Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 19 - Bodåskilen, av Karl-Fredrik Lautmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
Fig. 1A. Försättning ocli basbredd vid sprängning
mot en rektangulär öppning med olika
laddningskoncentrationer.
Hålen utanför kretshålen
Placeringen och laddningen av övriga hål
omkring kilen (fig. 15) kan enkelt erhållas ur
fig. 14, som beräknats enligt ekv. (1).
Laddningen bör lämpligen vara 0,3 kg/m, 0,5 kg/m
eller 0,7 kg/m, vilket vid behov lätt kan
åstadkommas med pinnladdning (tabell 2).
Fig. 15.
Exempel pä borrplan
för de närmaste
tio hålen
konstruerad enligt
fig. 11 och 1A.
Lönsamhet
Vid ortdrivning med konventionella kiltyper
begränsas indrifterna vid mindre orter (under
10 nr) till 2,0—2,2 m, och man får räkna med
att indriften endast uppgår till ca 90 % av
borrhålsdjupet. Med Bodåskilen liar i Bodås
ocli på andra platser erhållits indrifter på i
genomsnitt 95 % av borrhålsdjupet med
ungefär samma dynamitförbrukning som vid en
brännkil, t.ex. kattglugg eller sömkil.
Merkostnaden för borrning av två 57 mm hål
i stället för borrning och laddning av t.ex. en
söm bestående av fem smalhål uppvägs mer
än väl av enbart den vinst man erhåller
genom ökad procentuell indrift. Möjligheten att
spränga väsentligt längre salvor än som är
möjligt med en brännkil kan dessutom ofta
innebära snabbare ortdrivning, bättre
utnyttjande av lastningsapparaten, mindre ställtider
och därmed ytterligare minskade kostnader.
Bodåskilen kan sägas lia följande fördelar:
möjlighet till längre indrift vid små areor;
detta innebär i regel en snabbare drivning;
större procentuell indrift;
jämnare styckefall, vilket innebär ökad
lastningskapacitet;
en enkel borrplan som kan användas
oförändrad för olika indrifter och ofta även för
olika bergarter;
indriften kan väljas så att den för varje
tillfälle passar arbetscykeln utan att borrplanen
behöver ändras, varigenom hela skiftet alltid
kan effektivt utnyttjas för arbete;
med borrmallen kan även ovan personal
erhålla tillfredsställande borrningsprecision;
endast en relativt billig kompletterande
utrustning behöver anskaffas, och knämatade
maskiner av en typ kan genomgående användas;
sprängning mot en slits är gynnsammare än
sprängning mot ett runt hål med samma area;
detta innebär säkrare indrifter;
hela salvan kan med betryggande säkerhet
sprängas på en gång sedan personalen blivit
intränad; detta medför kortare arbetstid.
Slutord
Bodåskilen har framgångsrikt prövats i Bodås
och på andra platser. Denna arbetsmetod kan
därför nu rekommenderas som ett
betydelsefullt alternativ vid ortdrivning med
knämatade borrmaskiner för indrifter av 2—3 m. I
svår-sprängda bergarter, eller då man eftersträvar
indrifter av 3—4 m, kan samma metod
användas med två större hål eller tre 57 mm hål.
Det bör emellertid uppmärksammas, att
resultatet, som tidigare nämnts, i stor utsträckning
beror på den borrningsprecision som kan
erhållas. Det är därför tillrådligt att börja med
korta indrifter och att till en början spränga
kilen först, varefter eventuella förbättringar av
denna göres innan salvan i sin helhet spränges.
Sedan personalen fått vänja sig vid denna tvp
av ortdrivning kan indrifterna gradvis ökas,
tills man erhållit önskad indrift.
501 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
