Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 19 - Aktuella metoder för anrikning av uran 235, av Mårten Mårtensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aktuella metoder
för anrikning av uran 235
Civilingenjör Mårten Mårtensson, Stockholm
Kännetecknande för en
uransepareringsan-läggning är att den är uppbyggd av ett stort
antal identiska enheter eller separerande
element, som tillsammans bildar en kaskad.
Avgörande för ett separationsförfarandes
ekonomi är separationsfaktorn och kapaciteten, dvs.
den per tidsenhet behandlade mängden, för
det enskilda separerande elementet.
Karakteristiskt för en separationskaskad i allmänhet
är att flödet, dvs. den mängd arbetsmedium
som behandlas, är enormt mycket större än
produktionen.
Separationsfaktorn <x för ett separerande
element är definierad genom
N’l(l - N’)
R
(1)
A7(l - AO
där N’ är molbråket för den lätta
komponenten i den av elementet anrikade strömmen, och
N är dess molbråk i elementets tillflöde.
Vidare är anrikningsfaktorn
s = ot — 1 (2)
Flera separerande element, i vilka
arbetsme-dier med samma isotopsammansättning
behandlas, kan i vissa fall parallellkopplas till
ett steg. För att uppnå en anrikning av
praktisk betydelse behöver man i regel ett stort
antal seriekopplade steg.
Vid bedömning av ett separationsförfarandes
ekonomi samt vid en jämförelse mellan olika
separationsmetoder är det ändamålsenligt att
ta teorin för den ideala kaskaden som
utgångspunkt. I en sådan (fig. 1) äger enligt
definitionen ingen blandning av strömmar med
Bearbetning av föredrag vid Genève-kollokviet den 8
december 1958.
Fig. 1. Schema
för - deri
ideala kaskaden [-och–-trappstegskaskaden.-]
{+och–-trapp-
stegskaskaden.+}
622.349.5 : 622.7
olika isotopsammansättning rum; därigenom
uppnås att antalet steg för en given anrikning
blir det minsta möjliga; vidare är den ideala
kaskaden karakteriserad av en kontinuerligt
varierande stegstorlek.
I kaskaden behandlas F t/år med den
naturliga halten N0 av den lätta isotopen, varvid P
t/år produkt med halten Np lätt isotop samt
W t/år avfall med halten Nw erhålles. I
praktiken ersättes den ideala kaskaden med en
trappstegskaskad, t.ex. enligt fig. 1. Man kan räkna
med att det totala flödet i en sådan
trappstegskaskad icke väsentligt skiljer sig från det
totala flödet i en ideal kaskad. Detta innebär att
de uppskattningar, som görs för den ideala
kaskaden, har god tillämplighet även för i
praktiken förekommande
separationsanläggningar.
Antalet steg i den ideala kaskaden är
i förstärkardelen
In Np (1 —N0) /N0 (1 —Np)
sf =
ln
och i avdrivardelen
ln No(l — Nw)/Nw(l — No)
Sa =
ln
(3)
(4)
GasdifVusionsförfarandet
Vid gasdiffusionsförfarandet utgörs det
separerande elementet av en porös membran,
genom vilken den lätta isotopen diffunderar
hastigare än den tunga. Separationen är emellertid
obetydlig ocli ett stort antal steg fordras för
att en anrikning av praktisk betydelse skall
erhållas. Man kan i praktiken räkna med en
separationsfaktor av ca 1,0020.
Tabell i. Egenskaper för franska
membrantyper
Permeabilitet
mola
Porradie
Å
Sintrad aluminiumoxid ... 4 • 10 5 250
Sintrad nickel ......................2,5 • 10"8 200
Teflon ....................................2,5 • 10"5 150
"genomsläppt luftmängd per cnr membranyta och min vid
10 torr tryckdifferens.
487 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
