Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 15 - Nya metoder - Stadsgas genom hydrering av brännolja, av SHl - Förkromning av sprutade metallskikt, av SHl - Molekylsilars användning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1.
Reaktionskärl för
tryckhydrering
av brännolja.
Fig. 2.
Flyt-schema för
tillverkning av
stadsgas genom
tryckhydrering
av brännolja.
1960 i närheten av Manchester. Som råvara kan man
använda råolja, tung brännolja, petroleumdestillat
och t.o.m. sekunda kol i pulverform. Den erhållna
gasen består till största delen av metan och väte.
Med ledning av resultaten från den halvstora
anläggningen beräknas gasen kosta ungefär lika
mycket som stadsgas framställd på gängse sätt. Större
anläggningar för 1 400 000—2 500 000 m3/dygn, för
vilka metoden är synnerligen lämplig, bör
emellertid ge gas till avsevärt lägre pris. Den goda
ekonomin uppges bero på att den termiska
verkningsgraden är hög (95 °/o) och att bensen med nästan
lika hög renhetsgrad som syntetisk bensens erhålls
som värdefull biprodukt i ett utbyte på 10—12 °/o
av brännoljan.
Hydreringen utförs vid 70 kp/cm2 tryck i en
flui-diserad bädd av kokspulver. För att detta inte skall
baka ihop sig bringas det alt cirkulera i
reaktionskärlet (fig. 1); det faller ned genom ett rör och
transporteras till reaktionsrummet av den ingående
vätgasen. Denna har dessförinnan förvärmts först
till 500°C med produktgasen i reaktorns översta del
och sedan till 650°C i en yttre förvärmare.
Oljan förvärms till 350°C och sprutas in genom ett
spridarmunstycke strax nedanför reaktionskärlets
mitt. Den bildade gasen kyls ovanför koksbädden
snabbt till mindre än 600°C i vätgasförvärmaren,
som innehåller en fluidiserad koksbädd för
underlättande av värmeöverföringen.
Hydreringsreaktio-nen är nämligen exoterm, och temperaturen skulle
därför stiga så mycket ovanför koksbädden att
reaktionskärlet skulle skadas, om gasen inte snabbt
kyldes. Produktgasen lämnar reaktionskärlet genom
en i detta inbyggd cyklon.
Vid användning av råolja eller tung brännolja som
råvara avsätts koks på partiklarna i den fluidiserade
bädden. Denna koks kan utvinnas. Kokspulvrets
kornstorlek regleras genom att en del av pulvret
tas ut kontinuerligt, mals och återförs till
reaktorkärlet. överskott på koks går ut nära reaktorns
topp.
Den heta (ca 600°C) produktgasen kyls med
rund-pumpad biproduktstjära i ett torn fyllt med
Raschig-ringar (fig. 2). Härvid befrias gasen från
medföljande tjära och koksdamm. En del av gasen passerar
först genom en reduktionsventil, där dess tryck
minskas till 1 kp/cm2, sedan genom en kylare och
en gasmätare. Resten används för framställning av
den vätgas som behövs för hydrering.
Denna dels tryck sänks till 30 kp/cm2, varefter
gasen kyls till 30°C. Den passerar sedan genom en
bensentvätt, en avsvavlingsanläggning i vilken
svavelväte och största delen av det organiskt bundna
svavlet avlägsnas genom tvättning med het 40 °/o
kaliumkarbonatlösning. Det sista svavelvätet tvättas
ur med 30 °/o natriumhydroxidlösning. Efter sänk-
ning av trycket till 1 kp/cm2 omsätts gasen med
vattenånga vid en katalysator till väte och koloxid.
Den senare konverteras med ånga till koldioxid som
tvättas ut med vatten sedan gasen komprimerats till
30 kp/cm2 (Chemical Engineering 25 aug. 1958
s. 64—67). SHI
Förkromning av sprutade metallskikt
Ett användbart sätt att reparera slitna maskindelar
är påläggning av ett metallskikt genom
flamsprut-ning (Tekn. T. 1955 s. 76). Sådana beläggningar kan
göras hur tjocka som helst; i praktiken är 10—20
mm vanliga. I många fall kan slitna eller
korro-derade, hårdförkromade delar repareras genom
sprutning med stål eller koppar och därefter
hård-förkromning. Vid sprutning kan metallen läggas på
lokalt, och man kan därför fylla gropar som
uppstått t.ex. genom punktangrepp.
I ett fall hade en förkromad stötdämparkolv på
ett flygplan nötts och korroderats så mycket att
dess ursprungliga tjocklek inte kunde återställas
genom förkromning och slipning till rätt mått.
Kolven sandblästrades, besprutades med stål, slipades,
polerades med smärgelduk och hårdförkromades till
ett 0,2 mm kromskikt som slipades ned till 0,1 mm
tjocklek och högglanspolerades.
En gjutjärnsvals för en pappersmaskin skulle
för-kromas och högglanspoleras, men på grund av ett
stort antal ytfel kunde den inte förkromas. Valsen
räddades emellertid genom sprutmetallisering med
koppar. För att ge plats för denna minskade man
valsens diameter med 3 mm genom svarvning.
Därefter gängades ytan för att kopparn skulle få gott
fäste, koppar sprutades på till sådan tjocklek att
valsen sedan kunde svarvas ned till önskat mått
varvid ett 1,5 mm tjockt kopparskikt blev kvar.
Slutligen förkromades valsen och högglanspolerades.
Vid rayontillverkning används pumpar med
förkromade kolvar. Dessa måste då och då
omförkro-mas varvid samtidigt repor tas bort. Vid varje
reparation minskas därför grundmetallens tjocklek
varför kromskiktet måste göras allt tjockare. Det
kan emellertid inte göras hur tjockt som helst. När
gränsen nåtts avlägsnas kromen, kolven svarvas
slät och rund, sandblästras, beläggs först med
molybden och sedan med stål, slipas, poleras med
smärgelduk och förkromas. Slutligen slipas kolven
ned till önskad diameter och högglanspoleras (R De
Buyer i Metal Industry 31 okt. 1958 s. 373—374).
SHI
Molekylsilars användning
De finporiga, kristallina aluminosilikat, som brukar
kallas molekylsilar (Tekn. T. 1957 s. 498; 1958 s.
972), har snabbt fått en betydande industriell
användning i USA för rening och separering genom
selektiv adsorption. Molekylsilar kan skilja ämnen
efter molekylstorlek, omättnad eller polaritet.
Separering efter den första egenskapen blir nästan
kvantitativ, då för stora molekyler helt enkelt inte kan
tränga in i adsorbentens porer. De båda andra
egenskaperna ger en mindre selektiv separering som
beror av jämvikter.
Som exempel på adsorbentens "silningsförmåga"
kan nämnas dess användning för rening av argon
varvid dettas syrehalt genom adsorption minskas
till mindre än 10 ml/m3. Molekylsilarna har
emellertid fått sin största industriella användning för
frånskiljande av polära ämnen, såsom vatten, koldioxid
och svavelväte.
En fördel med användning av en molekylsilsbädd
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 375
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
