Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 22 - Teleteknisk standardisering, av Björn Nilsson - Högspänningsströmbrytare — ett exempel på elektroteknisk standardisering, av Tage Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen anledning att i normerande syfte ta
befattning med något annat än apparaternas
teletekniska funktioner. Svenska Elektriska
Materielkontrollanstalten (Semko) är den
institution som granskar mottagarna ur
säkerhetssynpunkt. Man samverkar där med CEE och är på
väg mot internationell normering.
Telekomponentområdet har naturliga
förutsättningar att vinna allmänt intresse i
standardiseringsavseende. Det karakteriseras bl.a.
av en enorm artrikedom, beroende dels på att
nya material och framställningsmetoder
ständigt framkommer, dels på kravet från
apparattillverkare att ha tillgång till ett stort urval
av komponenter för olika tillämpningar. Dessa
förhållanden gör att standardiseringen av
komponenter erbjuder många svårlösta problem,
särskilt då det gäller typminskning.
Inom IEC började verksamheten på detta
område 1948 med utarbetandet av allmänna
provningsföreskrifter för telekomponenter, som
även översatts och utgivits av SEK 1956. För
närvarande finns IEC-rekommendationer för
de flesta "grundläggande" komponentslagen,
såsom motstånd, kondensatorer,
anslutningsdon, strömställare, hf-kablar, styrkristaller,
rör-hållare, ferritmaterial, säkringar, tryckta
ledningar. I vårt land har
komponentstandardiseringen i huvudsak anslutit sig till IEC
beträffande kvalitets- och provningsföreskrifter, och
även vid måttstandardiseringen, i den mån
IEC-rekommendationer finns utgivna.
Fortsatt arbete
Finns motiv för en intensivare gemensam
standardiseringsverksamhet, främst på det efter-
satta apparatområdet? Användare har i
allmänhet ekonomiskt intresse av standardisering
men är i en del fall (t.ex. rundradio) ej
kompetenta att själva genomföra den. Samverkan
krävs alltså med apparattillverkare, vilkas
intresse för ökad likformighet mellan
konkurrerande fabrikat a priori är ganska svalt. På ett
så dynamiskt område som det teletekniska
måste emellertid allt flera av företagens
kvalificerade tekniker ägna sig åt utvecklingsarbete.
Om vissa normer finns antagna på stabiliserade
områden, måste detta betyda att kvalificerad
arbetskraft får ägna sig åt nya områden. Denna
hushållning kan därför löna sig om man
engagerar sig måttligt i själva
standardiseringsarbetet och om detta gäller produkter, där
standardisering har ekonomisk betydelse.
Det gäller alltså i ett litet land som vårt, med
få tillverkare inom de aktuella områdena, att
välja ut standardiseringsobjekten med omsorg
och inte sätta målen alltför högt.
IEC-samarbe-tet innebär en viss fara härvidlag, ehuru det
också medför rikt tekniskt utbyte.
Standardisering innebär enighet om
procedurer och materielutformning på någorlunda
väl kända tekniska områden. Vår totala
teletekniska aktivitet, privat och statlig, är inte
stor efter internationella mått. Vår effektivitet
kan emellertid bli avsevärd genom ökad
samordning.
Litteratur
1. Meier, H F: Der Mensch und die Nachrichtentechnik.
ETZ AJ3 (1956) juli s. 421-427.
2. Sterky, H: Standardisering inom
telekommunikationsområdet. Tele 1 (1955).
3. Unk, J M: Kommunikationsnät för dataöverföring. Tekn.
T. 24 (1959) april s. 339—344.
4. SEK kommittéförteckning 1958.
Högspänningsströmbrytare —
ett exempel på elektroteknisk
standardisering
Civilingenjör Tage Holm, Ludvika
389.6 : 621.316.57
Inom elektrotekniken föreligger en rik flora
av såväl nationella som internationella normer.
Dessa omfattar — åtminstone när det gäller
det krafttekniska området — huvudsakligen
grundläggande definitioner, kvalitetsfordringar
och provmetoder; i mindre omfattning
förekommer typ- och måttstandardisering. För en
utomstående kan detta lätt missuppfattas
därhän, att de elektrotekniska normerna skulle
vara av ringa beydelse vid det praktiska
konstruktionsarbetet. I verkligheten är
förhållandet det, att normerna utgör ett mycket viktigt
underlag för konstruktionsarbetet, vilket i det
följande skall belysas med exempel från
området högspänningsströmbrytare.
Normer för strömbrytare,
SEN 31-1945
I de svenska strömbrytarnormerna SEN 31
definieras ett flertal begrepp som är nödvändiga
för bl.a. fastställandet av märkdata för
strömbrytarna.
Utom definitionen av märkdata — märkdrift-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 5 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
