Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 17 - Tyngdkraftsmätningar och deras användning, av Bror Wideland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
generalförsamling i Toronto 1957 beslöts, att
Potsdamsvärdet provisoriskt bör korrigeras med
—12 milligal. För de flesta praktiska
gravi-metriska beräkningar spelar det mindre roll,
om utgångsvärdet är behäftat med ett mindre
fel, enär man räknar med differensvärden. Å
andra sidan kan en sådan felaktighet spela en
större roll, när själva (/-värdet skall användas
exempelvis i vissa fysikaliska
precisionsformler.
Relativa tyngdkraftsbetämningar
Det stora flertalet utförda
tyngdkraftsbestämningar på jorden äro icke absoluta utan
relativa. Om man nämligen med en och samma
pendel utför bestämningar på två stationer, får
man som resultat
TT2 / 7r2 /
<7!=— resp. 92= —
Om man i dessa uttryck eliminerar I, får man
Ti2
92 = 7V 91
Om nu den ena mätningen utförts på en
station, vars tyngdkraft i förväg är bekant,
behöver man sålunda endast bestämma
svängningstiderna på de båda punkterna för att
erhålla tyngdkraftsvärdet på den andra stationen.
Med gravimetrar kan man överhuvud taget
endast utföra relativa tyngdkraftsbestämningar.
För att olika relativa bestämningar skola vara
jämförbara med varandra erfordras, att de
bygga på ett och samma absolutvärde. Numera
användes över hela världen Kühnens och
Furt-wänglers Potsdamsbestämning som
utgångsvärde.
Baltiska Geodetiska Kommissionen utförde i
slutet av 1920-talet och början av 1930-talet
relativa tyngdkraftsbestämningar mellan å ena
sidan Potsdam och å andra sidan Köpenhamn,
Stockholm, Helsingfors, Pulkova, Tallinn, Riga,
Kaunas och Danzig. Härvid bestämdes ^-värdet
för alla dessa sistnämnda stationer, vilka
avsågos bli fundamentalstationer inom resp.
statsområden. En kompletterande bestämning av
differensen Stockholm—Helsingfors utfördes
1941 av mig.
Den för relativa bestämningar lämpligaste
pendelapparaten var länge Sterneckspendeln,
uppkallad efter konstruktören, den österrikiske
officeren Sterneck. Sedan denna apparat 1887
hade konstruerats, var den ända fram till
1930-talet jämte Eötvös vridvåg praktiskt taget den
enda apparat, som i större utsträckning
användes för relativa bestämningar. Sedermera
ha gravimetrar av olika slag kommit i bruk.
Dessa apparater ha alltmera fullkomnats och
ge nu betydligt noggrannare resultat, än vad
pendelapparaterna presterade, och detta på
en bråkdel av den tid, som
pendelobservationerna krävde.
Gravimetrarna ha därför numera helt och
hållet undanträngt pendelapparaterna, då det
gäller relativa bestämningar.
428 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
Fig. 2.
Nør-gciards gravi-meter i tidigare
utförande.
Tyngdkraftsmätningar i Sverige
före 1941
Den första svenska tyngdkraftsbestämningen
utfördes 1825 på Stockholms gamla
observatorium av Jöns Svanberg biträdd av Simon
Cron-strand. Avsikten med denna bestämning var
egentligen att jämföra den svenska alnens
längd med sekundpendelns längd på
observatoriets breddgrad. Men detta innebar ju en
absolut tyngdkraftsbestämning. Resultatets
noggrannhet blev dock mindre tillfredsställande.
Den förste som efter Svanberg anordnade
tyngdkraftsmätningar i Sverige var P G Rosén
vid Generalstaben. Denne utförde 1889—1896
relativa bestämningar i Haparanda, Härnösand,
Uppsala, Stockholm och Lund, vilken
sistnämnda plats genom differensmätning
inkopplades i Potsdamssystemet. (Roséns station i
Stockholm har av mig inmätts jämväl i det
nuvarande svenska systemet; skillnaden blev
endast 1 milligal.) Roséns son och efterträdare,
Karl D P Rosén, framlade 1903 i sin
doktorsavhandling resultat av undersökningar
rörande underlagets medsvängning vid mätning med
Sternecks pendelapparat.
Gustaf Ising är en banbrytare inom den
statiska tyngdkraftsmätningsmetodens område.
Redan 1918 framlade han sitt första förslag om
en astatiserad kvartspendel. Han konstruerade
en gravimeter, som i princip var
utexperimen-terad i början av 1920-talet.
Ären 1923—1924 företog Sveriges Geologiska
Undersökning tyngdkraftsmätningar med
vridvåg inom Skellefteåfältet. År 1935 utförde
Ising och Eeg-Olofsson i sydvästra Skåne
gravi-metermätningar för geologiskt ändamål.
Året därpå ansåg Ising sin gravimeter vara
tillräckligt utprovad för att kunna användas
vid en preliminär tyngdkraftsuppmätning över
hela landet. Han uppgjorde i samarbete med
Sveriges Geologiska Undersökning och Karl
D P Rosén ett förslag till en sådan uppmätning.
Förslaget framlades av Geologiska Undersök-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
