Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 16 - Sjöfartstekniska problem, av Nils Grenander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
villkoret att skeppningarna skall ske på
amerikanska fartyg. Härvid har man att beakta,
dels att det rör sig om mycket stora
godskvantiteter, dels att det inte är fråga om
hjälpsändningar i egentlig mening utan om rent
kommersiella laster, där amerikanska
statsmyndigheter är engagerade endast för att uppmuntra
USA:s egen export.
Denna utveckling ger anledning till stor oro
för framtiden. Sedan någon tid tillbaka
planeras en aktion i Washington, där alla de stora
europeiska sjöfartsländerna och även en del
andra europeiska länder ämnar göra ett
gemensamt försök att få till stånd en ändring i den
amerikanska sjöfartspolitiken. Det är
beklagligt att USA, som i så många hänseenden givit
världen ett gott exempel, gått i spetsen för
flaggdiskrimineringen. Man kunde i detta
hänseende vänta en större förståelse från
amerikansk sida för de västeuropeiska ländernas
intresse av en fri sjöfart.
Diskriminerande åtgärder har efter andra
världskriget förekommit i stor utsträckning
också i Argentina. Detta är ett viktigt land i
sjöfartshänseende. Man finner där alla former:
förbehåll att laster skall gå med argentinska
fartyg, hamnavgifter med olika belopp,
beroende på om det gäller inhemskt eller utländskt
tonnage osv. Sedan ungefär 1 Vi år liar en
gemensam diplomatisk aktion företagits av de
europeiska sjöfartsländerna. I dagarna liar
denna fått det glädjande resultatet att Argentina
förpliktat sig att avskaffa alla
sjöfartsdiskrimi-nerande åtgärder, med undantag för de
klausuler som gäller handelsavtal med dess
grannländer.
Det land, som nu närmast står i tur för en
liknande stort upplagd diplomatisk aktion, är
Brasilien.
Subsidier
Man brukar inte räkna det som diskriminering
när ett land lämnar subsidier till sin
varvs-eller sjöfartsnäring. Det är ju emellertid ingen
tvekan om att subsidiegivningen också är ett
stort problem inte minst för den svenska
sjöfarten, eftersom åtskilliga konkurrentländer
ger stora både byggnadssubsidier och
driftsubsidier. Denna subsidiegivning gäller inte
bara USA utan är ganska allmän även bland
europeiska länder. Subsidiegivning
förekommer i t.ex. Frankrike ocli Italien. Det är givet,
att om denna subsidiegivning kunde bringas att
upphöra eller åtminstone inskränkas, så skulle
det vara till nytta för den svenska
sjöfartsnäringen och den svenska varvsindustrin. Detta
skulle bl.a. medföra möjligheter för svenska
varv att bygga för amerikansk räkning även i
sådana fall, då den amerikanske beställaren
icke avser att sätta fartyget under
PanLibHon-flagg.
En annan aspekt på subsidiegivningen
sammanhänger med framtida atomdrivna fartyg.
Om vissa nu aktuella planer förverkligas, kan
det bli fråga om praktiskt taget oinskränkt eko-
nomiskt ansvar för de skador, som kan orsakas
av atomanläggningen. Detta kan i sin tur
inverka på försäkringskostnaderna. Ett dylikt
långtgående ansvar skulle antagligen
kompenseras genom ökade subsidier i de länder, som
i princip subsidierar sin sjöfartsnäring. I
Sverige däremot har såväl statsmakterna som
rederinäringen åtminstone hittills tagit avstånd
från tanken på subsidier till rederinäringen.
Om vi i en framtid får de tekniska frågorna
med atomdrift lösta, skulle de
icke-subsidieran-de europeiska sjöfartsländerna befinna sig i
ett ogynnsamt konkurrensläge. I USA skulle
man ha icke blott ett visst försprång, när det
gäller utnyttjandet av atomenergin, utan även
de stora ekonomiska resurser, som behövs för
dessa investeringar, samt därjämte förmånen
av statliga subsidier. Det vore därför välbetänkt
om ansvaret för atomdrivna fartyg
maximerades på samma sätt som ansvaret för vanliga
fartyg.
Bekvämlighetsflagg
Det tonnage, som ägs framförallt av vissa
exilgreker och vissa amerikanska bolag, har
alltmer kommit att sättas under Panamas och
Liberias flagga. Orsaken är, att dessa länder
erbjuder lägre skatter och har mindre sträng
sociallagstiftning. Man har försökt med vissa
åtgärder för att stoppa denna utveckling. För
någon tid sedan ordnade den internationella
transportarbetarfederationen en fyradagars
blockad av alla fartyg under Panamas,
Liberias, Honduras’ och Costa Ricas flagga. Denna
blockad hade bl.a. till resultat, att Costa Rica
förbjöd sådana proforma-registreringar under
sitt lands flagga. Detta var i och för sig en
glädjande framgång, men det praktiska
resultatet är tyvärr ganska magert, eftersom de
berörda rederierna bara behöver flytta över sina
fartyg från Costa Rica till något annat dylikt
land.
Många andra länder erbjuder i dag redarna
att sätta fartyg under sin flagga. I detta läge,
då man inte har funnit något medel, som är
effektivt mot dessa registreringar under
bekvämlighetsflagg, har man inte annat att göra
här i Sverige än att hjälpa den egna
rederinäringen. Med "hjälp" menar jag givetvis inte
subsidier eller diskriminering av utländskt
tonnage. Åtgärderna måste i stället vara av
"internationellt godkänd art".
I detta sammanhang rycker naturligtvis
skattefrågan i förgrunden. Under intrycket av
pro-formaregistreringarna liar myndigheterna i en
rad europeiska sjöfartsländer vidtagit den ena
åtgärden efter den andra för att hjälpa den
egna rederinäringen. I Danmark har man
sedan länge en skattelagstiftning, som ger total
frihet från ordinarie skatter till den danska
statskassan för alla fraktintäkter, som intjänats
i internationell trafik. För något år sedan
vidtogs i England en betydelsefull lagändring då
man gav rederierna rätt att göra avskrivningar
med 140 % av fartygens ursprungliga anskaff-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 393
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
