Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 22 - Standardisering av metalliska material och formprodukter, av Halvard Liander och Julius Götzlinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dardisering av verktygsstål diskuterats, men
ännu ej realiserats.
Grått gjutjärn
— SIS-standardprovstav blev ISO-norm
Ett område där Sverige med framgång kunnat
hävda egna synpunkter i internationellt
sammanhang är norineringen av grått gjutjärn.
Kommittén för normering av gjutjärn inom
Sveriges Mekanförbund utarbetade 1950 ett
första förslag till normer för grått gjutjärn och
fastställde samma år normen för provstaven
SIS 11 21 29. År 1953 följde ett nytt
kvalitetsförslag och året därpå publicerades den
svenska standarden för gjutjärn, som omfattar
fem sorter. Uppdelningen är baserad på
brottgränsen, bestämd med den nämnda frigjutna
provstaven.
När ISO-kommittén för gjutjärn, med nummer
TC 25 och engelskt sekretariat, hade sitt första
sammanträde i London 1955, kunde den
svenska delegationen framlägga ett väl
genomtänkt svenskt standardiseringsförslag. Redan
vid detta tillfälle accepterades den svenska
diaboloprovstaven för kommersiellt bruk. Den
är lättare att framställa än den från engelskt
håll förordade provstaven med parallell
mät-längd. Trots engelska invändningar förklarades
vid sammanträdet i Harrogate, sommaren 1958,
båda stavarna vara lika berättigade, vilket kan
antecknas som en värdefull svensk framgång.
Lättmetaller
—- ISO-norm blev SIS-standard
Det är framför allt inom flygplansindustrin
som lättmetallerna fått sin stora betydelse. Med
tanke på flygets internationella inriktning finns
ett ännu större behov av internationell
standard för lättmetaller än för andra, äldre
material. Härtill kommer att framställningen av
lättmetaller är mindre fastlåst i hävdvunna
metoder, än vad som är fallet för stål eller
gjutjärn.
Förutsättningarna för en internationell
standardisering av lättmetaller är alltså goda,
vilket också har visat sig, i synnerhet på sista
åren. ISO-kommittén TC 79, som har hand om
standardisering av lättmetaller, är intensivt
verksam. Den bildades 1954 och har hunnit
utarbeta förslag till ISO-rekommendationer för
rent aluminium och magnesium samt för deras
legeringar. Dessutom har en del mekaniska
provningsmetoder normerats.
Detta ISO-arbete, i vilket Sverige deltar
mycket aktivt, har även varit till nytta för vår
nationella standardisering.
Metallnormcentra-lens under senaste år utarbetade svenska
standard för 11 plastiskt bearbetade
aluminium-legeringar och nyligen färdigställda normer
för 13 aluminiumgjutlegeringar, bygger
nämligen på ISO-förslagen. Genom växelverkan
mellan nationellt och internationellt arbete,
förberedes här en global standard av stor
ekonomisk betydelse.
Metalliska formprodukter
— nya balkprofiler
En av de äldsta internationella normerna på
metalliska formprodukter är standarden för
balkprofiler. Den fastställdes i slutet av
1800-talet och tycks ha accepterats i hela Europa
med undantag för Storbritannien.
I början avsåg man naturligtvis att I- och
U-balkar skulle nitas eller skruvas ihop.
Svetsningen, som nu tillämpats i över 30 år, ställer
andra krav på balkarnas utformning. Dessutom
bör de valsade balkarna göras tunnare och
lättare för att kunna konkurrera med svetsade
och kallbockade profiler. På senare tid har
också ett flertal nyare och bättre balkprofiler
kommit fram men på grund av konservatism,
som utan tvivel den gamla fastlåsta standarden
är orsak till, har de nya typerna vunnit föga
utbredning.
Det är därför inte för tidigt att CMA
(Com-mission Mixte des Aciers) i samarbete med
Montanunionen har utarbetat en ny serie,
kallad IPE. Den är både med avseende på
styvhet och böjhållfasthet överlägsen den gamla
IPN-serien. IPE-balkarna kommer redan i år
att finnas på den svenska marknaden och en
motsvarande U-balkserie är under utarbetande.
Ett liknande samarbete med det brittiska
samväldets länder hindras tyvärr av det
oöverstigliga hinder som de båda måttsystemen, meter
och tum, utgör.
Dimensionsstandardisering
—- en förutsättning för ökad poststorlek
I Sverige har under de senaste åren mycket
arbete nedlagts inom MNC för att vi skall få
enhetliga och ekonomiskt rimliga
dimensionsserier för rund-, fyrkant-, platt- och
sexkant-material. Syftet med denna rationalisering är
att öka möjligheter för utvalsning av större
poster och för central förrådsföring.
Att poststorleken mer eller mindre starkt
påverkar produktionen t.ex. i ett valsverk torde
566 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
Fig. 4.
Sura-hammars band-valsverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
