- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 89. 1959 /
498

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 19 - Bodåskilen, av Karl-Fredrik Lautmann

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

snitt mindre än 0,5 cm/m, dvs. ca 2 cm vid

4 m borrning. Då ansättningsfelet bör kunna
begränsas till några centimeter är därför den
största orsaken till dålig borrningsprecision
inriktningsfel, som kan uppgå till mer än

5 cm/m även för erfarna borrare. Detta
framgår även av fig. 8, där några hål trots
mycket noggrann inriktning och borrning
nästan borrats ihop på grund av inriktningsfel.

Enligt erfarenheterna från Bodås är
liålavvi-kelserna vid borrning utan särskilda
riktanord-ningar betydligt större än man normalt räknar
med. Avvikelserna är i de flesta fall större än
2—3 cm/m. Endast mycket rutinerade och
noggranna borrare torde utan hjälpmedel kunna
uppnå den precision som är nödvändig för
erhållande av säkra indrifter vid 3,2 m
borrhålsdjup med knämatade borrmaskiner. Stora
avvikelser är därför den sannolikaste orsaken
till mindre lyckade sprängningsresultat vid
parallellhålskilar i homogent berg.

Laddning och skjutning

För laddningen har använts dynamit LFB
och LFIV. Killiålen har laddats med
omväxlande en halv 25 mm dynamitpatron och en
sticka med 12 cm längd tills bela hålet
uppfyllts. Detta har givit en
laddningskoncentration av ca 0,3 kg/m.

Tändningen liar i huvudsak utförts med
stubin. Prov med elektrisk tändning har utförts,
varvid engelska kortintervallsprängkapslar
använts för 14 hål och intervallsprängkapslar
med halv sekundintervall för salvan i övrigt.
Vid 4 m salvorna erhölls betydligt bättre
resultat vid placering av sprängkapseln 300 mm
från borrhålens mynning än vid placering vid
hålens botten.

Beräkning av borrplan och laddning

För att man skall få ett lyckat
sprängnings-resultat vid sprängning mot en slits fordras att
följande faktorer är rätt avvägda:

laddningsmängd;

största försättning;

största avstånd med hänsyn till det
bortsprängda bergets svallning;

minsta avstånd mellan borrhålen med hänsyn

Fig. 7. Borrmall
med
lättmetallplåtar för tio
hål, vikt ca
33 kg.

till risken för överslag;
genomsnittliga hålavvikelser;
tändföljd.

Laddningsmängd

Laddningsmängden får vid sprängningen av
de första hålen omkring slitsen icke vara för
stor, emedan man då erhåller en sintring av

Fig. S.
Framsprängda borr-pipor för
mätning av
lidl-avvikelser.

Fig. 9. Igensättning av öppning 40 cm från mynningen på grund av att det lössprängda berget sintrat
och fastnat på väggen i öppningen. Sprängning mot två 57 mm häl, 0,5 kg laddning. 3,2 m borrhålsdjup.
Utslag i botten. Från v.t.h. före sprängning, efter sprängning av hål t, hål 2 och hål 3.

m■wmmi

498 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:55:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1959/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free