institutioner.
Universitetsutredningen har i sitt betänkande "Forskningens
villkor och behov" (Tekn. T. 1958 s. 1145,
1236) huvudsakligen tagit upp den forskning,
som bedrives vid de högre läroanstalterna. En
del av forskningsrådens uppgift är att
komplettera anslagen till denna forskning med medel
utöver ordinarie "basanslag", och
Universitetsutredningen har tydligen haft denna del av
rådens verksamhet starkast i blickpunkten. Det
är klart, att en stor del av vårt lands
forskningskapacitet ligger vid universitet och
högskolor, men här måste starkt betonas, att vi
numera har stora möjligheter vid sidan om
dessa. Särskilt gäller detta Tekniska
Forskningsrådet, som också i sin verksamhet har en
särställning, då det så starkt betonas, att denna
forskning skall vara "av betydelse för
näringslivet". Detta innebär en starkare anknytning
till praktisk tillämpning än vad som är eller
kan vara fallet t.ex. för grundläggande
naturvetenskaplig forskning.
Statens Tekniska Forskningsråd
Tekniska Forskningsrådet har åtta ledamöter,
dess ordförande är generaldirektör Nils Gustav
Rosén. Vi är samtliga dagligen verksamma i
forskning, undervisning eller industri, ocli
rådsledamotskapet är en bisyssla. Rådet har
ett aktivt arbetande sekretariat, och rådet
sammanträder i regel en gång i månaden för att
planera ocli samordna teknisk forskning och
för att utdela forskningsanslag. För det senare
har vi statsanslag, och under sista året har vi
kunnat fördela ca 4 Mkr. Anslagen fördelas
efter inkomna ansökningar, och det kan kanske
vara av intresse att veta något om hur detta
går till. Viss sakkunskap besitter
rådsledamöterna själva, och dessutom anlitar vi ofta
annan sakkunskap, t.ex. IVA eller industrimän,
som kan ge oss stöd vid bedömningen. För
vissa områden av tekniken, t.ex. bioteknik,
automatisering, elektronik, har vi särskilda nämn-
der tillsatta för sådan rådgivning och för att
bättre kunna följa och ta initiativ till
forskning. Ansökningarnas och anslagens storlek är
växlande, från några få tusen kronor (eller
ännu mindre, t.ex. resebidrag) till
hundratusentals kronor. Genomsnittsstorleken är större än
hos andra råd, möjligen med undantag av
Atomkommittén.
Bidrag till forskningsverksamhet
Alla har möjlighet att söka och få bidrag från
Tekniska Forskningsrådet. En stor del har gått
till forskare vid tekniska högskolor och
universitet, men mycket också åt andra håll, t.ex.
branschforskningsinstitut, privata forskare,
forskare vid industrier etc. Det är möjligt, att
detta inte varit så allmänt bekant, som det
borde vara. Tekniska Forskningsrådet har icke
bedrivit någon propaganda, ty vi har sannerligen
inte haft svårt att göra av med det statliga
anslaget, men vi hoppas att efter
Universitetsutredningens förslag få ökade möjligheter.
Några skrivna principer för bedömning av
ansökningarna existerar ej. Jag vill emellertid
dra fram här några synpunkter, som är
vägledande vid bedömningarna. Först skulle jag då
vilja trycka på den ekonomiska synpunkten.
Forskningsprojektet bör, om än på lång sikt,
kunna leda till tekniska förbättringar av
processer, som används i svensk industri, eller till
utveckling av nya processer, som kan bli av
betydelse för vårt näringsliv.
Här kommer naturligtvis in en avvägning
mellan vad staten skall satsa på och vad den
enskilda industrin skall själv bekosta. Båda
argumenten finns: detta har industrin så stor nytta
av, att den bör bekosta det själv, och detta har
svenskt näringsliv så stor nytta av, att det är
motiverat att tillskjuta statliga medel. I regel
har det visat sig möjligt att kombinera
synpunkterna.
I projekt på mycket lång sikt kan den
enskilda industrin ofta inte engagera sig, och
där är de statliga pengarna friare. När det
gäller ny teknik som bör utvecklas, finns ibland
inte någon industri som kan börja forskning.
Biotekniken är ett område, där vi tror på en
utveckling och därför satsat pengar.
Atomtekniken är ett annat område, där givetvis
Atomkommittén och AB Atomenergi representerar
de stora statliga investeringarna. Men ofta
finner man en lämplig medelväg, staten satsar en
del, och industrin en del, alltså samma princip
som vid de halvstatliga instituten. Sådant
hälf-tenbruk är vanligen mycket värdefullt, ty det
garanterar industrins intresse, och det ger mer
resultat i samverkan, än om vardera skulle
arbeta var för sig. Givetvis måste vi alltid
kunna rubricera arbetet som forskning, och inte
som driftkontroll eller "troubleshooting", och
vi kan inte subventionera enskilda industriers
forskning.
En annan viktig synpunkt är givetvis
bedömningen av den sökandes förmåga att
genomföra det planerade projektet, och göra det inom
rimlig tid. I den mån vi inte själva har kunskap
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
