Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 17 - Gasverkens framtid, av Rolf Lindskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och nödvändigt tillskott till den producerade
elenergin från värmekraftverk, som ju har sin
främsta motivering i nödvändigheten att öka
elkraftproduktionen.
I Örebro Stadsfullmäktiges Protokoll och
Handlingar 1955 nr 163 a (3) s. 4, säger man
t.ex.: "I stället kommer relativt snart
värmekraftverk att bli erforderliga ej endast som
reserv och komplement till vattenkraftverken
utan även för kontinuerlig kraftproduktion.
Hela denna utveckling kommer att successivt
medföra stigande priser på elektrisk kraft, som
sålunda blir allt dyrare att producera."
Som bekant kräver värmekraftverken
kapitalinsatser av helt annan storleksordning än de,
som är investerade i städernas gasverk och
elverk. Värmekraftverken i Örebro4 beräknas
under en tidrymd av 14 år dra en kostnad av ca
70 Mkr. I jämförelse med detta kan nämnas5
att anläggningskostnaderna för elverket i
Örebro uppgår till ca 23 Mkr. och för gasverket
till ca 6,2 Mkr.
Svenska utredningar
Skillnaden mellan den bedömning man gör av
gasindustrins ställning i Storbritannien och
Sverige tycks delvis bero på de premisser, som
man vid utredningar i Sverige utgår ifrån för
att å ena sidan motivera nödvändigheten av att
bygga atomkraftverk eller värmekraftverk och
å andra sidan bevisa riktigheten av att lägga
ned ett gasverk.
När man bestämmer sig för att bygga ett
värmekraftverk utgår man ifrån att det är
nödvändigt att öka produktionen av elkraft och att
detta även är en kommunens angelägenhet,
men när man lägger ned ett gasverk eller gör
utredningar för att lägga ned ett gasverk,
såsom skett i Gävle och Linköping, utgår man
vid sina jämförelser mellan gas- och elverk
från att produktionen av själva energin inte är
en kommunens angelägenhet, varför man i
utredningsarbetet helt och hållet bortser från
kapitalkostnaden för produktionsanläggningen
för kraft.
Vidare räknar man, såsom framgår bl.a. av
den utredning om gasverket i Gävle", som
utförts av Institutet för Distributionsekonomi och
Administrativ Forskning vid Handelshögskolan
i Göteborg, vid bedömningen av nedläggandet
av gasverket i Gävle med att elverksrörelsen
på kort sikt skulle kunna distribuera den
ökade kvantitet elkraft, som nedläggandet av
gasverket kräver, utan utvidgning av dess
anläggningar. Även på lång sikt räknar man
endast med den marginalkostnad, som ett
övertagande av gasverkets belastning på elverket
skulle medföra. Denna premiss ger ju en för
elverkets del maximalt gynnsam bedömning.
Vid bedömningen av gasverkets ekonomi på
lång sikt har man utgått från
återanskaffnings-värdena för gasverkets olika anläggningar
enligt den hittills använda tekniken. Det synes
uppenbart, att denna bedömningsgrund är
maximalt ogynnsam för gasverket, eftersom
man på det sättet inte tar hänsyn till att
gasverkstekniken utvecklas mycket snabbt och att
produktionsanläggningarna för gasverkets del
kommer att kunna byggas till lägre
kapitalkostnader än de nuvarande, medan
uppenbarligen produktionsanläggningarna för elenergi
vare sig de avser vattenkraftanläggningar i
övre Norrland, värmekraftverk i
mellansvenska städer eller atomkraftverk måste bli dyrare
än med den hittills använda tekniken.
Linköpings Gasverk
I en utredning angående nedläggning av
Linköpings gasverk av K G Ljungdahl7, framgår
det för gasverksindustrin ogynnsamma valet av
premisser särskilt tydligt. Det råder ju ingen
tvekan om att man inom kraftindustrin i dag
och på ansvarigt håll inom många kommuner
och industriföretag sätter sin lit till
atomenergin för att trygga den framtida elförsörjningen,
och ändå är det uppenbart, att man har många
och stora problem att lösa innan man på allvar
kan räkna med atomkraften som
kraftleverantör. I Ljungdahls utredning säges på tal om
användningen av gas för framställning av
varmvatten och värme, att gasens användning
för sådana ändamål måste betecknas "såsom
orealistisk under nuvarande tekniska och
ekonomiska betingelser" och att man får betrakta
frågan om gas för värmepannor som
framtidsmusik.
I själva verket finns det dock färdiga,
tekniska lösningar på framställning av oljegas och
utmärkta specialtillverkade pannor för
framställning av varmvatten och för uppvärmning
av byggnader med gas. Tekniken på detta
område är otvivelaktigt oerhört mycket enklare
än atomenergiproblemen, varför en bedömning
av gasens möjligheter på detta område borde
vara en mera påtaglig realitet än realiteten
bakom atomenergiprojekten.
I samma utredning har man heller inte tagit
med i de jämförande kalkylerna de
investeringar, vilka behövs för produktion av den
elenergi som skall ersätta gasen. Linköpings
gasverk har ca 7 000 gasabonnenter. Om dessa får
elspisar, ökas belastningen med åtminstone
0,33 kW per abonnent. De allra modernaste
elspisarna med högeffektplattor vållar högre
belastningstoppar. Om man emellertid utgår från
den försiktiga siffran 0,3 kW per spis, skulle
detta betyda en utökning av belastningen på
elsidan i Linköping av 2 100 kW.
Eleffekt levererad från
vattenkraftanläggningar till en konsument i Mellansverige, kostar
med dagens teknik ca 3 000 kr/kW i
investering. Ett nedläggande av gasverket i Linköping
medför sålunda en ökning av
investeringsbehovet i kraftstationer och
överföringsanläggningar från Norrland till Mellansverige av
storleksordningen 6 Mkr. För en
atomkraftanläggning blir investeringen troligen högre. Detta
investeringsbehov borde rätteligen ha kommit
med vid bedömningen av nedläggandet av
Linköpings gasverk.
422 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
