Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 23 - Tungvattenmodererade reaktorer vid Genève-konferensen 1958, av Peter H Margen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungefär det som erhölles i R3/Adam om
kylmediets inloppstemperatur höjdes vid
oförändrat drifttryck. Härigenom förs ca 50 %
av värmet bort med vattnet och resten med
bildad ånga ("dual cycle"). Genom användning
av ett sfäriskt tryckkärl minskas erforderlig
väggtjocklek; ångan utnyttjas som fyllkropp i
stället för rostfritt stål som man brukar
använda i reaktorer, kylda med flytande tungt vatten.
Vid Argonne-laboratoriet, där EBWR
(lätt-vattenkokaren) utvecklats har man gått ett steg
längre och studerat ett projekt för
kokarreaktor (fig. 7) enligt vilket självcirkulation och
överhettning inom reaktorn tillämpas.
Zircaloy-kapslade uranoxidelement används i den
centrala kokningszonen. Stabilitetsproblemen har
hittills behandlats endast summariskt både vid
Atomenergi och Argonne-laboratoriet varför en
del arbete återstår innan sådana projekt kan
realiseras i full skala.
För gaskylda reaktorer blir enligt det svenska
föredraget prestanda högst, om man använder
uranoxid som bränsle och trycktank (fig. 8).
Denna görs sfärisk, ett tryckhållningskärl av
aluminium innehåller det tunga vattnet, och
koldioxid används som kylmedium. Förslaget
har flera trevliga aspekter men kan anses
avancerat genom att det kräver en relativt stor tank
för 70 at och experimentellt underlag tills
vidare saknas för användning av de föreslagna
kapslingsmaterialen, beryllium eller bara 0,12
mm rostfritt stål, under reaktorbetingelser.
Ökas stålets tjocklek, måste anrikat bränsle
användas.
Enligt det tjeckiska projektet för en gaskyld
reaktor uppnås 2,5 gånger så hög eleffekt per
ton tungt vatten som enligt det bästa av de
beskrivna svenska förslagen på bekostnad av
lägre termisk verkningsgrad och mindre
ut-bränning. Intressant är att man som bränsle
använder uranmetallstavar med bara 4 mm
diameter i stora knippen på 150—200 stavar för
att erhålla den stora värmeöverföringsyta som
den stora effekten per viktenhet bränsle kräver.
Vidare används ett nytt kapslingsmaterial, en
magnesiumlegering med 2 % Be, som uppges
tåla upp till 500°C i koldioxid, dvs. ca 60°C
högre temperatur än Magnox som används i
Calder Hall-reaktorerna. Dessutom kan
Mg-Be-legeringen motstå stora deformationer hos
uranet utan att spricka. Reaktorn (fig. 9) har
cylindriskt tryckkärl, tillverkat av smidda ringar
av tryckkärlsstål, hopsvetsade på platsen.
I den gaskylda Du Pont-reaktorn används
också uranmetall som bränsle, dock i form av
tunna, spiralvridna plåtremsor som ger
mycket litet temperaturfall i metallen och stor
värmeöverföringsyta. Det förra kan man
utnyttja för att hålla den högsta temperaturen
i uranet under 450°C varigenom utbränningen
troligen kan ökas avsevärt.
Reaktorer med organiskt kylmedel föreslogs
av kanadensiska General Electric Co. och av
Atomics International i USA. För den förra
reaktorn används i princip samma
konstruktion som för NPD-2; i den senare används Fig. 7. Förslag från Argonne till kokarreaktor med intern överhettning.
Fig. 6. Projekt till en kokarreaktor för ca 300 MW elektrisk effekt.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 5 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
