Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 18 - Andras erfarenheter - Elisolation för höga temperaturer, av RGn - Förstklassig aluminiumsvetsning, av R Gunnert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har i dessa försök utförts med glastextil och
glimmer med några fosfat som bindmedel. Ledarna har
isolerats med glasfiber impregnerad med ett fosfat
tillsatt med pulvriserad glimmer, varigenom de
kunnat böjas utan att isoleringen skadats. Som
fyll-massa har en blandning av fosfater, Wollastonit och
kiselsyra använts. Ingen försämring av isolationens
egenskaper har kunnat påvisas trots att den utsatts
för temperaturer över 500°C i över 1 000 h, och de
använda oorganiska ämnena anses därför lämpade
för isolation vid höga temperaturer. Emellertid
återstår en del problem med de rent mekaniska
egenskaperna hos denna isolering innan den kan anses fullt
klar för praktiskt bruk (Westinghouse Engineer jan.
1959 s. 30). RGn
Förstklassig aluminiumsvetsning
I Studsvik bygger AB Atomenergi en
forskningsstation med bl.a. materialprovningsreaktorn R2. Som
konstruktionsmaterial för denna används aluminium
i mycket stor utsträckning. Ur svetsteknisk
synpunkt är bygget av synnerligt intresse, genom att
man här kan erfara, dels vad de nya
svetsmetoderna möjliggör, dels vad svensk svetsteknisk forskning
kan åstadkomma — om den vill! Svetsningen har
utförts av Svenska Metallverken.
Anläggningen består av en reaktortank och en
denna omgivande vattenbassäng av gigantiska
dimensioner. För att hålla vattnet i bassängen kallt
låter man det cirkulera genom ett kylsystem.
Materialet i bassängen och i rörsystemet utgöres av
aluminium av företrädesvis typen 4120. Plåttjockleken
i bassängen är 6 mm och i rören varierande.
Diametern på rören är upp till 600 mm och deras
sammanlagda längd 2 500 m. Arbetstrycket är 4 at ö.
Den använda svetsmetoden har varit
argonsvets-ning, antingen argonvolframsvetsning eller
argon-metallbågsvelsning. Apparaturen är av
standardutförande med en del modifikationer. Gasmängder
och strömstyrkor har utprovats för olika
godstjocklekar och hålls inom snäva gränser. En helt ny
fogform har utvecklats, ty gängse V- och X-fogar
visade sig inte godtagbara. Man kom fram till en
U-fog med ovanligt brett U. Rätkanten i roten skall
vara 1,6 mm för tunt gods och 2,5 mm för grovt
och får inte variera på mer än 0,3—0,4 mm.
Bottensträngen utföres med argonvolframsvetsning och
övriga strängar med antingen denna metod eller med
argonmetallbågsvetsning. För att inte bilda hinder
för den genomströmmande vattenmängden får
rot-vulsten inte överstiga 1,6 mm.
I svetsgodset får förekomma mycket litet porer och
blåsor, och den mest bidragande orsaken till dessa är
föroreningar, antingen på grundmaterialets ytor, på
tillsatsmaterialet, i skyddsgasen eller i den
omgivande atmosfären. Därför rengöres grund- och
tillsatsmaterialet noga före svetsningen, och inga
främmande partiklar får förekomma i luften kring
svetsstället.
Som belysande för det senare berättar ingenjör
Uno Alfredsson vid Svenska Metallverken, hur en
sådan sak som vindriktningen kan inverka på
svetsens porighet. När vinden kom från väster, fick
man porer, eljest inte. Man må säga, att det inte
ligger nära till hands att misstänka vinden som den
elaka gossen Ruda, när man får en dålig svets! Dock
si, väster om svetsstället stod en skorsten, som
utvecklade små partiklar, och det var dessa, som
vållade porerna och satte myror i huvudet på
försökspersonalen.
Som tillsatsmaterial användes aluminium av
grundmaterialets typ, 4120. På ett ställe är materialtjock-
leken 90 mm, och där åtgick 115 kg svetstråd i
en svets. Svetsen utfördes med 100 strängar.
Kontrollmetoderna är mycket rigorösa. Sålunda
röntgas alla svetsar helt och hållet. Men inte nog
med det, man tolererar inte den internationella
röntgenbetygsättningen med 3 som godkänt och 5
som högsta betyg, utan man har gjort en egen med
8 som högsta. Känsligare röntgenfilmer är då
erforderliga. Porer på högst 1,6 mm diameter får
förekomma, men de måste ligga glest och inte i
roten. Man har tagit 25 000 röntgenfilmer och
kasserat 1 000 svetsar med betyg 5. På svåra ställen har
varje sträng röntgats.
Rördelarna provtryckes med 10,5 at ö. En annan
kontroll är sprickindikering med en vätska med
liten ytspänning. Denna tränger ned i sprickan och
avtecknar sig efteråt i ett påstruket lager av talk
och krita. Man använder även ett fjärde
provför-förfarande, nämligen vakuumprovning. Härvid
påföres t.ex. såpvatten, och över provstället appliceras
en skål, som sluter tätt över provstycket och i vilken
man anordnar vakuum till 0,5 at a. Såpvattnet
träng-ger då upp och bildar blåsor.
Svetsarna görs efter svetsningen rena från
föroreningar, smuts m.m., som kan vålla framtida
korrosion. Detta sker genom skavning, borstning,
spolning med vatten och trikloretylen och efteråt
torkning med torr, oljefri luft. Rören svetsas färdiga i
delar i Skultuna och monteringssvetsas på
byggnadsplatsen med lägesvetsning och många gånger på
mycket svåråtkomliga ställen, vilket ju inte minskar
kravet på skickliga svetsare. R Gunnert
464 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
Fig. 1.
Argon-volf ramsvetsare
i arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
