Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 21 - STF april
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
variga turkiska ockupationen, då kulturellt liv så
gott som helt förkvävts. Man arbetar nu för att höja
den kulturella nivån till något likvärdigt med den
materiella, men här framstår klart, att ett aldrig så
välskrivet program ej kan ersätta bristen på
tradition.
Om dessa problem talade fängslande Odd
Broch-mann, och han visade samtidigt färgbilder och
charmerande teckningar, framför allt från den
bulgariska landsbygden. Sist kom ban in på dagens
hyreshusbyggande i Bulgarien och gav med några
bildelen tankeställare om att detta, lika litet som vårt
eget, är någon lösning på problemet att skapa
människovänliga miljöer.
Svenska Arkitektföreningens ordinarie möte kom
den 20 april. Kvällens föredragshållare var fil. lic.
Torsten Palmer, som talade om "Jugend —
formförnyare vid sekelskiftet". Den mycket instruktiva
framställningen formade sig till en revy över hur
man samtidigt i olika länder, med eller utan yttre
påverkan, strävade att göra sig fri från historiska
ideal och sökte finna en form och en arkitektur, som
hade sin förankring i tiden. Detta gav dels ett
funktionalistiskt tänkande, vars uttryck närmade sig det
nutida sättet att behandla volym och material, och
dels en dyrkan av ingenjörskonsten, som gav ett
dramatiserande av det konstruktiva, ofta på ganska
abstrakt sätt. Det är väl detta senare, som vanligen
förknippas med begreppet "jugend" — en kraftigt
utvecklad ornamentik, ett dyrkande av kraften i
linjen och en starkt naturalistisk anknytning. Denna
syn gav så småningom vika och lämnade plats för
den förra grenen, en pre-iunktionalism med
enkelhet i form och rumsuppfattning.
Jugend — eller "art noveau"’, som den också
kallades — var ingen klart definierad stil. Begreppet
är helt och hållet en efterkonstruktion för en
företeelse, som med Torsten Palmérs ord "en
formförnyare vid sekelskiftet" fått en god karakteristik.
Avdelning L behandlade gruppbebyggelse mera
krasst — dvs. ur fastighetsbildarens synpunkt —
den 9 april med Helmer Wallner, byråchef i
Lant-mäteristyrelsen, som föredragande. Gemensamhet
mellan fastigheter förekommer oftare än man skulle
kunna tro och återfinns även på landsbygden och
vid enkel bebyggelse. Wallner begränsade sig dock
till vad som direkt rör fastighetsägaren t.ex. i fråga
om gård, garage eller värmeanläggning. Ofta är
fastigheterna olämpliga om man ej kan få till stånd en
gemensamhetsanläggning. Trots detta är
fördelningen av kostnaderna för den gemensamma driften ett
problem.
Andra möjligheter till osämja ligger i att
fastigheternas begränsning uppåt eller nedåt ej kan
fastställas rättsligt. Man använder då servitut
(begränsad sakrätt) vilkas rättsliga verkan ej är fullt klar
och till vars ingående lagen ger föga hjälp. Man
har ej heller några prejudikat från Högsta
Domstolen, men vissa fall har avdömts i hovrätterna.
Surrogatlösningar är ekonomiska föreningar för
drift av gemensamhetsanläggningar men
skyldigheterna binds då vid personer i stället för vid
fastigheterna. Man kan också träffa obligationsrättsliga
avtal s.k. kvartersavtal. Wallner rekommenderade en
förläggning av gemensamhetsanläggningar till
samfälld mark. Går ej detta bör man bilda föreningar.
Frågan är gammal, på 1600-talet var tomterna så
små att man måste träffa avtal om att bjälkar från
ett hus fick sticka in på grannens tomt. Under
1800-talet försvann många sådana företeelser genom den
starka utflyttningen men nu har vi dem här igen.
