Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 19 - Aktuella metoder för anrikning av uran 235, av Mårten Mårtensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söksanläggningen, har lager utanför
kompressorhuset (fig. 4). En axelgenomföring är alltså
nödvändig. För att hindra att olja från lagret
läcker in i systemet, att UF„ läcker ut och
förorenar oljan samt att fuktig luft läcker in i
systemet, har man mellan lagret och
kompressorn placerat en spärrkammare, fylld med torr
kvävgas av något över atmosfärstrycket.
Denna lösning av kompressorproblemet medför,
att en viss inläckning av kväve i arbetsgasen
måste tolereras, enligt uppgift 10"* g/s, och att
en periodisk rening av uranhexafluoriden blir
nödvändig.
Hela steget omfattande diffusör,
värmeväxlare, kompressor och rörledningar är inneslutet
i ett kubiskt hölje med ca 4 m sida, som matas
med avfuktad luft; härigenom minskas
ytterligare risken för inläckning av vattenånga.
Varje stegs kapacitet är 50 g/s. Denna mängd
pumpas alltså av varje kompressor och
diffunderar genom membranerna i varje steg.
Kapaciteten för vart och ett av de största stegen i
den fullstora anläggning, som planeras i
Frankrike, är ca 4 kg/s, dvs. varje steg blir där 80
gånger så stort.
Försöksanläggningens steg är alltså små i
jämförelse med vad som fordras för en anläggning
i fullstor skala. Stegen i försöksanläggningen
är emellertid mycket spatiöst byggda (av
hänsyn till bl.a. flexibiliteten och möjligheten till
inspektion), och det uppges, att den totala
volymen för de största stegen i den planerade
fullstora anläggningen icke blir avsevärt större
än volymen för varje steg i
försöksanläggningen.
Av ett studium av de franska bidragen vid
Genève-konferensen kan man dra slutsatsen
att alla problem i samband med
gasdiffusions-förfarandet kan lösas med den teknologi, som
i dagens läge står till förfogande. För de
vakuumtekniska problemen är det t.ex. endast
fråga om en förfining av en konventionell
metodik. Kompressorproblemet erbjuder inga
allvarliga svårigheter. För läcksökning och
masspektrometri står en väl utvecklad och
beprövad, kommersiell teknik till förfogande.
För membranproblemet måste man dock tills
vidare utveckla egna lösningar.
Dysförfarandet
Dysförfarandet upptäcktes för ca 3 år sedan
av Becker i Tyskland4. De av denne tidigare
rapporterade arbetena har övervägande utförts
med lätta isotoper, huvudsakligen argon5. Vid
konferensen rapporterade Becker systematiska
arbeten, utförda med uranisotoperna för
fastläggande av de optimala arbetsbetingelserna6.
Becker-förfarandet har stora
beröringspunkter med gasdiffusionsförfarandet. Anrikningen
per steg är sålunda ungefär lika stor i de båda
fallen; man kan därför säga, att
Becker-förfa-randets dysor ersätter membranerna vid
gasdiffusion, men att i övrigt inga principiella
skillnader finns. Detta innebär bl.a., att man
vid Becker-förfarandet har ett kompressor-
Fig. 5. Principen för dysmetoden; C dysa, D
bländare; L tillflöde med förtrycket pB, produkt
anrikad på lätt isotop (mottryck pp), (1—&)L utarmad
produkt (mottryck pc).
problem, som kan jämställas med
gasdiffu-sionsförfarandets.
Den gasformiga isotopblandning, som skall
separeras, får från förtrycket pB expandera i
en konvergerande dysa C (fig. 5). Den från
dysan utgående strålen separeras med en
bländare fl i en yttre ström SL och en central
ström (1—6L). Separationen sker genom att
den lätta isotopen anrikas i den yttre
strömmen.
I den använda försöksanordningen för
uran-hexafluorid (fig. 6) är separationsenheten med
dysa och bländare gastätt monterad på plattan
E, som delar separationskammaren i två delar
F och G, vilka är förbundna med kylfällorna
Kp och Kg resp. Dessa kyls med flytande luft,
varför UF6-trycket i fällorna är mycket lågt.
Tb är förrådsbehållaren för UF6. Förtrycket
pB regleras med ventilen VB och de båda
mot-trycken pF och pG med ventilerna Vp och VG
Vid försök med två olika, slitsformade dysor,
båda 15 mm långa men den ena med 85 jx vidd
och den andra med 45 n, har man funnit att
anrikningsfaktorn går över ett maximum vid
relativt lågt förtryck och sedan långsamt
sjunker med stigande förtryck (fig. 7 upptill).
Fig. 6. Schema för försöksanordning vid separering
av uranisotoper enligt dysmetoden; E gastätt
monterad platta, F och G separationskammarens båda
delar, Kg och KF kylfällor, MB, Mp, Mq manometrar,
Tb behållare för ingående UF6, T p och T g pipetter
för provtagning, VB, VF, V g, Vh, Vj ventiler.
490 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
