Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 22 - Teleteknisk standardisering, av Björn Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teleteknisk standardisering
Tekn. lic. Björn Nilsson, Stockholm
389.6 : 621.37/.39
Innan frågan om teleteknisk standardisering
kan behandlas bör själva begreppet teleteknik
vara i huvudsak klargjort. Främst genom en
snabb utvecklingstakt vidgas det teletekniska
fältet ständigt till nya produkter och
tillämpningar. Därför kan det vara motiverat att
lämna en översikt och grovindelning av olika
teletekniska områden.
Standardiseringsobjekt
Den "klassiska" teletekniken är som bekant
en frukt av människors behov att kunna
kommunicera med varandra på större avstånd,
telekommunikation. Denna vanligen dubbelriktade
överföring av information är den bärande
principen i världens vittutgrenade fasta och mobila
telekommunikationsnät för telefoni och
telegrafi via ledning eller radio. Karakteristiskt för
dessa nät är vidare att informationen har
elektronisk form vid själva överföringen, medan
omvandling från och till andra energityper
görs på sändnings- och mottagningssidan.
Kommunikationen sker numera ingalunda alltid
mellan människor, utan till endera eller båda
terminalerna kan automatiserad apparatur
vara ansluten. Därigenom kan system för
ra-dionavigering, fjärrstyrning, fjärrmätning,
radar m.m. räknas till
telekommunikationsområdet. Telex-, bild- och datamaskinförbindelser
hör givetvis också dit. Deras trafikstruktur
avviker ibland från de normala telenätens.
Exempelvis kan till en central datamaskin
samtidigt anslutas ett flertal förbindelser från
informationsgivande eller -mottagande organ.
Vidare har de överförda signalerna i
allmänhet binär form.
Telekommunikationsområdet har i huvudsak
professionell karaktär. Den använda
apparaturen brukar köpas och drivas av trafikföretag.
Rundradio-området (ljudradio och TV)
företer en helt annan bild med det stora antalet
privatägda mottagare, till vilka
informationsöverföring av underhållningstyp sker från
relativt få distributionspunkter.
Telekommunikationsnät kan dock anlitas för förbindelser
från programproduktionsplatser till
distributionsställen, ibland också ända fram till
mottagarna. Till rundradio-området brukar hän-
föras viss elektroakustisk utrustning som kan
ingå i radio- och TV-mottagare. Sådana
apparater är ljudförstärkare, skiv- och bandspelare.
I avsikt att förenkla översikten har man inom
ett återstående teletekniskt område samlat en
mängd produkter av ganska olikartad funktion.
Gemensamt för dessa är den teletekniska
komponent- och apparattekniken, medan
systemprinciperna, i den mån de finnes, avviker från
de båda andra teleteknikområdenas.
Produkternas huvudändamål får anses gälla
informationsbehandling och automatisering utan
inkluderande av längre överföringssträckor. Åt
det tredje området föreslås benämningen
elektronik, kanske närmast därför att detta så
missbrukade ord knappast kan förlora på ett
försök till avgränsning. Exempel på
elektronikprodukter är inom industrin utrustningar för
styrning av maskiner, process- och
materialkontroll. Den elektroniska apparaturen är i
dessa fall ofta kombinerad med mekaniska
enheter. Inom bl.a. näringsliv och administration
användes automatiska datamaskiner och annan
databehandlingsapparatur. Vidare kan nämnas
elektroniska mätinstrument, ljudfilmsystem,
signal- och larmanläggningar. Slutligen
medräknas utrustningar för ultraakustik,
radiofre-kvensuppvärmning samt för medicinsk
behandling inom radiofrekvensspektret.
Av det föregående torde ha framgått, att
teletekniken funktionell uppbygges i tre plan.
Enskilda komponenter, aktiva och passiva,
infogas i apparatkonstruktioner och
anläggningar, som därefter kanske samverkar i något
slags system, vilket ibland kan geografiskt
sträcka sig över länder och världsdelar. Vid
fritt internationellt handelsutbyte finns inga
teoretiska hinder att de flesta system,
apparater och komponenter med samma funktioner
är likartat utformade i olika länder. I stället
är de praktiska hindren härför så mycket
större. Förutom marknadsförhållanden och
nationella särdrag tillkommer den tekniska
utvecklingen, som direkt motverkar konstruktiv
likformighet. Man finner sålunda, att endast de
stabiliserade delarna av teletekniken uppvisar
någon högre grad av standardisering. Det är
uppenbart, att en standardisering inte får vara
så detaljerad att den klavbinder fortsatt framåt-
574 TEKNISK TIDSKRIFT 195?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