I diskussionen togs ett aktuellt fall med en eko-
nomisk förening upp av Mårten Forss och del la
granskades sedan från olika håll.
SVR har funnit revysammanträdet vara en god
arbetsform och ägnade sitt möte den 13 april åt en
rundsyn över varvsbyggandet. Aktörer var
konstruktörerna Nils Centerlöf i Centerlöf & Holmberg,
Malmö, Birger Ludvigson, Göteborg, samt byggarna
Harald Alexandersson vid Skånska Cementgjuteriet,
Malmö, Anders Forsberg i Armerad Betongs
malmöavdelning samt Torsten Hjertonsson vid
göteborgskontoret av Skånska Cementgjuteriet.
Nils Centerlöf berättade om nykonstruktionerna för
Kockums i Malmö. I de nya anläggningarna har man
sökt minska de dominerande montage- och
transportkostnaderna i varvsindustrin. Således har
plåtgårdarna magnetiska lyftverktyg och rullband och
plåtarna lagras horisontellt. I svetshallar monteras
allt större delar av fartygen innan de förs till
sammansättning på bäddarna. En ny svetshall har byggts
med längden 125 m, bredden 49 m och höjden 33 m.
Fasaderna är av brännlackerad aluminium. För de
allt större byggena, ca 90 000 tdw, skall nu en bädd
förlängas 50 m ut i vattnet och 60 m på land.
Bädden kommer att utsättas för en rörlig 7 000 Mp
punktlast vid sjösättning.
Om utförandet av svetshallen berättade så Harald
Alexandersson. Under arbetet måste
plåttransporterna gå genom byggnaden. Hängställningar
användes för fasadmonteringarna. Forsberg fortsatte och
talade om byggdockans förlängning för vilken
kas-suner med vikten 110 t fabrikstillverkats av betong
och transporterats på plats med hjälp av
varvskranarna.
Därefter redogjorde Ludvigson och Hjertonsson
för Eriksbergs och Götaverkens nybyggnader.
Eriks-bergsvarvet uppför ny byggdocka i berg, 350 000 m3
berg- och 150 000 m3 jordschaktning. Berget
karakteriseras av branta stupningar med höjdskillnader
på nära 80 m i dockområdet varför även ca 45 m
långa pålar kommer till användning.
Götaverkens nya varv Arendal, ännu knappt på
projektstadiet omnämndes (Tekn. T. 1959 s. 410).
Här kommer man att bygga fartyg upp till 100 000
tdw sektionsvis med utskjutning etappvis och
utrustning samtidigt med sektionsmonteringen. Detta
innebär tyvärr en mindre dramatisk sjösättning men
halv byggtid.
Avdelningen för Grafisk Teknik samlades
måndagen den 13 april till årsmöte. Som ett led i
avdelningens information angående tekniska nyheter
inom det grafiska området talade ing. dipl. M. R
Higounet, Paris, om Photon-sättningssystemet (Tekn.
T. 1950 s. 55; 1957 s. 546). Den vanliga metoden att
framställa texten är att sätta den, dels för hand,
dels i en sättmaskin, vilken gjuter satsen i enskilda
typer eller hela rader. Denna sats användes sedan,
antingen direkt för tryckningen (boktryck) eller för
att göra en matris, som tjänstgör som gjutform
(t.ex. dagstidningar eller annat rotationsboktryck).
För offset och djuptryck användes satsen endast
för att framställa ett reproducerbar! tryck, vilket
fotograferas och från fotokopian kopieras på
tryckmediet.
För de senare fallen (rotationsboktryck, offset och
djuptryck) har det sedan flera decennier varit ett
önskemål att slippa omvägen över hand- eller
maskinsats och i stället framställa sättningen direkt
på fotografisk väg. För rotationsboktrycket har
utvecklingen av de automatiska etsmaskinerna för
framställning av tryckplåtar av magnesium e.d.
aktualiserat fotosättningen.
556 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
